1.6 Kulturpolitik

Där människor finns, finns också kulturen. Kulturen existerar oberoende av politiska beslut, ändå betraktas i Sverige vissa kulturyttringar som en samling verksamheter som är oförmögna att överleva utan omfattande statliga subventioner och regleringar. Via en rad olika myndigheter använder vi våra skattepengar för att stödja sådan kultur som på oklara grunder anses vara extra skyddsvärd. CUF anser att dagens svenska kulturpolitik är orimlig och bör reformeras i grunden.

Det finns goda skäl att öka möjligheterna att finansiera kulturaktiviteter på fler sätt än via skattesedeln. Vissa kulturinstitutioner, som exempelvis vissa museer eller kulturmiljöer kan det finnas anledning att stödja med statliga medel, men därutöver bör vi stimulera kultursponsring och göra det avdragsgillt i deklarationen när man ger bidrag till kulturverksamheter.

För att minska den statliga styrningen över kultursfären och dessutom befria kulturarbetarna från statligt detaljstyre bör Statens Kulturråd avskaffas, och de frågor som rådet hanterar kring exempelvis tillgänglighet överförs till annan myndighet. Detta bör göras som ett led i att avveckla statens inflytande över kulturen, till förmån för det lokala och regionala självbestämmandet. Tiden då staten var tvungen att berätta vad som var svensk kultur i syfte att homogenisera den svenska befolkningen är förbi. En modern kulturpolitik utgår från den enskilda människan, och syftar till mångfald.

1.6.1 Författarpenning

2006 fick 191 författare så kallad garanterad författarpenning. Medlen delas ut av den statliga myndigheten författarfonden. Att staten garanterar livstidsförsörjning till godtyckligt utvalda författare, samtidigt som andra får slita ont för sitt levebröd, är inget annat än vansinne. Författarfonden bör avskaffas snarast.