1.4 Lag och rätt

1.4.1 Personlig integritet

CUF vill skapa ett öppet och demokratiskt samhälle där människor kan känna sig trygga. Rätten till personlig integritet, var och ens möjlighet att styra över sina egna tankar och sin egen kropp är ett grundläggande fundament i det öppna och demokratiska samhälle som vi som liberaler kämpar för. Vi vill inte skapa ett övervakningssamhälle. Det innebär till exempel att personer som inte har begått ett brott, och inte är misstänkta för ett brott aldrig ska få sin post, e-post eller övrig kommunikation övervakad av statsmakten eller dess institutioner. Dessutom ska en person som varit föremål för sådan övervakning genast meddelas då personen frikänns eller avskrivs som misstänkt. Det innebär att CUF kräver att den så kallade FRA-lagen rivs upp, till förmån för en spaningslag som inte kränker den personliga integriteten.

CUF vill skrota den skadliga normen kallad Jantelagen.

Hoten mot det öppna, demokratiska och trygga samhället är många och tar varierande uttryck. De farligaste hoten är de som inte är uppenbara, just eftersom de smyger sig på och är svåra att bedöma och bemöta. Det är de många små stegen som tillsammans hotar att leda till ett övervakningssamhälle där den personliga friheten och integriteten kränks.

Det finns idag inte någon enhetlig definition av begreppet personlig integritet i svensk lagstiftning. Det behövs en generellt tillämplig bestämmelse till skydd för den personliga integriteten, definierad och uttryckt i grundlagen. En sådan reglering kommer att bli värdefull när det ropas på hårdare tag eller snabba lagstiftningsprocesser.

Det är hög tid att på allvar ta reda på vilka konsekvenser alla dessa förslag om ökad kontroll och registrering för med sig, såväl direkt som i förlängningen. Varje ny reglering bör föregås av en integritetskonsekvensbeskrivning, där man analyserar ändamålet, behovet och ser om kränkningen står i rimlig proportion till vad man har att vinna med åtgärden.

1.4.2 Polisiära resurser

Polisens närvaro i samhället har en starkt brottsförebyggande effekt. Därför är det viktigt att det finns tillgång till polis i landets alla kommuner under dygnets alla timmar. I storstäderna måste det finnas tillgång till polis i varje stadsdel. För att klara det behöver fler poliser utbildas.

För att höja attraktionskraften för polistjänster i de glest befolkade regionerna krävs kraftfulla åtgärder. Polisen måste också ges möjlighet att anställa fler civilanställda för att klara administrativt arbete. Genom att renodla arbetsuppgifterna kan polisen ägna sig åt att sköta rent polisiära uppgifter.

Det är av yttersta vikt att stoppa den centralisering som nu pågår, med färre polisstationer och nedläggning av kommunikationscentraler. Lokalkännedom är viktigt i ett brottsförebyggande arbete.

Närpolisverksamhet är ett av de viktigaste vapnen i kampen mot brottslighet, i synnerhet ungdomsbrottsligheten. Närpolisen har större förutsättningar att arbeta utifrån lokala behov och förutsättningar, och har goda möjligheter att bygga upp kontakter med lokala institutioner, organisationer och allmänheten. Även om brottsligheten blir alltmer internationell krävs den lokala förankringen för att kunna åstadkomma resultat.

För att kunna lösa riktigt grova brott, och då i synnerhet våldsbrott och sexualbrott, är det till stor nytta att kunna identifiera de som tidigare begått liknande brott. CUF anser att en DNA-registrering bör få ske av alla som döms för brott som kan ge minst ett års fängelse. Den personliga integriteten får inte glömmas bort. Polisen ska enbart få tillgång till registret efter beslut i domstol. Proportionalitetsprincipen måste råda där man väger intresset av att bekämpa grov brottslighet mot intresset att se till den enskilda människans integritet. Om DNA-registret missbrukas eller information läcker ut ska staten vara skyldig att betala ut skadestånd till den drabbade.

CUF tycker att den organiserade brottsligheten som har ett intimt förhållande med ekobrottslighet måste prioriteras hos polisen, framförallt eftersom dessa två brottstyper tenderar att förekomma oroande nära vår vardag via krogverksamhet i storstadsregioner, där organiserad brottslighet svartbeskattar krogar.

När det gäller arbetet mot den organiserade brottsligheten anser CUF det vara befogat att tillåta buggning, riktade mikrofoner, pejlingsutrustning och öka polisens möjligheter att arbeta med täckidentitet. När en person har blivit buggad ska denna få information om detta i efterhand. CUF ser också att det kan vara nödvändigt med bevisprovokation och infiltration i särskilda fall, men det är här viktigt att lagstiftningen klargörs och blir tydlig. Den personliga integriteten måste alltid försvaras och får inte kränkas mer än i yttersta undantagsfall. Dessa undantagsfall måste vara tydligt lagfästa.

1.4.3 Ett starkt och tryggt domstolsväsende

Alltför ofta råkar både åtalade, målsägare och vittnen ut för diskriminerande behandling i våra domstolar. En kontinuerlig vidareutbildning i mångfaldsfrågor och jämställdhetsfrågor för alla som arbetar inom rättsväsendet är av yttersta vikt. Detta gäller domare och åklagare såväl som de politiskt tillsatta nämndemännen. All särbehandling minskar förtroendet för det svenska rättsväsendet. Alla människor måste behandlas lika inför lagen.

CUF vill ha ett decentraliserat domstolsväsende, där varje mål kan behandlas snabbt och effektivt. Det är dyrt och tidskrävande att transportera fångar som sitter i häkte på annan ort. Det är också lättare att få vittnen att ställa upp vid rättegångar om man inte har för långa avstånd till domstolen. Vi vill sätta stopp för centraliseringen av domstolar.Rättssäkerheten kräver en märkbar decentralisering.

CUF vill inte ha en politisk tillsättning av nämndemän inom rättsväsendet. Mångfald måste genomsyra utnämningarna.

Det är helt oacceptabelt att domare använder sig av en subjektiv bedömning. För att döma fall med barn inblandade måste domaren vara specialutbildad för detta. I grundutbildningen för jurister ska finnas tydliga inslag av barn-, etnicitet- och genusperspektiv.

Högsta Domstolen ska ha möjlighet att entlediga domare från sin tjänst då de blivit dömda för grova brott.

1.4.4 Tydligare straffskalor

Straffskalan måste vara relevant i förhållande till brottet. Det är dags att man ser över straffskalorna för all brottslighet så att de står i proportion till brottet. Brott som kränker en annan människas rättigheter – våldsbrott, rån och liknande – måste straffas hårdare i förhållande till brott mot staten eller brott som bara drabbar förövaren själv. Vi anser dock att straffets längd inte är det betydande i frågan utan bara att brottet och straffet ska stå i proportion till varandra.

CUF vill också avskaffa livstidsstraffet till förmån för tidsbestämda straff. Idag har domstolen att välja mellan 10 år eller livstids fängelse. Dagens livstidsstraff innebär ungefär 20-25 år i svenskt fängelse. För att få en bättre överblick på internens rehabilitering och också för internens återanpassning anser vi att klara tidsbestämda straff ger en ökad rättssäkerhet och en större trygghet för internen.

Benådning utförs av regeringen, en politisk instans. CUF anser att den självklara benådningsinstansen ska vara i det system som har den juridiska kompetensen. Högsta Domstolen bör vara instansen för benådning.

Permission ska ses som en del i rehabiliteringen av den dömde och dennes anhöriga. Detta verktyg får dock inte användas på ett oförsiktigt och naivt sätt, utan ska ses i relation till brottets natur, återfallsrisk och internens sociala behov såsom kontakt med sin familj.

CUF vill införa en samtyckeslagstiftning vid sexualbrott. Europadomstolen fastslog 2003 genom Bulgariendomen ett krav på att alla sexuella handlingar som inte bygger på samtycke ska vara straffbelagda. Bland EU:s medlemmar kan nämnas att t.ex. Belgien, Irland och Storbritannien redan har lagar som innebär att sexuella handlingar som företas utan samtycke anses som våldtäkt. Det borde även Sverige ha. Det är snarast en skandal att Sverige kommer att ha Europas senast stiftade sexualbrottslag men ändå är det tveksamt om vi uppnår de krav som Europadomstolen ställer.

1.4.5 Straff bygger på två delar

Straff bygger traditionellt sett på två delar; en avskräckande effekt och vård. Eftersom vi tror att människor kan förändras ska kriminalvården utgå från att alla människor har något gott inom sig och kan förändras

Samhället anser att vissa brott är värre än andra, därav har vi en differentierad straffskala. Ett brott som sker under påverkan av en psykisk sjukdom är så pass starkt knutet till sjukdomen att inget straff kan utdömas. Därmed bör en psykiskt sjuk person gå fri då han blivit friskförklarad efter att ha genomgått rättspsykiatrisk vård.

CUF inser att återfallsbrottslighet ofta har sin grund i att brottsliga just suttit i fängelse. Vi vill att fotboja ska användas oftare då det är ett fullgott alternativ.

CUF anser att det är viktigt att alla människors straff döms utifrån brottet som är begånget. Därför anser CUF att domstolarna inte bör se till om en person blivit av med ett arbete som en förmildrande omständighet vid bedömning av straffets längd, eftersom vi strävar efter likhet inför lagen.

Kriminalvården har till uppgift att förbereda interner för ett liv utan brottslighet genom individanpassad verksamhet (t ex utbildning, arbetsträning eller social färdighetsträning). Mer resurser måste tillföras kriminalvården för att undvika att fängelsetiden blir ett förvar och en plantskola för fortsatt brottslighet.

Samtliga interner ska ha en individuell utvecklingsplan som ska följas under strafftiden. Behandlings- och rehabiliteringsinsatserna för missbrukare och psykiskt sjuka måste förbättras. Att träffa psykolog ska vara en del av internens individuella utvecklingsplan.

CUF vill också förbjuda användandet av oövervakade kommunikationsmedel bland de dömda och införa störningsutrustning på landets samtliga slutna anstalter. Det är ett välkänt faktum att dessa ofta används för att planera nya brott som sedan genomförs vid nästa permission.

1.4.6 Brottsoffer och vittnen

Det är viktigt att också stödja dem som utsatts för brott, i synnerhet när det gäller våldsbrott. För att skapa rättstrygghet för människor som blir utsatta för brott utomlands måste rättshjälpslagen förändras i de delar som rör brott utomlands. Den måste medge rätt till rättshjälp baserat på straffsats och inte enbart om det är sexualbrott eller särskilda skäl. I dag är det svårt för brottsoffer att få ut sitt tilldömda skadestånd, därför anser CUF att så fort en person blivit tilldömd skadestånd så ska staten betala ut detta till brottsoffret. Sedan är det statens uppgift att kräva in pengarna av gärningsmannen eller försäkringsbolaget.

Barn som blivit vittnen till våldsbrott, t ex i hemmet, ska alltid betraktas som brottsoffer. Också de som ska vittna vid rättegångar kan behöva stöd och hjälp. Idag är vittnesstödet en helt ideell verksamhet som inte har resurser att alltid finnas till hands. Den organisation kring vittnesstödet som redan är uppbyggd fungerar bra, men behöver mer resurser för att kunna få bättre genomslag. Ett av de största hoten mot dagens rättssystem är när vittnen avstår från att vittna. Att vittnen skräms till tystnad av rädsla för sin egen säkerhet och sitt liv kan vi aldrig tolerera. Inte heller kan vi tolerera att brottslingar kan hota sig fri från rättvisans gång. Därför vill CUF utveckla och utöka vittnesskyddet.

1.4.7 Anhöriga till kriminella
En grupp i samhället som ofta glöms bort är de anhöriga till kriminella. Precis som det finns stöd för dem som utsatts för brott ska det också finnas stöd för anhöriga till dem som begår brotten. De anhöriga behöver stöd under till exempel rättegången och sedan måste förbättringar ske så att de har bättre möjlighet att hålla kontakten med den dömda under tiden i fängelse.

Fängelserna måste ha barnvänliga besöksrum som så mycket som möjligt liknar hemmiljö, för att familjerna ska kunna återgå till ett normalt liv när föräldern kommit ut från fängelset.

1.4.8 Trafficking

Minst 500 000 kvinnor och barn säljs varje år till lokala prostitutionsmarknader i Europa (enligt IOM, International Organization for Migration). Flera hundra kvinnor, många av dem under 18 år, säljs varje år till Sverige. Trafficking, eller människohandel för sexuella ändamål, är ett fruktansvärt brott som måste bekämpas med kraft. Sverige har, genom undertecknandet av FN: s Människohandelsprotokoll, förbundit sig att ställa människohandlarna inför rätta och vidta åtgärder mot den organiserade brottsligheten. För att detta ska kunna genomföras krävs mer resurser till kampen mot trafficking.

För att bekämpa människohandel krävs en rad åtgärder, allt ifrån effektiv lagstiftning till ökat stöd till offren för människohandel. Bland annat måste kravet i lagtexten på ”otillbörliga medel” tas bort för att lagen mot människohandel ska bli tillämplig och effektiv. Vid Rikskriminalpolisen finns idag alldeles för få polistjänster för arbetet med att kartlägga och förhindra handel med kvinnor. Det är inte acceptabelt att polisen minskar insatserna mot trafficking. CUF kräver ökade anslag till polisen så att de har möjlighet att avsätta tillräckliga spaningsresurser mot trafficking inom varje länspolismyndighet. Tullmyndigheten ska även de få befogenhet att ingripa vid misstanke.Även Rikspolisstyrelsens avdelning för trafficking måste utökas.

De personer som utsatts för trafficking måste få tillfälligt uppehållstillstånd för att kunna stanna i landet och vittna i den kommande rättegången mot de som utnyttjat dem och tjänat pengar på dem mot deras vilja. De personer som vill ansöka om permanent uppehållstillstånd bör få en snabb och välvillig behandling. De bör få permanent uppehållstillstånd av humanitära skäl.