Demokrati
Lag och rätt
Människan
Jämställdhet och HBTQIA+
Utbildning och kultur
Klimat och miljö
Bostäder och infrastruktur
Ekonomi och arbetsmarknad
Migration och integration
Utrikes och försvar
10.1 Internationell handel
10.2 Folkrätten
10.3 Terrorism, krig och konflikter
10.4 Internationell hälsa
10.5 Bistånd
10.6 EU:s handelspolitik
10.7 EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik
10.8 Rymden
10.9 Internationell vapenpolitik
10.10 Svensk försvarspolitik
10.11 Försvarsmaktens personalförsörjning
10.12 Jämställdhetsarbetet inom försvaret
10.13 Totalförsvaret
10. Utrikes och försvar
Fri rörlighet för människor och varor över nationsgränser är en viktig väg mot ökat välstånd och minskad fattigdom och misär. För att internationellt säkra varje individs fri- och rättigheter krävs demokratiska, fria och rättvisa val, vilket i sin tur kräver ett starkt civilsamhälle, fria medier och ett starkt och oberoende rättsväsende. Tillgången till mat, medicin, utbildning och fri näringsverksamhet är en grund för att skapa en dräglig tillvaro och en möjlighet till ett gott liv för alla världsmedborgare. Särskilt viktigt är flickor och kvinnors utbildning och hälsa för att förbättra kvinnors och barns situation internationellt.
Sverige ska internationellt vara en röst för demokrati, frihandel och mänskliga rättigheter. Dessa liberala värderingar försvaras bäst genom internationellt samarbete, inte minst inom NATO och Nordefco. För att kunna försvara dessa värden såväl som Sveriges territoriella gränser krävs ett starkt, modernt och flexibelt försvar. Detta kräver prioritering av resurser och ett stor moderniseringsarbete av allt från värnplikten och Försvarsmaktens resurstilldelning till lokal krisberedskap och arbetet mot psykologisk krigföring. Sverige ska stå redo i händelse av kris eller krig för att kunna försvara våra liberala värden.
10.1 Internationell handel
CUF är varma förespråkare av mer frihandel. Frihandel utgör en grund i en liberal och globaliserad värld där fria ekonomiska och kulturella utbyten skapar såväl välstånd som starkare band mellan olika länder och handelsblock. Frihandel är även det snabbaste och effektivaste sättet att minska fattigdom. Med de erfarenheter vi har idag kan vi konstatera att fattigdomen aldrig kommer att kunna bekämpas utan öppna gränser och goda förutsättningar att bedriva handel.
10.1.1 Frihandel utan subventioner och tullar
Frihandel kan aldrig vara verkligt fri så länge subventioner och tullar skapar handelshinder och förvränger marknader. Därför måste generella subventioner och tullar avskaffas och att andra former av handelshinder rivs.
10.1.2 Frihandel, en motvikt till protektionism
När protektionismen växer sig allt starkare är det viktigare än någonsin att vi står upp för frihandeln och handelsavtalen. Byggandet av en rikare värld och starkare ekonomier byggs på handelsavtal och internationella samarbeten. Fler frihandelsavtal bör därför slutas.
10.1.3 Handel inom sociala ramar
Handeln måste bedrivas inom sociala ramar och mänskliga rättigheter måste respekteras vid produktionen. Rätten att organisera sig måste finnas och vidriga förhållanden på arbetsplatserna motverkas. Barnarbete, som nästan alltid är en följd av fattigdom, understryker vikten av att fattigdomsbekämpningen fortgår. Det finns företag globalt som utnyttjar barn för arbetskraft i exempelvis livsmedels- eller textilproduktion. Rättigheterna för barn ska fortsatt försvaras så att inga barn ska utsättas för slavarbete.
10.1.4 Frihandel som verktyg för klimatomställningen
Internationella handelsavtal bör användas som verktyg för att främja klimatomställningen. Detta kan göras exempelvis genom att ställa klimatkrav och verka för klimatåtgärder i andra länder.
10.1.5 Öppna marknader i utvecklingsländer
Världshandelsorganisationen, WTO, som reglerar handeln måste avveckla de regler som skyddar de rika ländernas marknader och kräver öppna marknader för rika länders företag i utvecklingsländer.
10.1.6 WTO:s regelverk
EU bör driva en avgränsning av vilka områden som ska omfattas av WTO:s regelverk.
10.2 Folkrätten
Folkrätten är avgörande för att skydda mänskliga rättigheter globalt. Den fastställer universella principer som alla stater förväntas följa oavsett kultur eller politik. Genom att skapa regler och ansvarsskyldighet för överträdelser förhindrar folkrätten övergrepp och ger rättvisa för offer. Den möjliggör internationell övervakning och samarbete för att hantera globala utmaningar. Mot bakgrund av detta är det helt avgörande att arbeta internationellt för att säkerställa att folkrätten gäller alla.
10.2.1 Folkrätten, en folkens rätt
Folkrätten är det enda system vi har som reglerar förhållandet mellan stater. Tyvärr visar den brister när det kommer till konflikter där folkmord begåtts men ingen agerar. Folkrätten bör därför ombildas till att bli just en folkens rätt. Den måste sätta FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna i centrum. Ingen regim eller ledare har rätt att förgripa sig på sin befolkning.
10.2.2 Rätten till självständighet
Rätten till självständighet måste utgå från ett folks vilja att bli självständiga, därtill kommer legitima krav på ett geografiskt definierat område, ett fungerande styre och avsaknaden av mer legitima anspråkstagare på samma område. För att skydda minoriteter från förtryck och förföljelse kan självständighet vara ett alternativ.
10.2.3 Länder som inte följer internationella överenskommelser
Eftersom internationella överenskommelser och konventioner som ratificerats ska följas behöver det vara möjligt att hota med sanktioner när de inte följs. Då är exempelvis institutioner som Europadomstolen för mänskliga rättigheter ett viktigt instrument.
10.2.4 Ansvar för världssäkerheten
Det finns stora risker med att västvärlden idag lämnar nästan all militär intervention till USA. Det innebär att amerikanska inrikespolitiska förändringar snabbt kan påverka omvärlden kraftigt. Detta skapar sämre långsiktighet och stabilitet i världen. Fler liberala demokratier måste ta större ansvar för världssäkerheten.
10.2.5 Barnkonventionen
De stater som ej ännu har skrivit under och ratificerat Barnkonventionen måste snarast göra det. Barns rättigheter världen över måste garanteras, oavsett vilka dokument ett lands ledare har undertecknat eller ratificerat.
10.2.6 ICC:s juridiska kraft
Den internationella brottsmålsdomstolen, ICC, måste kunna verka med full kraft. Det är därför viktigt att länder som inte ratificerat fördraget, påverkas att acceptera domstolens juridiska kraft. ICC ska få större slagkraft genom att den får ett tydligare juridiskt mandat att avgöra tvister och fördöma stater som brutit mot folkrätten.
10.2.7 Nej till diplomatiska garantier vid avvisningsärenden
Sverige ska inte medverka till att mänskliga rättigheter kränks. Därför är bruket av så kallade diplomatiska garantier i grunden oacceptabelt vid avvisningsärenden. Med länder vars regimer är kapabla att följa de mänskliga rättigheterna bör långsiktiga avtal slutas. Vidare borde Sverige ta ställning mot diplomatiska garantier och aktivt arbeta för att sådana inte ska användas.
10.2.8 Respektera havsrättskonventionen
Haven spelar idag en avgörande roll i den internationella handeln men även i jakten på naturresurser såsom olja, naturgas och fisk. Gemensamt överkomna avtal ska respekteras och länders expansion av sitt territorium tills havs med hjälp av konstgjorda öar ska fördömas.
10.2.9 Bilaterala och multilaterala avtal
Bilaterala och multilaterala avtal är bra kompletteringar av sjölägesinformation och stöd av sjösäkerhet i Östersjöområdet såsom SUCFIS-avtalet mellan Finland och Sverige samt dess utökning SUCBAS-avtalet mellan strandstaterna i Östersjön samt Storbritannien.
10.3 Terrorism, krig och konflikter
Vi får aldrig tillåta att mänskliga fri- och rättigheter obehindrat motarbetas. Detta oavsett om hotet är inhemskt eller kommer från terrorgrupper eller främmande makt. Spridandet av demokrati, mänskliga rättigheter och marknadsekonomi måste fortgå, även när det står inför hot.
10.3.1 Bekämpa terrorgruppers grogrund
Terrorgruppernas grogrund måste motverkas. För att motverka rekrytering till terrorgrupper måste fattigdom bekämpas och respekten mellan religioner och kulturer bli starkare. Spridandet av demokrati, mänskliga rättigheter och marknadsekonomi måste fortgå om terrorismen ska kunna motverkas.
10.3.2 Fri-och rättigheter får inte sättas ur spel
Rädslan för terroraktioner och arbetet mot terror får aldrig innebära att grundläggande mänskliga fri- och rättigheter sätts ur spel. I själva verket kan följden av sådana reformer bli en minskad respekt för de demokratiska institutionerna och en ökad grogrund för terrorism.
10.3.3 Domstol mot statsterrorism
En internationell domstol med sanktionsmöjligheter i syfte att komma till rätta med statsterrorism bör inrättas.
10.3.4 Samverka med demokratiska krafter i diktaturer
Demokratiska länder och organisationer måste samverka för att stödja demokratiska grupperingar i diktaturer, vi får inte vända förtryckta folk ryggen utan istället försöka bedriva handel och skapa kontaktmöjligheter.
10.3.5 När militära insatser är nödvändiga
Fredliga och demokratiska lösningar är självfallet den föredragna lösningen på alla konflikter. Liksom en utveckling går mot liberalisering och ökad öppenhet. I praktiken måste dock det primära målet vara att trygga säkerheten och undvika storskaliga konflikter, varför militära insatser ibland kan vara nödvändiga för att uppnå detta.
10.3.6 Utsatta grupper och arbetet för fred och säkerhet
I krig, konflikter och oroligheter råkar ofta kvinnor, barn och HBTQIA+-personer mycket illa ut. Det är av största vikt att kvinnors, barns och HBTQIA+-personers livsvillkor, förutsättningar och perspektiv ses som en viktig och naturlig del av de frågor som rör fred, krig och säkerhet.
10.4 Internationell hälsa
Arbetet för internationell hälsa är en avgörande utvecklingsfråga för hela världen. Tillgången till exempelvis rent vatten, läkemedel och vaccin har historiskt varit och kommer även framöver vara viktigt, både för att ge varje världsmedborgare en dräglig tillvaro och för att motverka pandemier och andra internationella hälsokriser.
10.4.1 Sanitär standard
Det är helt avgörande för den internationella hälsan att höja den sanitära standarden och tillgången till rent vatten i världens utvecklingsländer. Det bidrar till att minska smittspridning av allvarliga sjukdomar, kunna ge människor en säker vård i rena miljöer och snabbt bygga upp sjukvårdssystem i instabila områden.
10.4.2 Tillgång till läkemedel
Tillgången till läkemedel i utvecklingsländer behöver förbättras genom att läkemedelshandeln med resten av världen förenklas och utvecklas. Genom ökad handel inkluderas utvecklingsländerna i den internationella ekonomin men får samtidigt ökad tillgång till befintliga läkemedel.
10.4.3 Motverka antibiotikaresistens internationellt
Såväl EU som globala samarbetsorgan behöver ta frågan om antibiotikaresistens och annan läkemedelsresistens på allvar. De globala målen om superresistens bör skärpas och EU-lagstiftningen mot bland annat utfodring av djur med antibiotika bör skärpas. Rimligtvis borde EU även kunna dra in regionstöd till länder och regioner som inte följer denna lagstiftning.
10.4.4 Sexuell och reproduktiv hälsa
Fokus på sexuell och reproduktiv hälsa är viktigt för utvecklingen, både för jämställdhet och den ekonomiska utvecklingen. När kvinnor har möjligheten att kontrollera sin fertilitet utbildar sig kvinnor i regel längre, färre barn föds och de barn som föds lever längre. Tillgång till preventivmedel, säkra aborter och mödravård är vitala åtgärder för kvinnor specifikt, men också för den totala utvecklingen i ett land.
10.4.5 Insatser mot HIV/AIDS
Spridningen av HIV/AIDS är mycket alarmerande, dels på grund av sjukdomen i sig, dels på grund av de problem som skapas när stora delar av den arbetsföra befolkningen dör i sjukdomen. För att vi ska kunna bekämpa fattigdom i världen krävs därför kraftfulla insatser för att stoppa spridningen av HIV/AIDS-smittan.
10.5 Bistånd
Bistånd ska bidra till en hållbar utveckling och till att bekämpa fattigdomen runt om i världen. Bistånd ger ekonomiskt stöd och resurser för att bekämpa fattigdom, förbättra hälsa och utbildning samt främja ekonomisk tillväxt och är för flera länder avgörande i deras utvecklingsarbete. Det är därför viktigt med en långsiktigt hållbar och resultatinriktad biståndspolitik.
10.5.1 Fokus för svensk biståndspolitik
Svenskt bistånd har under decennier bidragit till en hållbar utveckling och till att bekämpa fattigdomen runt om i världen. Sveriges biståndsmål bör vara relaterat till praktiska effekter på fattigdomsbekämpning. Den bör fokusera på institutionsbyggande, demokrati, miljö, hjälp till självhjälp och uppgå till en procent av landets BNI. För att undvika att medel spenderas på ett ineffektivt sätt bör det dock vara möjligt att göra begränsade och tillfälliga avsteg från enprocentsmålet.
10.5.2 Lokalbefolkningen före nationen
Biståndet ska inriktas mot hållbar utveckling och i första hand gå till att stödja lokala behov istället för direkt till nationer. Det är därför positivt om man går ifrån att ge bistånd direkt till stater till att istället stödja lokala NGO:s där lokalbefolkningen direkt kan se effekterna.
10.5.3 Motkrav för bistånd
Inget bistånd får vara kravlöst. Att ställa krav på arbete för rättsstatlighet, mot korruption och för mänskliga rättigheter bör vara självklart för att bistånd ens ska utdelas.
10.5.4 Krav för skuldavskrivning
Skuldavskrivning ska kunna ske för högt skuldsatta länder, men det måste ställas krav på demokrati och mänskliga rättigheter för att de ska vara en möjlig åtgärd.
10.5.5 Utbildning och kompetensutveckling
Utbildning och kompetensutveckling bör vara ett fokusområde i arbetet med bistånd. Alla människor i världen ska ha rätt att lära sig läsa, räkna och skriva samt ha möjlighet att införskaffa kunskaper om historia, för att på så sätt främja demokratiska värden och i förebyggande syfte lära oss om misstag som begåtts.
10.5.6 Mikrolån
Mikrolån har visat sig vara effektivt för utveckling i delar av världen. Detta då lokalbefolkningen då får möjlighet att utveckla exempelvis sin näringsverksamhet, exempelvis genom köp av en cykel, en symaskin eller boskap.
10.5.7 Bistånd direkt till nationer
Det bistånd som ges direkt till stater ska i första hand användas för att bygga upp administrativa och politiska system, och stimulera så kallad ”Good Governance”. Med Good Governance menas ett demokratiskt styrelseskick med insyn i den offentliga makten, skydd och respekt för mänskliga rättigheter, oberoende massmedier och en fungerande rättssäkerhet.
10.5.8 Bistånd till infrastruktur och samhällsservice
Bistånd ska kunna användas för att bygga upp infrastruktur och grundläggande samhällsservice.
10.5.9 Effektivt användande av bistånd
Att biståndsmedel ska användas effektivt och uppnå godtagbara resultat är en viktig princip som biståndspolitiken måste utgå ifrån. Samtidigt riskerar ett ökat fokus på resultatstyrning och mätbara mål att leda till överdriven detaljreglering och att stora resurser läggs på utvärderingar och kontroller istället för att facilitera biståndet. För att undvika onödig och ineffektiv byråkrati bör resultatstyrning därför vara ett verktyg som används restriktivt.
10.5.10 Långsiktighet gällande avräkningar
Idag är det möjligt för ett givarland att göra avräkningar från biståndsbudgeten för kostnader som uppkommit till följd av migration till givarlandet. Stora och plötsliga avräkningar gör dock att finansieringen till biståndsorganisationer blir ryckig och oförutsägbar, och leder till en praxis där regeringen anser det godtagbart att använda biståndet för att täppa till hål i andra delar av statsbudgeten. Därför bör det ske en begränsning av avräkningarna som tar hänsyn till långsiktighet och förutsägbarhet för såväl givare som mottagare.
10.5.11 Garantier för lån
Som ett led i att öka det lokala näringslivets inkludering och effektiviteten i biståndsarbetet är användningen av garantier för lån något positivt. Garantiramen bör utökas ytterligare för att möjliggöra fler nya företag och projekt i mottagarländer.
10.5.12 Humanitärt bistånd
Humanitärt bistånd är till för att rädda liv, lindra nöd och upprätthålla värdigheten för människor som drabbas av krig, kriser eller naturkatastrofer. Finansieringen av det humanitära biståndet behöver präglas av långsiktighet och stabilitet och bör därför undantas helt från eventuella avskrivningar.
10.5.13 Matbistånd
Att ge matbistånd bör anses som en sista utväg och endast ges till länder i en akut kris, för att inte slå ut den lokala livsmedelsmarknaden. I de fall matbistånd anses nödvändigt bör man se över ifall maten ska kunna köpas in från det drabbade landet.
10.6 EU:s handelspolitik
Frihandel är av central betydelse för att främja ekonomisk tillväxt och en värld utan handelshinder. Det är av yttersta vikt att dessa värden även eftersträvas på EU-nivå och att det speglas inom EU:s handelspolitik. Arbetet för mer frihandel ska även gälla mellan EU och övriga världen. Arbetet för en fri och öppen inre marknad får inte leda till en protektionistisk inställning till övriga världen.
10.6.1 Regler och skatter
Ett problem vid handel är de olika ländernas regler och skatter. För att marknaden ska fungera och för att vi ska skapa ett Europa som gynnar både företagare och konsumenter, krävs tydliga och gemensamma spelregler.
10.6.2 Nej till tullavgifter
Många nationer använder tullavgifter som ett merkantilistiskt sätt att främja de nationella företagens internationella handel, men samtidigt skydda dessa från internationell konkurrens. Att använda sig av tullavgifter är ett föråldrat sätt att skydda företag från konkurrens och skadar marknadens naturliga utveckling. EU bör därför avskaffa tullavgifterna helt.
10.6.3 Frihandel med omvärlden
Den fria handeln får inte bara begränsas till EU, utan måste utvidgas och omfatta hela vår omvärld. För att riva murarna mot omvärlden måste EU:s handelshinder successivt monteras ned. På sikt kommer detta främja både EU och övriga länder, inte minst afrikanska länder som har en stor potential att exportera jordbruksprodukter men som stängs ute till följd av EU:s handelshinder.
10.6.4 Ja till CETA och TTIP
Frihandeln upprätthålls med internationella handelsavtal. Det vore därför positivt om handelsavtal likt CETA ratificeras samt att TTIP-förhandlingarna återupptas.
10.6.5 Klimat- och miljökrav på handelspartners
EU:s handelspolitik måste ta hänsyn till klimatet. Initiativet i EU om att genom handelsavtal ställa klimat- och miljökrav på handelspartners såsom hänvisningen till Parisavtalet i EU:s frihandelsavtal är därför positivt.
10.6.6 Nej till handelshinder för miljötjänster och miljövaror
För att utveckla EU:s handelspolitik ytterligare bör handelshinder för miljötjänster och miljövaror tas bort.
10.6.7 Information om importvaror med ursprung utanför EU
För att konsumenter ska kunna göra medvetna val vid köp av produkter med ursprung utanför unionen behövs ytterligare verktyg på EU-nivå för att ge marknaden prisindikatorer för, samt information om, varors produktionssätt och dess påverkan på miljö, ekonomi och samhälle. Krav på transparens av denna typ kan med fördel implementeras i kombination med redan existerande klimatpolitik.
10.7 EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik
Ett robust samarbete inom EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik behövs för att EU som gemensam kraft ska bli en starkare aktör på den internationella arenan. En enad EU-approach ger politisk och ekonomisk styrka globalt och främjar fred, stabilitet och demokrati både i och utanför EU. Genom samarbete kan medlemsländerna på bästa vis hantera våra gemensamma säkerhetsutmaningar. Det stärker vår gemensamma säkerhet och skyddar våra gemensamma liberala värden.
10.7.1 Fördjupat försvars- och säkerhetspolitiskt samarbete
Det territoriella försvaret är ett område där det finns stora fördelar med att utveckla samarbetet på EU-nivå. På sikt är det önskvärt att de medlemsländerna som vill fördjupar samarbetet ytterligare inom försvars- och säkerhetspolitik. Det militära samarbetet mellan EU:s medlemsländer bör stärkas men det bör göras med medlemsstaterna olika förutsättningar i åtanke.
10.7.2 En stående europeisk insatsstyrka
EU har inrättat särskilda samordnade insatsförband som är redo att på FN:s mandat genomföra fredsinsatser utanför EU:s gränser. De bör övergå till att bli en stående europeisk insatsstyrka och, inte som idag, skötas i ett rullande schema av de enskilda medlemsländerna.
10.7.3 Samsyn i säkerhetsarbetet
Det är av yttersta vikt att EU når samsyn kring hur säkerhetsarbete bör ske på den internationella arenan. Den utveckling vi ser idag där internationella fredsinsatser sätts in utan FN-mandat är beklagligt. På denna punkt måste EU stå enade och starka. Dock bör insatser utan FN-mandat kunna genomföras vid grova kränkningar av mänskliga rättigheter och när FN visar sig oförmögen att hantera situationen.
10.7.4 Samarbete för att hantera irreguljär krigföring
Ett mer samordnat europeiskt försvar bör inte enbart fokusera på konventionell krigföring utan bör även kunna hantera den moderna irreguljära krigföringen vi idag kan se runt om i världen.
10.7.5 Samarbete mot cyberkrigföring
EU behöver bygga upp en kapacitet för att kunna hantera cyberkrigföring. En cyberattack bör liknas vid en icke-fatal skärmytsling med en främmande makt. Det är ingen principiell skillnad på när en främmande makt bombar en bro eller orsakar en artificiell finanskris; båda skadar vital infrastruktur.
10.8 Rymden
Internationellt samarbete kring rymdfrågor är väsentligt för att säkra fred och säkerhet i rymden. Det säkerhetspolitiska arbetet ska främja en fredlig samexistens mellan nationer och motverka konflikter om resurser och militär överlägsenhet, även i rymden. Vidare är internationellt forskningssamarbete avgörande för att öka kunskapen om såväl rymden som om oss själva. Delade resurser och expertis möjliggör större framsteg inom teknologi, utforskning och vetenskap. Genom att samarbeta kan länder nå längre och göra större upptäckter än om de agerar ensamma.
10.8.1 Resurser till rymdforskning
Rymden har alltid fascinerat människan och forskningen kring rymden är också viktig för att lära oss mer om vårt ursprung och om hur jordens komplexa naturkrafter fungerar. Rymdforskningen måste fortsätta att få medel från statlig och mellanstatlig nivå för att kunna fortsätta att bedriva sina forskningsprojekt.
10.8.2 Fritt tillträde till rymden
Tillträdet till rymden måste vara fritt för att forskning ska kunna bedrivas så effektivt som möjligt och för att företag ska kunna etablera verksamhet såsom gruvnäring eller turism.
10.8.3 Militärmakt i rymden
Det är av stor vikt att världssamfundet strävar efter att jordens konflikter hålls borta från rymden. Om främmande makter skulle motverka denna strävan och istället exempelvis placera missilförsvar i rymden bör Sverige, tillsammans med andra liberala demokratier, dock se till att snabbt skaffa sig ett militärt övertag i rymden.
10.8.4 Offentlig-privat partnerskap
Att ESA i högre utsträckning ska använda offentlig-privata partnerskap för att minska kostnaderna och påskynda utvecklingen inom rymdindustrin vore fördelaktigt. Likaså är att ISECG i högre grad skulle kunna inkludera näringslivet för att öka insynen och synergin mellan de offentliga och privata sektorerna inom rymdindustrin
10.8.5 Konventionella vapen i yttre rymden
FN:s rymdkommitté bör förbjuda användningen av konventionella vapen i yttre rymden.
10.8.6 Resurser från himlakroppar
FN:s rymdkommitté bör påbörja en dialog angående fördelningen av resurser som genereras av gruvdrift på himlakroppar. Det finns ett stort behov av att granska internationell lagstiftning gällande ägandeskap av naturligt förekommande objekt och resurser i yttre rymden med syftet att modernisera lagstiftningen.
10.8.7 Kompetensförsörjning inom rymdindustrin
Det behövs mer växelverkan mellan ungdomar och rymdindustrin för att säkerställa kompetensförsörjning och ett fortsatt publikt intresse i rymden.
10.9 Internationell vapenpolitik
Det är av yttersta vikt att arbeta internationellt för en vapenpolitik som säkrar demokrati, fred och säkerhet. Ett ökat internationellt samarbete mellan demokratier vad gäller bland annat vapenproduktion, vapenexport och minröjning är därför eftersträvansvärt.
10.9.1 Vapenexport enbart till demokratier
Sverige måste börja föra en vapenpolitik som motsvarar svensk lagstiftning samt att vapen endast ska säljas till demokratier och framväxande demokratier, samt strategiskt viktiga konflikter. Undantagen måste bli färre och endast särskilda säkerhetspolitiska skäl kan föreligga för sådana.
10.9.2 Ökat samarbete internationellt
Ett utökat internationellt samarbete om vapenproduktionen bör utvecklas inom NATO och andra försvarssamarbeten.
10.9.3 Ja till kärnvapennedrustning
Tendenser till kärnvapenupprustning som vissa länder visar upp är allvarliga hot mot det säkerhetspolitiska läget. Sverige ska därför ha en aktiv roll i nedrustningsprocessen.
10.9.4 Ottawafördraget
Alla länder bör snarast ansluta sig till Ottawafördraget om förbud mot personminor. Den part i en konflikt som spridit minor, i de fall det är möjligt att fastställa, ska vara med och betala röjningskostnaderna. Samma sak ska gälla för ej exploderad ammunition via till exempel klusterbomber. Sverige bör under internationell ledning delta i röjningsinsatser världen över.
10.10 Svensk försvarspolitik
Internationellt sett bör Sverige agera som en förespråkare för demokrati, frihandel och mänskliga rättigheter. För att bäst värna om dessa värderingar är samarbete på den globala arenan avgörande, särskilt genom engagemang i NATO och Nordefco. För att skydda både liberala värden och Sveriges territoriala integritet är det nödvändigt med en modern och flexibel Försvarsmakt. Detta kräver en strategisk resursfördelning samt omfattande modernisering. Sverige ska vara förberett att agera vid kris eller konflikt för att kunna försvara liberala värden.
10.10.1 Sverige i NATO
Sverige ska vara NATO-medlem utan förbehåll. Sverige ska i NATO vara en liberal och demokratisk röst för en fortsatt demokratisk utveckling i NATO, där mer fokus läggs på att försvara de gemensamma värdena om demokrati och mänskliga rättigheter.
10.10.2 NATO-baser på svensk mark
Eventuella NATO-baser på svensk mark vore positivt ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv. Däremot är det viktigt att Sverige trots detta fortsatt är en konstruktiv kraft i det globala nedrustningsarbetet.
10.10.3 Nordefco
Det nordiska militära samarbetet, Nordefco, är något som bör utvecklas och fördjupas. Sverige ska fortsatt fördjupa försvarssamarbetet med övriga nordiska och baltiska länder, och då i synnerhet Finland. Detta inte minst då vi står inför liknande hot. Bemötandet bör således vara gemensamt.
10.10.4 Försvarets anslag
För att försvaret ska kunna utföra sina tilldelade uppgifter måste anslagen omgående öka till minst 2% av BNP.
10.10.5 Resurser till marinen
Det är av största vikt att Sverige har kapacitet att försvara sin territoriella integritet, på vatten som på land. Försvarsmakten måste ha tillräckligt med resurser för att vara redo att skydda svenska vatten i händelse av kris.
10.10.6 Ett flexibelt försvar
Det är viktigt att dagens säkerhetspolitik bygger på de hotbilder som är aktuella i nuläget såsom terrorattacker, digitala sårbarheter och internationella fredsinsatser. Ett försvar som möjliggör en snabb omställning till nya hotbilder bör vara ett mål.
10.10.7 Färre myndigheter inom försvaret
Försvaret behöver omfatta färre myndigheter för att kunna arbeta mer effektivt. Därför bör Fortifikationsverket läggas ner och alla dessa delar av militärt intresse återgå till Försvarsmakten. Detsamma gäller Försvarets materielverk som också bör uppgå i Försvarsmaktens organisation.
10.10.8 Skydda strategiska mål
Modern krigföring skiljer sig till viss del från tidigare erfarenheter, med en kombination av de gamla markinvasionerna men med nya digitala invasioner som tillsammans attackerar samhällskritiska institutioner samt civila och militära mål för att bryta ner försvarsförmågan. Därför är det ett av statens viktigaste uppdrag att skydda strategiskt viktiga mål mot såväl fysiska som digitala attacker och tillse att samhällskritiska funktioner kan samarbeta under kris.
10.10.9 Samordningcentrum
För att underlätta och förbättra vår samhällsberedskap bör det tillsättas ett samordningscentrum mellan myndigheter som ansvarar för Sveriges försvars-, samhälls- och krisberedskap. Detta borde göras med inspiration från de myndigheter som idag – på eget initiativ och bevåg – redan har upprättat formella samarbetskanaler.
10.10.10 Svenskt deltagande i internationella insatser
Försvarsmaktens främsta uppgift är att försvara Sveriges nationella och territoriella integritet och möjliggöra att Sverige kan stå som en självständig internationell aktör. Den bör också hjälpa Sveriges allierade och genomföra internationella insatser. Sverige ska aktivt delta i europeiska insatsgrupper, demokratifrämjande insatser och NATO-insatser vid erhållande av medlemskap i försvarsalliansen.
10.11 Försvarsmaktens personalförsörjning
Ett långsiktigt hållbart försvar kräver också en långsiktigt personalförsörjning. För att uppnå detta behöver Försvarsmakten bland annat få tillräckliga resurser för kvalitativa urvalsprocesser, erbjuda bättre arbetsvillkor och ge tillräckligt stöd till såväl värnpliktiga som anställda och veteraner.
10.11.1 Resurser för en kvalitativ personalförsörjning
Försvarsmakten och Plikt- och prövningsverket måste få de anslag som krävs för att säkerställa ett noggrant urval av sökanden genomförs. Detta är en förutsättning för en kvalitativ personalförsörjning.
10.11.2 Lönesättning och administration på de enskilda regementena
Systemet för anställda soldaters lönesättning har alldeles för liten flexibilitet och är för centralstyrt för att kunna möjliggöra en effektiv personalförsörjning till de ytterorter där militära regementen återfinns. Dessutom finns stora administrativa problem med den centrala administrationen av löner inom Försvarsmakten. Lönesättning och administration av löner bör därför hanteras av de enskilda regementena.
10.11.3 Arbetsvillkor inom Försvarsmakten
Anställda soldater måste ges möjlighet till en bättre arbetsvillkor och löneutveckling för att försvaret ska kunna konkurrera mot civila arbetsgivare. En viktig reform för att möjliggöra detta är att avskaffa Lagen om tidsbegränsad anställning för GSS/K. Försvarsmakten ska inte säga upp personal för att de arbetat för länge i organisationen.
10.11.4 Reformera totalförsvarspliktslagen
Det är oförsvarbart att tvinga människor till arbete och därför bör de delar av totalförsvarspliktslagen som legitimerar tvångsarbete avskaffas.
10.11.5 Stöd till veteraner
Veteran är den som har varit anställd i Försvarsmakten och gjort insatser internationellt eller nationellt, med eller utan vapen. Det är av stor vikt att veteraner garanteras rätt stöd och vård av Försvarsmakten eller finansierat stöd och vård av Försvarsmakten.
10.11.6 Allmän värnplikt
Även i tider av fred är det viktigt att Sverige står redo och rustade mot utomstående hot. Införandet av en allmän värnplikt vore därför positivt. Den långsiktiga personalstyrkan inom Försvarsmakten ska likväl utgöras av ett starkt yrkesförsvar. Efter att värnplikten återinförs måste dock värnplikten moderniseras och komma ikapp moderniseringen som skett i övriga samhället.
10.11.7 Försvarets befattningsguide
För att försvaret ska bli en attraktiv arbetsplats som lockar kompetent arbetskraft måste mönstringen och befattningsutbildningarna bli mer transparenta. Därför bör Försvarsmaktens befattningsguide ses över för att ge en mer noggrann och verklighetsbaserad bild av alla de befattningsutbildningarna som värnpliktiga förväntas genomföra.
10.11.8 Plikt- och prövningsverkets kravprofiler
I nuläget tvingas värnpliktiga avbryta sin värnplikt på grund av anledningar som hade kunnat undvikas med bättre kravprofiler. Plikt- och prövningsverket behöver därför kontinuerligt uppdatera kravprofilerna för befattningar för att uppmärksamma tidigare skador och saker som kan hindra de värnpliktiga i sin utbildning.
10.11.9 Möjlighet till vapenfri värnplikt
Det finns personer som vill genomföra värnplikt fast en vapenfri sådan. Detta bör därför fortsatt finnas som en möjlighet vid mönstring på Plikt- och prövningsverket.
10.11.10 Skälig ersättning till värnpliktiga
Värnpliktiga ska få skälig ersättning för sitt arbete. Ersättningarna bör indexregleras likt statliga bidrag som CSN för att de inte ska hamna efter inflationen eller bli offer för politiskt fjäsk. Det är också viktigt att förplägnadsersättningen, den ersättning värnpliktiga får när de inte är i tjänst, reflekterar de kostnader som ersättningen är till för att täcka.
10.11.11 Ersättning vid skarp tjänst
Värnpliktiga bör likt annan personal i Försvarsmakten få rätt till ersättning vid skarp tjänst som exempelvis högvakt. Detta eftersom säkerhetsrisken är densamma oavsett om man är värnpliktig eller anställd.
10.11.12 Värnpliktigas rättigheter
Dagens värnpliktigas rättigheter behöver utvecklas. Bland annat måste värnpliktigas psykiska stridsvärde prioriteras högre. Värnpliktiga behöver ha bättre tillgång till samtalsstöd och kuratorer för att fler ska klara sin värnplikt och trivas. Oavsett var värnpliktiga genomför sin tjänstgöring bör det finnas tillgång till en kurator eller psykolog.
10.11.13 Systemet med disciplinära åtgärder
Systemet med disciplinära åtgärder behöver utredas för att skapa ett enat system. Detta för att motverka att värnpliktiga på olika förband gör samma fel men får olika disciplinära åtgärder.
10.11.14 Ofrivilligt deltagande i NATO-insatser
Under en värnpliktigs tjänstgöring finns det många uppgifter som den värnpliktiga tvingas att genomföra. En av de uppgifterna ska inte vara att ofrivilligt skickas till ett annat land för NATO-insatser.
10.11.15 Reformerad officersutbildning
Dagens officerskår präglas av en alltför långtgående akademisering och saknar tyvärr kontaktytor med övriga samhället. Officersutbildningen bör därför reformeras så att den som bygger på en civil, akademisk examen som följs av en praktiskt inriktad militärutbildning.
10.11.16 Mångfald av officersutbildningar
Efter värnplikten eller arbete som GSS/K ska soldater kunna välja mellan olika officersutbildningar för att hitta den som passar den egna individen. Det är viktigt för att kunna hitta olika typer av befattningar och specialister.
10.11.17 Särskild officersutbildning (SOFU)
Flexibiliteten i att kunna läsa Särskild officersutbildning, det vill säga en kortare officersutbildning för personer med tidigare högskolepoäng, är mycket positivt för försvarets kompetensförsörjning. Det är dock viktigt att den tidigare utbildningen är inom ett område som Försvarsmakten har behov av kompetens från.
10.11.18 Förmåner för officerskadetter
Förmåner, såsom betalt boende, hemresor, studiematerial och gym som tillkommer officerskadetter är mycket positivt. Samma gäller specialistofficerskadetter som har motsvarande förmåner plus får en procentuell del av sin tidigare lön.
10.11.19 Indexreglerad dagersättning
Likt värnpliktiga borde kadetternas dagersättning också indexregleras och ökas för att följa samhällets prisutveckling. Den som är kadett ska inte straffas på grund av inflationen
10.11.20 Marknadsmässig löneutveckling
Efter examen måste officerslönen och löneutvecklingen vara marknadsmässiga för att förhindra att officerare slutar.
10.12 Jämställdhetsarbetet inom försvaret
En stark och modern försvarsmakt är också en jämställd och jämlik försvarsmakt. Arbetet för ett jämställt försvar där alla oavsett kön, religion, etnicitet eller sexuell läggning har samma möjligheter är därför avgörande för att göra Försvarsmakten till en trygg och attraktiv arbetsplats och för att säkra ett starkt försvar av Sveriges terriotorium och de liberala värdena.
10.12.1 Aktivt arbete för jämställdhet och jämlikhet
Kompetens ska alltid värderas högst och aspekter som kön, religion och etnicitet ska aldrig stå i vägen för en karriär. Det är viktigt att fortsätta arbeta för jämställdhet inom Försvarsmakten där kompetensen hos soldater och officerare/specialister kan tas tillvara utan att någon känner sig diskriminerad eller särbehandlad. Dessutom behöver arbetet expanderas och kontinuerligt genomföras på samtliga förband.
10.12.2 Nolltolerans mot sexuellt utnyttjande, mobbning och ofredanden
Det ska alltid råda nolltolerans mot sexuellt utnyttjande, mobbning och andra former av ofredanden inom Försvarsmakten. Den som utsätter kollegor eller andra värnpliktiga ska sägas upp eller avskiljas från sin värnplikt eller sin anställning.
10.12.3 Stärk Försvarsmaktens anmälningsfunktion om oegentligheter
Försvarsmakten värdegrundsarbete måste fortsätta och omfatta alla led för att motverka diskriminering och kränkningar. Ett led i detta är att Försvarsmaktens anmälningsfunktion om oegentligheter borde stärkas.
10.12.4 Jämställd materielanskaffning
Idag är värnplikten könsneutral och Försvarsmaktens jämställdhetsarbete måste därför även manifestera sig i materielanskaffningen. Det är fullständigt oacceptabelt att värnpliktiga, soldater, anställda och officerare får materiel som inte passar dem, oavsett kropp.
10.13 Totalförsvaret
Försvarsmakten kan göra mycket men inte allt, därför är det av stor vikt att det finns ett starkt civilförsvar. Tillsammans med övriga delar av försvaret utgör de totalförsvaret och en stark motståndskraft mot den som attackerar Sverige. Ett starkt totalförsvar, med goda rutiner och ökat samarbete mellan myndigheter, ett aktivt krisberedskapsarbete i kommuner och regioner och goda förberedelser för alla möjliga scenarion är avgörande för Sveriges samlade försvarsförmåga i händelse av kris eller krig.
10.13.1 Samarbete mellan myndigheter
Samarbete mellan samhällsviktiga funktioner är oerhört viktigt för ett starkt totalförsvar. Polismyndigheten, Försvarsmakten, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, kommuner och regioner behöver öka samarbetet och tillsammans öva för att upptäcka sårbarheter och motverka dem.
10.13.2 Psykologisk krigföring
Sverige måste vara rustade mot psykologisk krigföring och desinformation även när krig inte förklarats. Myndigheter på alla nivåer behöver se till att ha planer, både för gråzonskrig likväl konventionellt krig. Ansvariga myndigheter måste därför också ges tydliga och tillräckliga resurser för att hantera frågan. Vidare bör det svenska försvaret vidareutveckla försvar mot psykologisk krigföring som desinformation och cyberattacker.
10.13.3 Krisberedskap hos kommuner och regioner
Kommuner och regioner bör kontrollera anställdas krigsbefattningar för att säkerhetsställa samhällsviktiga funktioner och personalförsörjning vid höjd beredskap. Detta för att motverka dubbla befattningar och tydliggöra för personal om plats för att inställa sig vid kris. Sveriges krisplanering är bristfällig, vilket inte minst blev tydligt under coronapandemin.
10.13.4 Krislager
Det saknades krislager med nödvändig materiel och en fungerande samverkan mellan ansvariga myndigheter. Sverige kan inte vänta med att reformera krisberedskapen tills nästa kris kommer. Därför bör fler krislager börja användas igen och upprättas. Gamla krislager och skyddsrum ska återanvändas och rustas upp. Det ansvaret ligger främst på MSB men även på kommuner och regioner.
10.13.5 Frivilligorganisationer
En stark och aktiv frivilligorganisation bidrar ytterligare till att förankra försvaret och försvarspolitiken i Sverige i det svenska samhället. Frivilligorganisationerna ska ses som en resurs som kan användas i det civila samhället. Det kräver att de får ekonomiska resurser för att klara av denna uppgift.