Demokrati
Lag och rätt
Människan
Jämställdhet och HBTQIA+
Utbildning och kultur
Klimat och miljö
6.1 Internationell klimat- och miljöpolitik
6.2 Europeisk klimat- och miljöpolitik
6.3 Nationell klimat- och miljöpolitik
6.4 Lokal klimat- och miljöpolitik
6.5 Energi
6.6 Lantbruk, skogsbruk och livsmedel
6.7 Jakt och fiske
6.8 Biologisk mångfald, djurskydd och naturskydd
6.9 Hav, sjöar och vattendrag
6.10 Gruvor och mineralbrytning
Bostäder och infrastruktur
Ekonomi och arbetsmarknad
Migration och integration
Utrikes och försvar

6. Klimat och miljö

Människans negativa påverkan på klimatet och miljön måste minimeras. Att skapa ett klimat- och miljömässigt hållbart samhälle är vår tids största utmaning och vår viktigaste uppgift. På såväl individ- som samhällsnivå har vi ett ansvar inför kommande och nuvarande generationer. De skadliga utsläppen till jord, vatten och luft måste upphöra och återvinning, återbruk och cirkulär ekonomi ta större plats i såväl offentlig som privat verksamhet. Utsläppen av växthusgaser driver på klimatförändringar och kan leda till oåterkalleliga konsekvenser. För att lösa klimat- och miljöfrågorna krävs kraftfulla åtgärder på internationell, nationell och lokal nivå, där internationellt samarbete är en nyckelfaktor för att vi ska kunna nå ett mer hållbart klimat. Utöver detta är värnandet av äganderätten en viktig del för en hållbar klimat- och miljöpolitik i ett liberalt, demokratiskt samhälle.

6.1 Internationell klimat- och miljöpolitik

Den globala uppvärmningen stannar inte vid Sveriges gränser. Att arbeta på den internationella arenan är därför avgörande för att hantera klimathotet. Detsamma gäller miljöproblem. Överallt korsar ekosystem och habitat gränser. Därför är ett framgångsrikt internationellt arbete nyckeln till att skapa en miljö i balans och en hållbar framtid.

6.1.1 Globala klimatavtal

Internationella avtal gör att vi tillsammans kan lösa klimatproblemen och är en förutsättning för att konkurrensen mellan länder, människor och företag inte ska snedvridas. Sverige måste ta ett större ansvar för att målen i de internationella avtal som träffas ska bli hårdare, men också för att industriländerna ska stimulera omställningen i mindre utvecklade länder genom klimatbistånd och investeringar.

6.1.2 Globala miljöavtal

Som komplement till Parisavtalet behövs ett globalt miljöavtal ämnat att reglera miljöskadlig verksamhet, som inte nödvändigtvis är klimatskadlig. Åtgärderna fastslagna i Kunming-Montrealramverket är bra, men omfattar en för liten del av den miljöskadliga verksamheten.

6.1.3 Ett globalt avtal för hållbar livsmedelsproduktion

Ett av de långsiktigt viktiga målen för en hållbar utveckling inom internationellt lantbruk är att på ett hållbart sätt försörja alla människor med mat. Det behövs ett globalt avtal för en hållbar livsmedelsproduktion som tar hänsyn till såväl klimat och miljö som människors och djurs hälsa.

6.1.4 Långsiktiga klimatmål

Den dagen världen uppnår klimatneutralitet kommer inte klimatkrisen vara löst. Detta på grund av de höga koldioxidnivåer som ackumulerats i atmosfären över tid som under en lång tid kommer orsaka exempelvis extremväder. Världens länder bör därför, inom ramen för UNFCCC, fatta beslut om mål för koldioxidnivåer i atmosfären. Det långsiktiga målet bör vara att senast år 2100 uppnå koldioxidnivåer som är jämförbara med nivåer under förindustriell tid.

6.1.5 Ekocid som internationellt brott

Att som land, organisation, företag eller individ medvetet orsaka omfattande miljöskada, såsom utrotning av arter och storskaliga utsläpp av fossila bränslen, ska inte kunna gå ostraffat eller utan ett pris. Ekocid bör därför införas som ett internationellt brott inom Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen i Haag.

6.1.6 Internationell klimat- och miljödomstol

En internationell klimat- och miljödomstol bör inrättas för att kunna hantera och utfärda sanktioner vid större miljöbrott och andra klimat- och miljörelaterade gränsöverskridande brott. Vid undertecknandet av internationella klimat- och miljöavtal lämnar länder ifrån sig sin domstolssuveränitet i utbyte mot att domstolen dömer företag och stater som bryter mot avtalen.

6.1.7 Global prissättning på växthusgaser

En global prissättning av koldioxidekvivalenter som omfattar alla växthusgaser bör införas. Eftersom det inte finns någon global överstatlig institution med beskattningsrätt hade ett globalt utsläppshandelssystem varit att föredra. Ett sådant system kan med fördel utgå från EU:s utsläppsrättshandelssystem som modell.

6.1.8 Stoppa fossila subventioner

De fossila subventioner som förekommer i många länder bör alla avskaffas. Sverige och EU måste agera kraftfullt för att förbjuda alla former av subventioner till fossila ändamål, oavsett vart i världen det sker.

6.1.9 Global fond för förluster, skador och återställning

Införandet av den globala fond för förluster och skador på grund av klimatförändringar som klimattoppmötet COP27 beslutade om, där bland annat effekterna av höjda havsnivåer, ökenutbredning, försurning och extremväder inkluderas är mycket positivt. Denna fond bör kunna användas till att bland annat återställa och försvara nyckelbiotoper som exempelvis korallrev och regnskogar, men också till att återintroducera utrotningshotade arter.

6.1.10 Ursprungsmärkning av kött

En fullständig ursprungsmärkning internationellt av alla produkter som innehåller mer än 10% köttråvara bör införas. Med fullständig ursprungsmärkning menas att det ska framgå i vilket land djuret är fött, uppfött och slaktats samt var produkten har paketerats.

6.1.11 Rymdmiljö

Det behövs hårdare lagstiftning om förstörelse av pensionerade satelliter och andra konstgjorda objekt i omlopp, med genomförandet av felsäkra deorbitationssystem samt kortare perioder före självdeorbitering. En lokationsavgift eller dylikt som ägaren av en satellit, eller liknande, betalar så länge den befinner sig i omloppsbana bör kunna införas.

6.2 Europeisk klimat- och miljöpolitik

EU har en nyckelroll att spela i omställningen till ett klimat- och miljömässigt hållbart samhälle. Genom EU kan vi tillsammans nå kollektiva lösningar för hela kontinenten. I ett större perspektiv ger också EU:s gemensamma storlek och styrka goda möjligheter att påverka omvärlden. Därför är det av yttersta vikt att EU:s klimat- och miljöarbete och visioner har en hög ambitionsnivå och att dessa frågor kraftigt prioriteras.

6.2.1 EU:s klimatmål

EU:s klimatmål om nettonollutsläpp till 2050 och att utsläppen ska minska med 55% till 2030 är bra, men inte tillräckliga. Ett mål om minst 95% minskning av utsläppen senast 2040 är därför helt nödvändigt för att EU ska bidra till att göra sin del av vad som krävs för att följa Parisavtalet.

6.2.2 Kolsänkemål

Utöver mål om utsläppsminskningar och nettonollutsläpp behövs även tydliga och ambitiösa mål om koldioxidinfångning och inlagring genom kolsänkor. På EU-nivå bör därför kolsänkemål för varje medlemsstat baserat på hur stora dess fossila utsläpp varit historiskt införas snarast. På så sätt kan varje EU-medlemsstat bidra till att betala sin koldioxidskuld.

6.2.3 Minusutsläppsmål bortom netto noll

EU:s klimatåtaganden kan inte sluta efter att EU uppnår nettonollutsläpp. Nya målsättningar om minusutsläpp efter det att nettonollutsläpp uppnåtts bör därför införas och därefter kontinuerligt skärpas för att vara i linje med forskning och internationella klimatavtal.

6.2.4 EU:s utsläppsrättshandelssystem

EU:s utsläppsrättshandelssystem är den just nu mest effektiva lösning för att hantera fossila utsläppen inom EU. Systemet behöver kontinuerligt utvecklas och utvidgas till fler sektorer. Antalet utsläppsrätter behöver reduceras snabbare för att driva upp priserna, ett prisgolv behöver införas för att förhindra prisfall vid marknadsfluktuationer, samtlig fri tilldelning av utsläppsrätter behöver fasas ut och systemet bör utvidgas till att även innefatta livsmedelskedjor, hela transportsektorn, inklusive flygets höghöjdseffekt samt flyg och sjöfart till och från EU i stället för att som idag bara omfatta flyg och sjöfart inom unionen.

6.2.5 Handelssystem för kolsänkor

Minskade utsläpp är inte tillräckligt för att nå våra klimatåtaganden. Det är också nödvändigt att mängden koldioxid som fångas in genom såväl naturliga som artificiella kolsänkor ökar. Likt hur EU:s utsläppsrättshandelssystem möjliggör för handel med utsläppsrätter bör därför också ett system för handel med kolsänkor införas. På så sätt skapas en marknad för kolsänkor som också stimulerar framväxten dessa.

6.2.6 EU-lagstiftning för ökad återvinning och återanvändning

En EU-gemensam lagstiftning bör tas fram där producentansvaret stärks för att möjliggöra återvinning och uppsamling av material från sina produkter. En del i detta är att det ska finnas ett livscykelperspektiv på de material som används i produkter och att dessa ska vara lämpliga för återvinning och återanvändning.

6.2.7 Klimat- och miljömärkningar

Att som konsument kunna göra informerade, klimatsmarta val behöver bli enklare, oavsett vad för typ av produkt man som konsument köper. På EU-nivå bör därför nya regler om märkning av produkters klimatprestanda, från resursutvinning till att produkten säljs, införas. Sådana regler bör med fördel även kräva redovisning av exempelvis kemikalieanvändning och mängden vatten som använts till produktionen.

6.2.8 Skärp EU:s kemikalielagstiftning

Kemikalielagstiftningen sköts idag till stor del på EU-nivå. En skärpning av europeisk kemikalielagstiftning behövs. Forskning bör bedrivas kontinuerligt på såväl svensk som europeisk nivå för att exempelvis utreda vilka kemiska ämnen som bör fasas ut.

6.2.9 EU-gemensamt pantsystem

Genom pant ökar incitamenten att återvinna. Ett EU-gemensamt pantsystem för PET-flaskor, aluminiumburkar och konservburkar bör därför införas, för att underlätta handel och förbättra resursanvändningen i hela EU.

6.2.10 Gränsjusteringsmekanismen för koldioxid

EU:s gränsjusteringsmekanism för koldioxid har potential att fungera som ett steg mot en global prissättning av koldioxid. Samtidigt, om mekanismen nyttjas fel, kan det istället bli ett handelshinder. EU:s institutioner bör därför noga följa utvecklingen och vara beredda att se över systemet om dess syfte ej skulle uppfyllas på önskat sätt.

6.2.11 Miljökrav i handelsavtalen

EU har världens näst största gemensamma marknad vilket ger unionen stor möjlighet att påverka omvärlden och skapa förändringstryck. För detta ändamål är EU:s handelsavtal utmärkta verktyg. EU bör i de handelsavtal man sluter ställa kraftfulla miljökrav på tillåtna produktionssätt.

6.2.12 Klimat- och miljönytta genom biståndspolitiken

EU är världens största biståndsgivare i absoluta tal. Det är därför viktigt att EU:s biståndspolitik tar hänsyn till klimat och miljö, både genom att främja omställningen i andra länder men också genom att stötta de som redan lider av klimatförändringarnas effekter eller skadade miljöer.

6.2.13 Reformera EU:s artpolitik

EU:s makt över huruvida djur- och växtarter ska få köpas och säljas inom EU är ofta för begränsande, då den inte bara innefattar förståelig kontroll av handel med arter klassade som sårbara under CITES, utan också unionsomfattande förbud av hela släkten av arter som dessutom har anknytning till den europeiska marknaden. Förbud gällande handel med djur och växtarter ska enbart få fattas om det finns goda vetenskapliga grunder för att förbudet är nödvändigt.

6.2.14 Europeisk klimatberedskap

Beredskapen inför extremväder, skogsbränder, översvämningar och andra klimat- och väderrelaterade katastrofer är idag undermålig på EU-nivå. Denna beredskap måste därför inom ramen för EU:s civilskyddsmekanism kraftigt stärkas, både med tydligare beslutskedjor och befogenheter att fördela beredskapsresurser samt genom såväl EU-övergripande som regionala beredskapsstrategier.

6.3 Nationell klimat- och miljöpolitik

Den nationella politiken har en oerhört viktig roll inom klimat- och miljöpolitiken i stort, inte minst när det kommer till nationella klimat- och miljöpolitiska mål, beskattningsfrågor och att skapa förutsättningar för grön innovation och hållbar tillväxt. Sverige har inte minst med sina ekonomiska och geografiska förutsättningar goda möjligheter att såväl klara sina egna klimat- och miljömål som att bidra till arbetet internationellt. För att nå det krävs konkret sakpolitik och politisk handlingskraft.

6.3.1 Sverige som internationellt föregångsland

Sverige ska fortsatt vara ett föregångsland och ett gott exempel för andra länder att ta efter. Detta kräver både en ambitiös klimatpolitik på hemmaplan, stöd till de länder som drabbas hårdast av klimatförändringarna och ett aktivt ledarskap vid internationella klimatförhandlingar. Sverige ska tillsammans med övriga EU bidra till att pressa länder med stora utsläpp av koldioxid att minska sin klimatpåverkan. Likaså ska Sverige driva på för att världens länder ska höja sina klimatambitioner och försäkra att ländernas insatser går att följa upp genom ett transparent rapporteringssystem.

6.3.2 Grön återbäring

En effektiv grön omställning behöver också vara folkligt förankrad och kostnadsmässigt hållbar för enskilda privatpersoner. Sverige bör därför, enligt kanadensisk modell, se över förutsättningarna att införa en återbäring i samband med skattedeklarationen som delvis ska kunna kompensera för eventuella ökade konsumtionskostnader som en följd av höjda klimat- och miljöskatter.

6.3.3 Reformera miljöbalken

Miljönytta trumfar ofta klimatnytta vid exempelvis exploatering, vilket är ett stort problem med nuvarande miljöbalk. Detta gör att exploateringar som kan leda till stor klimatnytta, men samtidigt leder till miljöskada i någon mån, ofta nekas exploateringstillstånd av mark- och miljödomstolen. För att jämna ut denna obalans bör dagens miljöbalk reformeras till en klimat-och miljöbalk.

6.3.4 Negativ koldioxidskatt för nettonegativa koldioxidutsläpp

De som slutförvarar koldioxid bör få ersättning för de utsläpp de lagrar. Detta kan göras genom en negativ koldioxidskatt, som ger ersättning till verksamheter med nettonegativa utsläpp motsvarande det pris som betalas för utsläpp genom den ordinarie koldioxidskatten.

6.3.5 Skärp straffen för miljöbrottslighet

Kostnaden för att bryta mot miljöbalken kan idag vara mindre än vinsten det genererar att göra detta. Miljöbrott ska aldrig löna sig. Miljölagstiftningen behöver därför skärpas och ett bättre sanktionssystem för de som inte följer miljöreglerna bör införas.

6.3.6 Viten från lokala miljötillsyn

De viten som miljöförvaltningar i kommuner beslutar om mot företag som bryter mot miljöbalken tillfaller idag staten och går upp i den generella statskassan. Dessa viten bör istället tillfalla kommunerna för att dessa ska kunna växla upp det lokala miljöarbetet.

6.3.7 En giftfri vardag

Människor ska i så låg grad som möjligt exponeras för farliga kemiska ämnen. PFAS och andra farliga kemiska ämnen ska fasas ut och alternativ som är bättre för hälsa och miljö uppmuntras.

6.3.8 Skatt på farliga ämnen i vardagen

Regelverket som finns idag gällande användningen av skadliga ämnen är otillräckligt och behöver förbättras omgående. Möjligheterna till skatter på farliga kemiska ämnen i till exempel kläder, skor och byggprodukter bör utredas.

6.3.9 Grön skatteväxling

Genom en grön skatteväxling kan skatten på arbete och klimat- och miljövänlig verksamhet sänkas, samtidigt som den höjs på klimat- och miljöförstörande verksamheter. Därför bör en sådan skatteväxling fortsatt ske och skärpas.

6.3.10 Pant av konservburkar av aluminium

Pant är ett bra och effektivt sätt att återvinna stora mängder plast och metall som annars går till spillo. Dagens pantsystem bör därför utvidgas till att även omfatta pant av konservburkar av aluminium.

6.3.11 Tydligare livsmedelsmärkning

För att människor ska ha möjlighet till egna val ska livsmedel enligt lag vara försedda med näringsinformationstabeller där sockerhalt, fetter, protein med mera ska ingå. Det är viktigt för konsumenternas aktiva val att de exakta ingredienserna skrivs ut och att inte samlingsnamn används.

6.3.12 Ursprungsmärkning av kött på restauranger

Ursprungsmärkning på allt kött som serveras på restauranger bör införas.

6.3.13 Ökad provtagning för tydligare hälsorekommendationer

En stor del av östersjöfisken innehåller fortfarande höga halter av miljögifter, exempelvis dioxiner och PCB. Därför behövs ökad provtagning och tydligare råd från Livsmedelsverket och en tydligare regional bedömning som främjar det småskaliga fisket i områden där fiskarter håller sig under EU:s gränsvärden.

6.4 Lokal klimat- och miljöpolitik

För att möta klimathotet och nå målen i Agenda 2030 måste även den lokala nivån arbeta omfattande med klimat- och miljöfrågor. Frågor som rör upphandling, klimatutsläpp och vattenförsörjning blir allt viktigare på lokal nivå och måste hanteras för att vi ska kunna skapa en allomfattande klimat- och miljöpolitik. Politiker och myndigheter såväl regionalt som lokalt måste vidta ambitiösa åtgärder för att skapa en hållbar utveckling, även för Sveriges regioner och kommuner.

6.4.1 Klimatneutrala kommuner och regioner

Kommuner och regioner står för en betydande del av den offentliga verksamheten i Sverige och har därmed ett tungt ansvar för att agera som ett föredöme i att reducera klimat- och miljöpåverkan. Det är av stor vikt att all kommunal verksamhet blir klimatneutral. Detta uppnås genom framför allt upphandling av resurser som går åt i den löpande verksamheten men också byggnation av lokaler.

6.4.2 Förbud mot fossila kapitalinvesteringar

Det är oacceptabelt att kommunala skattemedel kapitalplaceras i fossil industri och energiproduktion. Samtliga kommuner och regioner bör därför införa förbud mot fossila kapitalplaceringar i sina placeringspolicys eller motsvarande styrdokument.

6.4.3 Kommunalt klimat- och miljöavtal

Likväl hur internationell samverkan är avgörande för att tackla klimatkrisen behövs även ökad samverkan, kunskapsdelning och en gemensam väg framåt för Sveriges kommuner och regioner. Ett kommunalt klimat- och miljöavtal innefattande gemensamma mål och åtaganden för att leva upp till målen i Parisavtalet bör därför, likt hur Danmarks kommuner gjort, slutas av Sveriges kommuner och regioner.

6.4.4 Inför lokala koldioxidbudgetar

För att skapa en tydlighet i klimatarbetet bör kommuner och regioner använda sig av koldioxidbudgetar för att styra arbetet mot årliga utsläppsminskningar.

6.4.5 Klimatsmart offentlig upphandling

Det samlade värdet av offentlig upphandling i Sverige uppgår årligen till cirka sju miljarder kronor. Genom att ställa rätt krav i upphandlingar kan upphandlande myndigheter bidra till en hållbar utveckling. I de fall det är lämpligt bör därför myndigheter vid utformningen av upphandlingsunderlag alltid ta hänsyn till klimat- och miljöaspekter och öppna upp för förfaranden som gynnar innovativa lösningar och förslag för en hållbar utveckling.

6.4.6 Lokala energiförsörjningsplaner

Kommuner, regioner och stat ska ha en energiförsörjningsplan där energibehovet för hela det berörda området redovisas, samt hur energibehovet ska tillgodogöras både nu och under de kommande åren. Energiförsörjningsplanen ska innefatta bland annat elektrisk energi, energi till drivmedel samt energi för uppvärmning. Planen ska uppdateras en gång per mandatperiod.

6.4.7 Differentierade parkeringsavgifter

Det är viktigt att beskattningen baseras på faktisk miljöpåverkan. Därför bör det vara tillåtet för kommuner och privata aktörer att differentiera parkeringsavgifter baserat på fordonets miljöprestanda, så att mer miljövänliga fordon premieras.

6.4.8 Alternativ till fordonsägande

Lokalpolitiker bör förenkla en omställning till en cirkulär ekonomi också bland konsumenter och privatpersoner i allmänhet genom att underlätta för alternativ till ägande av fordon, i form av exempelvis bilpooler och ökade möjligheter till att hyra fordon framför att köpa dem.

6.4.9 Alternativ till gummigranulat på kommunala konstgräsplaner

Mängden mikroplaster som avsätts i våra hav och vattendrag genom användandet av gummigranulat vid konstgräsplaner är ett stort problem. Här bär kommunerna ett ansvar att säkerställa att hållbara alternativ till gummigranulat används vid anläggning av nya konstgräsplaner, exempelvis expanderad kork. På sikt bör användningen av gummigranulat helt fasas ut.

6.4.10 Kombinera fast och rörligt vattenpris

Dagens sätt att använda vatten i Sverige är inte hållbar. Kraftig användning av vatten är förenat med problem och risker. I vissa kommuner som tillhandahåller vatten till befolkningen används endast fasta avgifter, vilket inte ger incitament till att spara på vattnet, i synnerhet då det är torka. Därför bör alla kommuner införa en kombination mellan fast avgift och rörligt pris på vatten.

6.4.11 Kommunal klimatberedskap

Kommuner och regioner har i och med deras drift av en stor del av den samhällsviktiga verksamheten i Sverige, såsom skola, vård och omsorg, en avgörande roll inom svensk krisberedskap. Varje kommun och region ska därför, i sin krisberedskapsplan, inrätta en del om klimatberedskap.

6.5 Energi

Om Sveriges energisystem ska bli oberoende från fossila energikällor krävs mer koldioxidneutral energi. Under 2000-talet har Sverige haft en otrolig utveckling när det kommer till koldioxidneutrala energikällor. Det krävs incitament som gynnar utveckling och användning av alla former av koldioxidneutral energi samt en fortsatt ambitiös utbyggnad av hållbara energikällor.

6.5.1 En teknikneutral energipolitik

Sverige behöver en teknikneutral energipolitik där val av energislag styrs av konsumenter, samt marknads- och klimatförhållanden. Där energiproducenterna är de som avgör vilka energislag de ser som lönsamt att investera i och där politiken kan influera med hjälp av säkerhetsregler, miljöregleringar och klimatskatter. På så vis skapas incitament för branschen att satsa på klimatsmarta lösningar utan detaljstyrning.

6.5.2 Koldioxidneutral energi på marknadsmässiga villkor

För att energipolitiken ska vara långsiktigt hållbar kan inte förnybar energi eller andra fossilfria alternativ vara beroende av statliga subventioner för att kunna byggas eller drivas. En successiv utfasning av subventioner till energislag som blir alltmer konkurrenskraftiga och ett stopp för snedvridande subventioner till enskilda fossilfria energislag är en nödvändighet för att skapa en verkligt teknikneutral enegipolitik och för att skapa ett fungerande energisystem.

6.5.3 Mål för energiproduktionen

Målet för den svenska energipolitiken ska vara en 100% fossilfri energiproduktion senast år 2040.

6.5.4 Förenkla för riskkapital- och investmentbolag

Det bör bli enklare för riskkapital- och investmentbolag att verka inom den koldioxidneutrala energisektorn. Genom att öka möjligheterna för privata investerare att satsa på nya start-ups och liknande blir den koldioxidneutrala energimarknaden alltmer oberoende från offentligt stöd.

6.5.5 Effektiva tillståndsprocesser

Effektiva tillståndsprocesser är en grundförutsättning för etablering av gruvor och ny fossilfri energiproduktion. Myndigheters och domstolars roll i processen behöver därför tydliggöras och effektiviseras. Detta både genom en tidsgräns för miljötillståndsprövning, där domstolar upprättar en tidsplan och en bortre tidsgräns innan beslut ska tas samt ett tidigt engagemang från myndigheter i processen, där myndighetsbeslut och exempelvis möjligheten till överklagande ska ske i så tidiga stadier som möjligt.

6.5.6 Mer småskalig energiproduktion

Koldioxidneutral, småskalig energiproduktion är viktigt ur både ett klimat- och säkerhetspolitiskt perspektiv. Genom att fler får möjlighet att producera sin egen el blir Sveriges energiförsörjning mer motståndskraftig. Vi blir mindre beroende av ett fåtal stora kraftverk vilket leder till en bättre beredskap mot såväl naturkatastrofer som terrorattentat.

6.5.7 Förenkla reglerna för småskaliga elproducenter

För att fler ska kunna producera el krävs regelförenklingar för att småskaliga producenter enklare ska kunna integreras i elnätet. Exempelvis behöver tillståndsansökningar vid såväl bygglov som investeringsstöd förenklas, samtidigt som ansökningsförfaranden förenklas och handläggningstider kortas för att öka möjligheten att satsa på småskalig energi.

6.5.8 Höjd effektgräns för beskattning av småskaliga solelsproducenter

Den effektgräns som avgör om småskaliga solcellsanläggningar slipper betala energiskatt bör höjas och skatten på den energi som produceras över denna effektgräns ska sänkas. Detta för att skapa incitament till ökad småskaliga solenergiproduktion.

6.5.9 Fler solceller på offentliga byggnader

Offentliga verksamheter bör, där det är lämpligt, utnyttja möjligheten att installera solcellsanläggningar på sina byggnader för att bidra till den gröna omställningen och föregå med gott exempel för privata aktörer.

6.5.10 Fler solceller, oavsett hur detaljplanen ser ut

Byråkrati och bygglovskrav ska inte stå i vägen för monteringen av solceller. Detta varken på privatägda eller offentliga byggnader. Bygglovskrav och krav på att detaljplanen ska tillåta etablering av till exempel solpaneler ska få monteras bör därför avskaffas och regelverket i stort ses över.

6.5.11 Fasa ut energiskatten helt

För att styra energianvändningen i en mer hållbar riktning bör energiskatten fasas ut till förmån för ett högre pris på koldioxid. Detta skulle innebära att koldioxidfri energi gynnas samtidigt som koldioxidintensiv energi missgynnas.

6.5.12 Ersättning till producenter som ökar elnätets stabilitet

Ett långsiktigt hållbart energisystem behöver inte bara vara fossilfritt, utan också bidra till stabil elförsörjning och kraftbalans i elnätet. Ett ersättningssystem, där energiproducenter som tillför effekt vid låg rotationsenergi ökar elnätets stabilitet och därmed också elmarknadens förutsägbarhet, bör därför etableras.

6.5.13 Avskaffa elcertifikatsystemet

Sverige bör avskaffa elcertifikatsystemet. För att ge incitament till de producenter som vill satsa på energiteknik som ännu inte är kostnadseffektiv behövs stabila priser och spelregler för en lång tid framöver. Detta görs bäst genom att ersätta elcertifikatsystemet med en inmatningslag enligt tysk modell där producenterna får ett garanterat pris för varje producerad kWh.

6.5.14 Forskningsanslag för storskalig energilagring

Med ett elnät som är alltmer beroende av intermittenta energikällor behövs åtgärder för att energiförsörjningen säkerställs över tid. Något som hade möjliggjort detta hade varit storskalig energilagring. Forskningsanslag bör därför gå till utvecklingen av teknik för storskalig och långsiktig lagring av energi.

6.5.15 Kärnkraftens förutsättningar

Antalet kärnkraftsreaktorer ska inte begränsas på förhand och lokaliseringen av nya reaktorer ska inte begränsas till de platser där det i nuläget finns reaktorer.

6.5.16 Kärnkraft på marknadsmässiga villkor

Skulle marknadsförhållandena vara sådana att det skulle bli aktuellt med nybyggda reaktorer måste de kunna stå för sina egna kostnader. Kraven i 2015 års energiöverenskommelse om att kärnkraften ska betala sina egna kostnader, helt utan offentliga subventioner, måste värnas.

6.5.17 Avskaffade kommunala veton

Dagens system med kommunala veton mot vind- och kärnkraft, där kommunernas utlåtanden ofta sker mot slutet av processen, har stora brister och skapar stora problem för etableringen av fossilfri energiproduktion. De kommunala vetona mot vind- och kärnkraftsetableringar bör därför avskaffas.

6.5.18 Utvidga det europeiska elnätet

Det europeiska elnätet bör utvidgas till att omfatta fler av Europas grannländer. Potentialen för solkraft i Nordafrika är enorm och hade kunnat förse stora delar av Europa med billig och koldioxidneutral energi samtidigt som de nordafrikanska staternas elnät hade gynnats av den stabilare europeiska produktionen.

6.6 Lantbruk, skogsbruk och livsmedel

En hållbar användning av våra naturresurser är avgörande för att vi ska klara att ställa om till ett hållbart samhälle. Brukande av skog och mark har en lång och ytterst betydelsefull historia för Sverige och i synnerhet för landets mindre samhällen. Skogen och lantbruket har på många platser i landet varit grunden för den lokala ekonomin och den lokala arbetsmarknaden. Generation efter generation brukas de lokala resurserna och den lokala miljön vårdas, både för nuvarande och för kommande generationers skull. En långsiktigt hållbar politik för de gröna näringarna kommer avgöra vår förmåga att främja hållbar utveckling i hela landet, samtidigt som äganderätten skyddas.

6.6.1 Grön omställning av lantbruket

Dagens lantbruk är i alltför många fall idag inte hållbart, varken miljö- eller klimatmässigt. Detta inte minst i en global kontext. Hela lantbruket behöver göra en grön omställning, vilket innebär nya metoder inom såväl animalieproduktionen som den växtbaserade produktionen, en omställning till hållbara bränslen samt ett större kretsloppstänk. En grundförutsättning för detta är att även lantbrukets fossila utsläpp har en prislapp och att EU:s gemensamma jordbrukspolitik lägger ett tydligt fokus på att både säkra en grön omställning, god livsmedelsförsörjning, sektorns långsiktiga konkurrenskraft och jämlika konkurrensförutsättningar inom EU.

6.6.2 Hållbara livsmedelskedjor

Livsmedelskedjan innefattar fler steg än bara produktion av livsmedelsråvara. Därför behövs tydligare krav för klimat- och miljöåtgärder nedströms i livsmedelskedjan för att säkerställa att samtliga delar av systemet bidrar till omställning. Bland annat behöver kraven för minskat matavfall skärpas och förädlingskedjor kortas.

6.6.3 Köttproduktionens påverkan på klimat och miljö

Kött har en negativ inverkan på klimatet och därför är det positivt med en ökad konsumtion av proteingrödor. Dessutom finns det ett behov av en minskad köttproduktion både i Sverige och globalt, inte minst på grund av köttets metanutsläpp. Samtidigt måste det kött som finns vara producerat på ett så hållbart sätt som möjligt. Här kan svenska producenter ligger i framkant.

6.6.4 Globalt avtal för hållbar djurhållning och köttproduktion

Effekten av köttproduktion ser olika ut i olika delar av världen. Medan det i vissa delar av världen orsakar klimat- och miljöutsläpp och lidande för boskapet bidrar det på andra håll till öppna landskap, biologisk mångfald och god djurhälsa. Därför behövs ett globalt avtal där formerna för djurhållning och köttproduktion stipuleras med särskilt fokus på hållbarhet, djurhälsa och metoder som främjar biologisk mångfald.

6.6.5 Minska läckage från lantbruket

Övergödning av vatten och mark är ett stort problem som påverkar allt från fågelliv till fiskenäringen. Problematiken kring övergödning och utsläpp måste lösas för att skydda vattenmiljöer. System, forskning, incitament och regleringar som styr mot minskat läckage från lantbruket är därför nödvändigt.

6.6.6 Kväve- och fosforläckage från hästhagar

Kväve- och fosforläckage från hästhagar är idag ett stort problem. Det är idag både dyrt och svårt att bli av med gödslet, vilket får till följd att avföring istället för att nyttjas till gödsel ofta ligger kvar i hagarna, vilket leder till läckage. För att motverka kväve- och fosforläckage från hästhagar behövs såväl tydligare reglementen som ekonomiska incitament som främjar en bättre gödselhantering i hästhagar.

6.6.7 Gemensamma EU-regler mot subventioner och regleringar

EU behöver gemensamma regler och riktlinjer för att enskilda länder inom EU inte ska införa konkurrenshämmande subventioner och regleringar. Om sådana skulle införas skulle detta slå oproportionerligt hårt mot svenskt lantbruk. Svenska bönder är starka nog att konkurrera, förutsatt att det sker på lika villkor.

6.6.8 Avskaffa de ekonomiska delarna av CAP

Ett avskaffande av de ekonomiska delarna av EU:s jordbrukspolitik vore ett förstärkande av unionens frihandel. Detsamma skulle liberaliseringar av EU:s jordbrukspolitik och ett eventuellt medlemskap i Cairns-gruppen innebära.

6.6.9 Fasa ut CAP

EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP) bör successivt fasas ut och de delar som syftar till att motverka nationella jordbrukssubventioner ska istället behandlas som en konkurrensfråga. Fram till dess att jordbruksstödet inom CAP har avskaffats behöver de stöd som finns vara neutrala till produktionsmetoder, exempelvis ska stödrätten för åkermark inte vara högre än den för betesmark.

6.6.10 Gemensam EU-politik för ersättning för naturvårdande åtgärder

Även efter att EU:s jordbruksstöd skulle komma att avskaffas finns det ett behov för länder, däribland Sverige, att betala ut ersättningar för rent miljövårdande åtgärder. För att förhindra att nationella produktionsstöd ska kunna utmålas som sådana är det önskvärt att även i framtiden låta vissa sådana ersättningsmöjligheter rymmas inom den gemensamma politiken.

6.6.11 Fasa ut torvbrytning

Brytning av torv bidrar till såväl förlust av biodiversitet och habitat för många arter som till stora fossila utsläpp i samband med att torven avdunstar eller förbränns. Brytning av torv bör därför fasas ut till förmån för olika ersättningsalternativ.

6.6.12 Grön omställning av skogsbruket

Skogen är en förutsättning för en grön omställning, inte bara i Sverige utan även internationellt. Under förädling utvinns till exempel gröna kemikalier, fibrer med kvalitet nog att göra kläder av samt oljor som är nycklar till omställningen till ett fossilfritt samhälle. En förutsättning för detta är en hållbar produktion av råvaran. Det är därför viktigt med en grön omställning av skogsbruket, där många svenska producenter ligger i framkant.

6.6.13 Skydd av skog

Skydd av höga naturvärden i skog och mark bör så långt det är möjligt baseras på frivilliga avtal och avsättningar. Därför ska expropriation undvikas i största möjliga mån. För mindre enskilda skogsägare ska expropriation begränsas kraftigt och endast användas om det kan motiveras av särskilda miljö- eller exploateringssyften.

6.6.14 Mängden skyddad skog

För att uppnå en balans mellan klimat- och miljönyttan som skogen ger oss är det ur klimatsynpunkt inte hållbart att skydda för stora arealer. Av den anledningen är det varken önskvärt att ha nationella mål på hur stora skogsarealer som ska skyddas eller att sätta ett tak för hur stora arealer som får skyddas.

6.6.15 Riktlinjer för skogsbrukare

Skogsbrukare måste ta hänsyn till flora och fauna och därmed använda sig av klimat- och miljövänliga alternativ för produktion och förädling. Att stora delar av vår naturliga fauna och dess djurliv ska kunna leva i produktionsskogarna bör även fortsatt vara en riktlinje för skogsnäringens utveckling.

6.6.16 Den svenska skogsvårdslagen

Dagens skogsvårdslag gör i grunden en bra avvägning mellan produktion och miljömål. Principen om frihet under ansvar bör fortsatt utgöra grunden i skogspolitiken. Regler för exempelvis föryngring, skogsvårdande åtgärder och lägsta slutavverkningsålder behöver bevaras och utvecklas, vara enkla men tydliga och främja skogar med stort virkesförråd samtidigt som miljömålet levande skogar ska uppnås.

6.6.17 Stöd till hållbart skogsbruk

Direkta verksamhetsstöd till skogsbruket bör undvikas då dessa är ineffektiva och riskerar att ge upphov till ökad byråkrati för enskilda skogsägare. De stöd som syftar till mer hållbart skogsbruk och ökad miljöhänsyn, exempelvis stöd till kompetensutveckling, återvätning och natur- och kulturvårdsåtgärder bör dock finnas kvar och utvecklas. För att skapa incitament till ökad miljöhänsyn bör ansökningsförfaranden vara enkla och stöden, så långt det går, vara resultatbaserade.

6.6.18 Ersättning vid brukandeförbud

När skogsägare utsätts för intrång i rätten att äga och bruka sin skog på grund av miljöskäl medför detta ofta stora ekonomiska förluster för ägaren och minskad tillit till staten och statliga myndigheter. För att motverka detta behöver brukandeförbud och formellt skydd av skog alltid förenas med rätt till full ersättning för den uppkomna skadan. Vidare bör det vara möjligt att använda statlig produktiv skog som ersättningsmark i detta syfte.

6.6.19 Skador på skyddad skogsmark

Det är viktigt att åtgärder vidtas snabbt vid skador på formellt skyddad mark. Ärenden och dispenser gällande avverkning vid skadedjursangrepp i naturreservat och annan skyddad mark behöver handläggas snabbare än idag för att begränsa skador på privata skogar och faran för människor.

6.6.20 Rätten att bruka jord- och skogsmark

När det kommer till jord- och skogsfastigheter behöver avvägningen mellan enskilda markägares rätt att äga och bruka sin mark och den allmänna rättigheten till levande skog och mark utfalla till ägande- och brukanderättens fördel. Detta hindrar dock inte viss miljöreglering som bedöms nödvändig för säkerställandet av allmänhetens tillgång till natur, en långsiktigt hållbar skogsförvaltning, samt behoven för fauna och ekosystemtjänster som sträcker sig över stora ytor eller ett stort antal fastigheter.

6.6.21 Frivilliga naturvårdsinsatser

Många skogsägare vill bidra till att höga naturvärden skapas i de skogsområden som finns i deras ägo. Tyvärr bidrar dock dagens system till att sådana skogsområden beläggs med avverkningsförbud, ofta utan ersättning. Frivilliga naturvårdsinsatser bör premieras genom att markägare i högre grad tillåts ta initiativ till formellt skydd av skog. Detta utan att skogsägarens rätt till sin mark hotas.

6.6.22 Hyggesfritt skogsbruk

Det är mycket positivt att skogsindustrin genomför försök med hyggesfritt skogsbruk. Staten ska dock inte lägga sig i vilka metoder som enskilda privata skogsägare använder sig av.

6.6.23 Stoppa avskogningen till följd av livsmedelsproduktion

I många delar av världen avskogas stora områden med värdefulla och unika naturområden. Ofta för att producera soja och palmolja. Den utvecklingen är problematisk och måste upphöra. Det krävs hårda regleringar och insikt i hur stora värden som går förlorade på lokal och regional nivå i de berörda länderna.

6.6.24 Exportera den svenska skogspolitiken

Svenska regelverk kring återplantering vid avverkning har visat sig väldigt effektiv ur många synpunkter, och bör därför exporteras. Det skulle ge förutsättningar för ytterligare upptag av koldioxid och ge möjlighet att förse förädlingsgraden av industrin med mer råvara, vilket främjar en grön omställning.

6.6.25 Skogen och EU

Skogar och skogsbrukets förutsättningar skiljer sig stort mellan olika EU-medlemsländer. Skogspolitiken bör därför även i fortsättningen vara en nationell angelägenhet. Självklart finns det EU-gemensamma regleringar om bland annat artskydd, landanvändning och biologisk mångfald som indirekt påverkar det svenska skogsbruket och fyller goda syften, men regionala skillnader, förutsättningar och behov samt subsidiaritetsprincipen gör att begränsande EU-regler för skogsbruket bör undvikas.

6.6.26 Sveaskog

Det vore positivt med en översyn av ägardirektiven för Sveaskog för att säkerställa att även de uppfyller delarna i statens ägarpolicy som berör en minskad klimat- och miljöpåverkan. Vidare är det viktigt att Sveaskog även fortsättningsvis ska kunna konkurrera på marknadsmässiga villkor och att staten undviker överdriven detaljreglering i bolagets verksamhet. På sikt bör dock Sveaskog successivt säljas ut till förmån för ett ökat privat skogsägande. Detta med tungvikt på enskilda, småskaliga skogsägare.

6.7 Jakt och fiske

Jakt och fiske har en lång och ytterst betydelsefull historia för Sverige och svensk kultur. I synnerhet för landets mindre landsbygds- och kustsamhällen. Jakten är för många en fritidssyssla med långa anor och fisket har på flera håll i landet varit grunden för den lokala ekonomin och den lokala arbetsmarknaden. En långsiktigt hållbar politik för jakten och de blå näringarna är nödvändig både för att främja hållbar utveckling i hela landet och för att se till att säkra långsiktigt hållbara fiskbestånd och rovdjursstammar för framtiden.

6.7.1 Reglera viltstammarna lokalt, inte nationellt

Utan reglering skulle viltstammarna påverka återväxten av skog, produktionen av brödsäd och proteingrödor samt åsamka fler viltolyckor i trafiken. Viltstammarnas storlek bör regleras regionalt, i samförstånd med markägare, brukare och jägare. Det är dessutom orimligt att storleken på rovdjursstammarna beslutas politiskt.

6.7.2 Regelbundna bedömningar av arters utbredning

Regelbundna bedömningar av arters utbredning är en förutsättning för god viltvård, hållbar jakt och välmående ekosystem. Därför är det viktigt att detta arbete stärks.

6.7.3 Reformera proven för att få jägarlicens

För att jaga självständigt, lösa statligt jaktkort och ansöka om licens på vapen krävs jägarexamen. Kursen innehåller många moment som sannolikt inte är nödvändiga i dagens läge. För att kunna fokusera mer på vad jägare faktiskt behöver kunna för att säkerställa säker och hållbar jakt behöver innehållet i proven ses över.

6.7.4 Administrationskostnader vid älgförvaltningsområdena

Dagens system för förvaltning av älgstammen, där kostnaderna för administrationen för älgförvaltningsområdena har lagts på jägarna genom kraftigt ökade fällavgifter, är orimlig då regleringen av älgstammen bör ses som ett samhällsintresse. Staten bör därför ta en ökad del av dessa kostnader och fällavgifterna bör sänkas.

6.7.5 Skyddsjakt i syfte att skydda egendom

Rovdjursstammarnas storlek ska vara långsiktigt livskraftiga och samtidigt förenliga med lokalbefolkningens frihet, egendom och självbestämmande. En viktig del i att uppnå denna acceptans är en hållbar licensjakt på varg, samt möjlighet att skydda sig själv och sin egendom vid rovdjursangrepp. Därför behöver det bli enklare för brukare av mark och vatten att bedriva skyddsjakt för att skydda sin egendom.

6.7.6 Kompensation vid förlorade värden på grund av invasiva arter

En fond bör skapas varifrån brukare av mark och vatten kompenseras för förlorade värden på egendom på grund av viltskador orsakade av fridlysta arter eller andra arter som inte ingår i svenska faunan.

6.7.7 Reformera fågeldirektivet och art- och habitatdirektivet

EU:s fågeldirektiv och EU:s art- och habitatdirektiv måste anpassas för att vara aktuella i takt med en ständigt föränderlig fauna. Förflyttningar av djurarter, såsom skarv eller mårdhund, gör att direktiven måste uppdateras för att fungera med rådande situation.

6.7.8 Låt staten ta kostnaden analys av kött från skyddsjakt

I de fall där Länsstyrelsen beslutat om skyddsjakt ska staten bekosta eventuella nödvändiga analyser för att exempelvis ta reda på om köttet är ätbart eller ej.

6.7.9 Hållbart fiske enligt internationella rekommendationer

Dagens fiske är inte hållbart. En stor del av fiskekvoterna bestäms idag internationellt eller i överenskommelser med våra grannländer. Fiskekvoterna för kommersiellt fiske till havs ska vara baserade på Internationella Havsforskningsrådets rekommendationer.

6.7.10 Omfördela fiskekvoter till det småskaliga fisket

Idag står det storskaliga industriella fisket för en majoritet av överfisket och fiskemetoderna som används är inte långsiktigt hållbara. Därför behövs en omfördelning av fiskekvoterna i Östersjön och Västerhavet; från det storskaliga industriella fisket och till det småskaliga kustnära fisket.

6.7.11 Ökat samarbete för att motverka tjuvfiske

Sverige som fiskenation måste ta sitt ansvar för att stoppa tjuvfisket. Sverige bör därför öka sitt samarbete med våra grannländer för att få stopp på tjuvfisket. Många fiskbestånd är idag också under allvarligt hot, inte minst på grund av överfiske och tjuvfiske. Det behövs därför strängare straff för överskridande av kvoter liksom för tjuvfiske.

6.7.12 Se över fiskbestånden i Sveriges insjöar

Det finns ett behov av att kommuner ser över förvaltning av fiskbeståndet i sina mellanstora insjöar, vilket i sin tur gynnar ett mer varierat ekosystem.

6.7.13 Förbjud bottentrålning

Bottentrålning är en fiskemetod som bidrar till en oerhört stor miljöskada, bland annat genom att bottenfauna förstörs och att orimligt stora bifångster tillkommer. Bottentrålning bör därför vara förbjudet i Sverige och EU.

6.7.14 Tidsbegränsade geografiska fiskerestriktioner

Att inrätta effektiva fiskefria områden nationellt och regionalt för att skydda lek- och uppväxtområden är viktigt för att säkerställa att fiskbeståndet inte minskar till nivåer som hotar dess överlevnad. Det är därför positivt att Sverige infört tidsbegränsade geografiska fiskerestriktioner på nationellt vatten.

6.7.15 Förbjud utkast vid fiske

Utkast är den fisk som fiskaren inte vill ha, eller som enligt lag inte får fiskas antingen under en viss period eller för att fisken är för liten. Mycket av utkasten är småfisk, fisk som ännu inte hunnit nå fullmogen ålder, vilket gör att bestånden av fisk blir kraftigt påverkade i och med att de flesta arter inte överlever när de slängs tillbaka. Utkast ska vara olagligt och straffbart med sanktioner.

6.7.16 Omställning av fiskodlingen

Den storskaliga fiskodlingen till havs har gjort att vi har god tillgång till fisk för konsumtion, men den släpper samtidigt ut stora mängder av bland annat fosfor och kväve. Dessutom krävs det en större insats av fisk i form av foder än vad som faktiskt odlas fram. Detta är ohållbart. En omställning av fiskodlingarna i Sverige och resten av världen behöver göras.

6.7.17 Hållbara fiskodlingar

Småskalig, hållbar, landbaserad fiskodling är ett bra komplement till dagens havsfiske. För de havsbaserade odlingarna behöver miljökrav samordnas internationellt för att undvika att vissa länder får konkurrensfördelar.

6.7.18 EU:s fiskepolitik

EU:s gemensamma fiskeripolitik är nödvändig för att samordna regler och villkor mellan länder inom fiskesektorn, samt för att driva på utvecklingen av ett hållbart fiske i unionen. De områden i fiskeripolitiken som behandlar strukturstöd till modernisering av fiskeflottan gör dock att EU i praktiken subventionerar det industriella överfisket i Östersjön och på västkusten. Strukturstöden till de investeringar som inte är kopplade till fiskeripolitikens mål för småskaligt kustnära fiske eller som inte syftar till direkta hållbarhets- och miljöåtgärder bör därför avskaffas.

6.8 Biologisk mångfald, djurskydd och naturskydd

Människans utveckling och levnadssätt under de senaste seklen har i stor grad påverkat vår natur och våra djur. Att vår utveckling måste ta hänsyn till vår omgivning är ett faktum, nu mer än någonsin. Hur vi väljer att hantera utarmningen av den biologiska mångfalden och djurs välmående och fortlevnad är frågor som kommer att avgöra vår väg framåt. Vi ska inte stoppa vår utveckling, utan bör istället utvecklas med hänsyn till de förutsättningar vi har. Att förlora värden i form av urskogar, inhemska arter eller miljöer är inte acceptabelt eller i enlighet med en hållbar utveckling.

6.8.1 Samordna klimatpolitiken med frågor om biologisk mångfald

Klimatförändringarna och den biologiska mångfalden måste hanteras samordnat för att kunna nå effektiva resultat då frågorna till stor del är sammankopplade.

6.8.2 Bevara och återställ våtmarker och naturområden

Det behövs ett ökat fokus på att bevara och återställa naturområden och våtmarker. Likaså behövs väl avvägd och smart markanvändning såsom plantering som ökar kolinlagringen och åtgärder för ökad vattenkvalitet i våra hav och sjöar.

6.8.3 Ersättning för restaurering av våtmarker

Våtmarker fyller flera viktiga funktioner. Bland annat att agera kolsänka, fånga upp näringsämnen från jordbruket och att utgöra habitat för många arter. Dagens ersättningssystem för restaurering av våtmarker är alltför otydligt och underfinansierat. Ersättningssystemet behöver därför bli mer enhetligt, klimatstyrt och långsiktigt finansierat.

6.8.4 Inför regionala åtgärdsplaner mot invasiva arter

Introducerade arter som slår ut vår känsliga flora är problematiska. Därför bör spridningen av invasiva arter såsom jättebjörnloka och lupin bekämpas med hjälp av regionala åtgärdsplaner.

6.8.5 Skydda svensk natur mot externa hot

Sveriges höga biologiska mångfald är mycket speciell och det är av största vikt att den bibehålls. Det är av största vikt att Sveriges natur skyddas från de många hot som finns i dagsläget.

6.8.6 Stärk samverkan för ökad biologisk mångfald

Det behövs mer samverkan mellan olika former av naturskydd för att öka biodiversiteten i Sverige, något som kan göras genom insatser från såväl myndigheter och kommuner som privata markägare. Genom olika former av skydd - exempelvis eko-parker, frivilliga naturvårdsavtal, Natura 2000-områden och naturreservat - kan fristäder skapas för skyddsvärda djur- och växtarter.

6.8.7 Ekologisk kompensation vid exploatering

Det är av största vikt att de olika formerna av skydd av biologisk mångfald bidrar till och inte utgör hinder för samhällsutvecklingen. För att detta ska vara möjligt behövs ett tydligt system för ekologisk kompensation. Målet bör vara att exploatering inte ska leda till nettoförluster av biologisk mångfald och att exploatering även ska kunna bidra till nettovinster för biologisk mångfald och ekosystemtjänster vid exploatering.

6.8.8 Flexibla regelverk för naturreservat

Regelverken kring naturreservat måste bli mer flexibla. I de fall då skyddsvärdet har gått förlorat i ett naturreservat, ska det kunna brytas upp och där det är lämpligt förflyttas.

6.8.9 Företags möjlighet att anpassa sig till djurskyddsregler

Det är av yttersta vikt att svenska djurskyddsregler håller hög klass och att svensk djurhållning ständigt utvecklas och förbättras. Samtidigt ska hänsyn tas till producenternas förmåga att anpassa sina företag till nya regler. Svenska producenters konkurrensmöjligheter mot internationella producenter ska inte försämras.

6.8.10 Skärpt lagstiftning kring djurvälfärd i EU

Svensk djurvälfärd och matsäkerhet ska vara en konkurrensfördel. Likartade villkor är en viktig del av dagens livsmedelsmarknad. Sverige bör därför i högre grad arbeta för skärpt lagstiftning kring djurvälfärd i Europa.

6.8.11 EU-lagstiftning om djurtransporter och mobila slakterier

Det behövs EU-lagstiftning om djurtransporter. Det är viktigt att minimera djurens lidande i samband med djurtransporter. Djurtransporter bör därför aldrig vara i mer än fem timmar. Möjligheterna att införa mobila slakterier bör ses över.

6.8.12 Striktare regler för antibiotikaanvändning

Idag ökar mängden resistenta bakterier världen över bland både djur och människor, vilket skapar allvarliga miljö- och hälsoproblem. Det finns stora problem med en överanvändning av antibiotika för att kompensera för dålig djurhållning. Därför behövs mer restriktiv lagstiftning.

6.8.13 Forskning om alternativ till antibiotika

Högre krav behöver ställas på djurhållare så att dessa använder antibiotika så lite som möjligt i produktionen, men också att den antibiotika som används nyttjas på ett hållbart sätt. Det är positivt att satsningar görs på forskning kring andra preparat som kan ersätta antibiotika.

6.8.14 Bättre förutsättningar för god djurtillsyn

I dagens läge beräknas de statliga medlen till djurskyddstillsynen på befolkningsmängden inom det berörda området, något som bör ändras så att fördelningen av medel sker efter antalet djur och tillsynsobjekt i tillsynsområdet. Utgången skulle bli att de områden som är djurtäta i relation till befolkning, får de medel de behöver för att upprätthålla god standard trots låg befolkningstäthet.

6.8.15 Förbjud djurförsök utan medicinskt syfte

Plågsamma djurförsök som inte genomförs av tydliga medicinska ändamål ska förbjudas.

6.8.16 Oetisk djuravel

Det är oetiskt att avla djur på ett sätt som föranleder kontinuerligt lidande för dessa.

6.8.17 Förbjud avel och import av varghybrider

Avel och import av varghybrider leder på grund av dess aggressiva och oberäkneliga tendenser till stora risker för såväl människor som andra djur. Dessutom leder det i allt för många till oetisk avel och i många fall inavel. Import och avel av varghybrider bör därför förbjudas i Sverige, oavsett generation efter första parning, och EU:s CITES-förordning bör ses över i syfte att fullt ut reglera handeln av varghybrider inom EU.

6.8.18 Kontroller av minkfarmar

Otaliga instanser har under årens lopp rapporterat om hur minkfarmer och andra storskaliga pälsindustrier inte lever upp till kraven i djurskyddslagen. Tillsynsmyndigheter behöver därför omedelbart få ökade befogenheter och möjligheter att ingripa och agera mot aktörer som bryter mot djurskyddslagstiftningen.

6.8.19 Striktare reglering av pälsindustrin i Sverige och EU

Det är viktigt att regelbundna kontroller utförs av förhållandena på minkfarmer samt att åtgärder vidtas då aktören bryter mot lagens bestämmelser. Därför behövs ett samarbete i Sverige och på EU-nivå gällande striktare regleringar för pälsindustrin.

6.8.20 Förbjud pälsindustrin på sikt

Pälsindustrin bör på sikt förbjudas i Sverige och hela EU. Den pälsindustri som avses avvecklas och förbjudas gäller företag som har som huvudmål att utvinna djurens päls. Päls som utvinns genom exempelvis jakt eller renskötsel ska inte förbjudas.

6.8.21 Stoppa handeln med utrotningshotade djur- och växtarter

Den världsomfattande handeln med utrotningshotade djur- och växtarter skapar allvarliga miljöproblem och kan i värsta fall helt utarma naturområden på viktiga arter. Det är därför av stor vikt att sträng politik förs inom Sverige, EU och globalt gällande handel av utrotningshotade djur- och växtarter.

6.8.22 Motarbeta handeln med utrotningshotade djur- och växtarter på EU-nivå

På EU-nivå finns det bland annat sedan 2003 ett förbud mot handel med bland annat hajfenor. Förbudet är dock fullt av kryphål som måste åtgärdas omgående. Det är positivt att åtgärder vidtas på EU-nivå för att motarbeta handeln med utrotningshotade djur- och växtarter. Dessa åtgärder bör exempelvis inkludera förbud mot tigerräkor, vars odling har stor påverkan på de viktiga mangroveträsken.

6.8.23 Mer privat ägande för bevarande av utrotningshotade djur- och växtarter

För att handeln med utrotningshotade djur- och växtarter ska minska krävs det inte bara insatser från staten och dess myndigheter. Även medborgare och företag kan bidra till en bättre utveckling på området. Det är därför positivt med utvecklingen av privat ägande för att bevara utrotningshotade djur- och växtarter.

6.8.24 GMO inom lantbruk och livsmedelsproduktion

Gentekniken är ett viktigt verktyg för lantbruks- och livsmedelsbranschen. Många tekniska framsteg har gjorts på området och specialanpassade grödor för exempelvis områden med extrem torka eller näringsfattiga jordar finns nu på marknaden. Detta ger stora möjligheter för ett ökat och mindre landintensivt jordbruk framförallt i utvecklingsländerna.

6.8.25 Genteknik inom läkemedelsbranschen

När bakterier genmodifieras används även en gen för antibiotikaresistens för att särskilja de bakterier som tagit upp de genmodifierade plasmiderna. Utvecklingen av läkemedel som tillverkas med genteknik är av godo och den ger stora möjligheter att kunna bota sjukdomar som malaria och denguefeber, men ser en stor fara i att ohämmat sprida antibiotikaresistenta bakterier i naturen.

6.8.26 Avreglering av produktionen av GMO-grödor

Det finns en stor problematik med alltför hårda regleringar av GMO-grödor och de alltför långtgående patentregler på området. Det vore däremot positivt med globala avtal för användandet av GMO. Spridningen av genmodifierade grödor i naturen skulle kunna bli ett internationellt problem och det bör därför finnas internationella riktlinjer. Meningen är inte att hämma branschen, utveckling eller entreprenörskap utan att skapa tydliga ramar och spelregler för branschen.

6.9 Hav, sjöar och vattendrag

Tillståndet i svenska och internationella hav, vattendrag och sjöar är oroväckande. Överfiske, nedskräpning och övergödning medför problem för både havsmiljön och klimatet vilket kräver agerande. Fortsätter minskningen av djur- och växtarter kan vi nå en punkt utan återvändo där ekosystem är så pass rubbade att dessa inte kan återhämta sig.

6.9.1 Internationellt havsmiljöfördrag

Den största andelen av all plastförorening i våra hav utgörs idag av så kallade spökgarn, alltså fiskenät och andra fiskeredskap som gått förlorade. Detta är ett oerhört stort problem både för miljön men också för människors och djurs hälsa. Det behövs ett internationellt havsmiljöfördrag där havsmiljörelaterade frågor såsom global sophantering, ökad återvinning av plastartiklar och förbud mot dumpning av avfall i hav och floder adresseras.

6.9.2 Sjunkna skepp

Det finns stora problem med sjunkna fartyg som riskerar att läcka olja. Var de ligger är ingen hemlighet, men inget land vill i nuläget ta kostnaden för bärgning. I de fall då inget företag som kan hållas ansvarigt för att bärga fartygen bör staten gå in och ta kostnaden för att säkra havsmiljön, genom en fond som upprättats inom ramen av Helsingforskonventionen där berörda länder gemensamt finansierar nödvändiga åtgärder

6.9.3 Utsläppshandel för kväve och fosfor

Industrier, reningsverk och jordbruk står för en stor del av utsläppen av kväve och fosfor. För att fasa ut dessa utsläpp bör ett utsläppsrättshandelssystem för kväve, fosfor och andra miljöskadliga ämnen införas för länderna runt Östersjön. Tills att ett sådant system är på plats bör Sverige gå före och skapa ett eget system för att fasa ut svenska kväve- och fosforutsläpp.

6.9.4 Klimat- och miljöfrågor inom ramen för Arktiska rådet

Sverige är ett av medlemsländerna i Arktiska rådet. Arktiska rådet behöver få ökat mandat att reellt påverka utvecklingen i området. Fokus för Arktis måste gå från att behandla primärt ekonomiska och säkerhetspolitiska frågor till att också inkludera klimat- och miljöfrågor.

6.9.5 Skydda Arktis natur från ny exploatering av olja

Det behövs ett förbud mot all ny exploatering av olja till havs i det arktiska området. Detta för att säkerställa den kulturella, ekonomiska och sociala utvecklingen på ett hållbart sätt för lokalbefolkningen. Stora delar av arktisområdet bör bli naturskyddsområden.

6.9.6 Bättre fiskvägar i vattendrag och skydd av Sveriges nationalälvar

Att våra älvar, åar och bäckar får hålla så naturlig skepnad som möjligt är vitalt för fiskbestånden. Det behövs därför förbättrade fiskvägar runt dammar, småskaliga, mellanstora och vissa storskaliga kraftverk. Vidare bör våra fyra nationalälvar fortsatt vara fredade och fortsatt vara skyddade från framtida vattenreglering i syfte att behålla dess natur, miljö och kulturvärden.

6.9.7 Kontrollprogram i vattenråd och vattenvårdsförbund

Idag sker kontroller av vattendrag ofta i vattenråd eller vattenvårdsförbund. I de fall verksamheter är skyldiga att genomföra sådana kontroller kan de frivilligt välja att ansluta sig i råd eller förbund, eller genomföra dessa själva. Detta ska samordnas under Havs- och vattenmyndigheten som ska utföra kontrollerna i hela landet. Kostnaden för kontrollen ska betalas av den som släpper ut, med en behovsanpassad avgift för samtliga aktörer vid vattendrag. Alla verksamheter som har utsläpp som påverkar vattendrag ska betala för kontrollerna.

6.9.8 Vattenvård i Sverige och på EU-nivå

I takt med klimatförändringarna, med torka och översvämningar allt vanligare förekommande, blir det allt viktigare med god vattenvård och sparsam användning av vattenresurser. Därför behövs ökade resurser till vattenvårdande åtgärder samt att såväl Sverige som EU tar ett långsiktigt helhetsgrepp om frågor som vattenförsörjning, avlopp och vattenvård.

6.9.9 Tillgången till färskvatten

Rent färskvatten ska vara en grundläggande mänsklig rättighet som ska komma alla till del. Regleringar som innebär att vattnet inte kommer de allra fattigaste till del måste motverkas. Sverige och EU ska dra tillbaka de krav som ställs på privatisering av vattensektorn inom ramen för GATS-avtalet om detta innebär att färskvattenförsörjningen för de fattigaste stryps.

6.10 Gruvor och mineralbrytning

Sverige har en lång historia av gruvdrift och förädling av mineraler. I takt med att behovet av mineraler ökar till följd av samhällets tekniska utveckling och produktionen av exempelvis ny miljöteknik är det av yttersta vikt att detta sker hållbart. Både miljömässigt, klimatmässigt och socialt.

6.10.1 Brytning av innovationskritiska mineraler

Sverige spelar en viktig roll i att bidra till tillgången på innovationskritiska mineraler som behövs vid framställningen av grön teknik. Idag omöjliggörs däremot brytningen av dessa mineraler till följd av långa tillståndsprocesser och en snårig lagstiftning. Givet behovet av mineraler för omställningen bör det göras en prövning av hur själva etablerandet av en gruva kan bidra till klimatomställningen i de fall mineralen som avses brytas bedöms som innovationskritiska.

6.10.2 Tillståndsprövningar för gruvor

Tillståndsprövningar för gruvor är idag långa, svåra och uppdelade i många steg. Istället bör en samlad tillståndsprövning göras i ett skede när den närmare utformningen av verksamheten är bestämd och projektets miljökonsekvenser går att överblicka. Utöver detta skulle en samlad miljöprövning kunna minska antalet överklaganden vilket är en fördel för prospektörer och prövningsmyndigheterna.

6.10.3 Gruvor och äganderätten

Det är orimligt att en markägare får se sin äganderätt ge vika samtidigt som exploatören gör stora vinster och markägaren i fråga inte ges ersättning som står i paritet till den ersättning som genereras för den aktör som tagit marken i anspråk. Principen att en äganderättsinskränkning är möjlig vid etablerandet av en gruva är rimlig med hänsyn till mineralens betydelse för Sverige, men kompensationen till markägaren är allt för låg i förhållande till den skada etablerandet skapar för den enskilda markägaren.

6.10.4 Återvinn mer gruvavfall

Återvinning av gruvavfall och mineraler kan utgöra ett komplement till primär utvinning och är i linje med både det preciserade målet i miljöbalkens inledningsstadgande om ökad återvinning och generationsmålet som ingår i begreppet hållbar utveckling. Restavfallet från återvinning bör därför undantas från deponiskatten. För att möjliggöra ökad återvinning behövs även ökade medel till forskning och teknikutveckling för att skapa bättre metoder för återvinning av mineraler.

6.10.5 Häv förbudet mot att bryta uran i Sverige

Förbudet mot att bryta uran bör upphävas med hänsyn till att målet om ett långsiktigt hållbart samhälle bör tolkas vidare än enbart hållbarheten inom nationens gränser. Sverige har geologiskt sett goda förutsättningar att bryta uran. Det samtidigt som Sverige genom att bryta uran kan säkerställa uran som i högre grad lever upp till krav om ekologisk och social hållbarhet jämfört med flera andra länder där det bryts idag.

6.10.6 Rennäringens fortlevnad vid exploatering

Rendriften är en viktig del av bevarandet av fjäll- och skogsmiljön i norra Sverige. Samebyarnas förvaltande av den lokala naturen spelar en stor roll i bevarandet av Sveriges biodiversitet. Därför måste också de renbetesområden som tillhör samebyarna förvaltas väl och ej underprioriteras när exploateringssatsningar av exempelvis vindkraft och gruvdrift görs i dessa områden. Påverkade samebyars inflytande i beslutsprocesser vid tillståndsprövningar och dylikt bör därför stärkas för att säkerställa rennäringens och biodiversitetens fortlevnad.

6.10.7 Ökad samstämmighet i EU:s mål om mineralbrytning

EU har en ambitiös strategi för mineraler där ett tydligt mål är att brytning av mineraler inom unionen ska öka. I detta ingår bland annat en lista av så kallade innovationskritiska mineraler som anses vara särskilt viktiga för bland annat utvecklingen av miljösmart teknik. Inom EU behövs en ökad samstämmighet om EU:s mål på området och den praxis och lagstiftning som utvecklas.