1. Demokrati

  2. Lag och rätt

  3. Människan

  4. Jämställdhet och HBTQIA+

    4.1 Könsroller och normer

    4.2 Feminism

    4.3 HBTQIA+

    4.4 Jämställt arbetsliv

    4.5 Undervisning i sexualitet, samtycke och relationer

    4.6 Jämställd och likvärdig vård

    4.7 Familjepolitik

    4.8 Könsrelaterat våld

  5. Utbildning och kultur

  6. Klimat och miljö

  7. Bostäder och infrastruktur

  8. Ekonomi och arbetsmarknad

  9. Migration och integration

  10. Utrikes och försvar

4. Jämställdhet och HBTQIA+

CUF ser människan framför systemet och vill att alla ska ha möjlighet att nå sina drömmar och mål utan att stoppas av strukturer. Vi ser att jämställdhet mellan individer inte enbart uppnås genom lagstiftning, utan det behövs samhälleliga förändringar vad gäller exempelvis normer, förväntningar och strukturer som idag håller arbetet för jämställdhet och jämlikhet tillbaka.

En verkligt jämställd värld kan inte stanna vid jämställd representation i ett styrelserum, eller vid könsneutral äktenskapslagstiftning. Vi måste se längre och arbeta för ett samhälle där alla individer har möjlighet att följa sina drömmar utan att begränsas av kön, sexualitet, etnicitet eller kulturell bakgrund. Det krävs politiska åtgärder, opinionsbildning och ett skifte i normer och kultur för att skapa förutsättningar för ett verkligt jämställt och jämlikt samhälle där vi synliggör skadliga, exempelvis patriarkala och heteronormativa, strukturer i både det offentliga och privata livet.

CUF tycker det är viktigt att synliggöra allt det som omedvetet sker i vår omvärld och bidrar till upprätthållandet av de frihetsberövande strukturerna som styr hur vi ser och verkar i världen. Först när vi blir medvetna om dem kan vi börja förändra dem.

4.1 Könsroller och normer

Såväl lagstiftning som samhällsstrukturer präglas idag av förlegade normer vad gäller exempelvis kön. Detta begränsar också individer i deras vardag. Sådan lagstiftning och sådana strukturer kräver både politiska åtgärder och normskiften.

4.1.1 Jämställd lagstiftning 

Det är helt grundläggande att lagar behandlar alla människor lika. Lagar som upprätthåller normer istället för att jämställt behandla kön ska därför tas bort. Ett exempel på det är brottet “blottning” där en kvinna till skillnad från en man kan bli dömd för att visa sina bröst offentligt.

4.1.2 Avskaffa jämställdhetsmyndigheten 

Patriarkala strukturer finns överallt i samhället och det perspektivet måste finnas med i alla delar av det offentliga. Därför borde Jämställdhetsmyndigheten läggas ner. I stället bör samtliga offentliga organ jobba med jämställdhet i den mån det är relevant för myndighetens verksamhetsområde.

4.1.3 Normkritik 

Normkritik är ett viktigt moment inom jämställdhetsarbetet. Det är så vi kan uppmärksamma och därmed förändra de strukturer och normer som finns i samhället.

4.1.4 Ett jämställt språk 

Det är fel att språket bidrar till att cementera ojämställdhet. Detta exempelvis genom att kvinnor inte kallas politiker och att män inte kallas sjuksköterskor utan de blir kallade “kvinnliga politiker” och “manliga sjuksköterskor”.

4.1.5 Namn 

Alla myndiga människor borde själva få byta förnamn och efternamn till vad de vill. Likt hur mellannamn existerade tidigare vill vi införa "extranamn". Dessa extranamn bör kunna läggas var i namnet individen vill. De delar i lagen om personnamn som skyddar namn med få bärare, historiska anor, eller upphovsrättsskydd från att bäras av andra borde avskaffas. Barn bör fortsatt inte kunna få ges namn som väcker anstöt eller på andra sätt kan innebära skada för dem.

4.1.6 Mediebilden 

Det är framför allt män som formulerar mediebilden; män används i långt större grad som källor och är också de mest framträdande. När världen tolkas och formas av män blir mannens offentlighet vår offentlighet och mannens intresse blir det allmänna intresset, något som leder till stora problem.

4.1.7 Ojämställd medierapportering 

Kvinnor och män framställs ofta annorlunda i medier. Det är oacceptabelt att kvinnor ofta bedöms utifrån sin roll som mor eller hustru snarare än sin profession och analyseras mer utifrån sina kläder än sin prestation.

4.2 Feminism

CUF är feminister. Det är vi för att vi är övertygade om att öppet, liberalt samhälle också präglas av jämställdhet och jämlikhet. Patriarkala strukturer, könsrelaterad diskriminering och skadliga samhällsnormer har ingen plats i ett liberalt samhälle.

4.2.1 Meritokrati före kön 

I ett jämställt samhälle ska människor bedömas utifrån deras erfarenheter och kunskap, inte deras kön. Ett samhälle där människor inte begränsas av könsroller och könsnormer.

4.2.2 Jämställdhet är mer än bara kön 

Kvinnor och män är inte homogena grupper, utan utsätts för olika problem och förtryck beroende på bland annat kön, etnicitet, sexuell läggning, religion eller funktionsnedsättning. Jämställdhetsarbetet måste därför utgå från kön, men även inkorporera den intersektionella synen om att andra faktorer påverkar människors utsatthet och livssituation.

4.2.3 Skatt på mensturationsprodukter 

Att staten tar ut så kallad “pink tax” på hygienprodukter som är absolut basala för kvinnor och andra medborgare som menstruerar rimmar dåligt med Sveriges självbild av att ligga i framkant när det kommer till jämställdhetsarbete och social rättvisa. Till dess att vi infört enhetlig moms är det hög tid att Sverige tar efter andra EU länder såsom Tyskland, Frankrike, Italien och Spanien och kraftigt sänker momsen på menstruationsprodukter.

4.3 HBTQIA+

Arbetet för ett samhälle där alla, oavsett sexuell läggning eller könsidentitet, kan leva sina liv i frihet får inte stanna vid en könsneutral äktenskapslagstiftning. För att i realitet nå ett jämlikt samhälle där alla individer har möjlighet att följa sina drömmar utan att begränsas eller diskrimineras på grund av sin könsidentitet eller sin sexuella läggning krävs både politiska åtgärder och att vi synliggör och motverkar förlegade strukturer, både i det offentliga och privata livet. Bara för att vissa HBTQIA+-politiska vinster är vunna, såsom en könsneutral äktenskapsbalk och ett stopp för tvångssteriliseringar av transpersoner, får vi varken nöja oss med var vi är idag eller blunda för risken att dessa friheter kan dras tillbaka.

4.3.1 Motverka heteronormativitet 

I samhället råder heteronormativitet, vilket bygger på att en man och en kvinna förväntas leva i heterosexuell tvåsamhet. Denna norm måste luckras upp för att göra samhället mer tolerant. Heteronormativiteten är grunden till många fördomar mot och diskriminering av HBTQIA+-personer.

4.3.2 Se över diskrimineringslagens efterlevande 

I Sverige ser vi generellt att homo- och bisexuella har högre utbildning men lägre genomsnittlig inkomst jämfört med heterosexuella. Denna diskriminering måste upphöra. Därför bör Diskrimineringsombudsmannen få ett särskilt uppdrag att se över huruvida diskrimineringslagstiftningen efterlevs vid nyanställningar, på arbetsplatser och vid lönesättning gällande diskrimineringsgrunden sexuell läggning.

4.3.3 HBTQIA+ och statistik 

Det finns stora kunskapsluckor i Sverige kring hälsosituationen och livsvillkoren bland HBTQIA+-personer. Av denna anledning bör frågor kring HBTQIA+-identitet ställas när relevanta myndigheter genomför befolkningsundersökningar eller samlar in statistik. Sådana uppgifter bör även samlas i hälsokartläggningar inom skolväsendet och elevhälsan.

4.3.4 Avskaffa juridiskt kön

Juridiskt kön bör avskaffas helt. Fram tills det juridiska könet är avskaffat behöver ett tredje kön införas.

4.3.5 HBTQIA+-personers bemötande inom vården 

För att erbjuda en jämlik vård på lika villkor behöver hälso- och sjukvården ha kunskap om de specifika behov och utmaningar HBTQIA+-individer möter. Idag undviker många HBTQIA+-individer att söka vård på grund av risken för ett kränkande bemötande eller en rädsla att avslöja sin sexuella läggning eller könsidentitet. Det finns också risk att HBTQIA+-personer erbjuds felaktig, inadekvat eller otillräcklig vård på grund av detta. Därför är det positivt att sjukvården vidareutbildar sin personal i bemötande och kunskap om HBTQIA+.

4.3.6 En mer tillgänglig transvård 

Vårdkedjan som transpersoner går igenom behöver även ses över för att göras så okomplicerad som möjligt. Då transvården är väldigt centraliserad bör en utredning tillsättas för att studera hur vården kan utformas i hela landet för en mer tillgänglig transvård. Denna skulle exempelvis kunna se över vilka besök som kan göras digitalt.

4.3.7 Vårdgaranti för könsbekräftande vård 

Väntetiden för att få starta en utredning, en könsbekräftande hormonbehandling eller genomföra en operation är idag väldigt lång. En vårdgaranti för könsbekräftande vård bör därför införas. Ingen ska behöva vänta mer än tre månader på det första psykologsamtalet.

4.3.8 Förbjud icke medicinskt nödvändiga ingrepp på intersexpersoner 

Ett stort problem är när intersexuella personers könsorgan korrigeras medicinskt under de första levnadsveckorna för att könstillhörigheten skall överensstämma med lagstiftningen, trots att detta medför ökade psykiska besvär. Rätten till varje människas kropp och kön ska stå över estetik. Därför ska alla medicinska ingrepp på intersexpersoner som inte är medicinskt nödvändiga förbjudas så länge inte personen samtycker till det.

4.3.9 Suicidrisk bland HBTQIA+-personer 

HBTQIA+-personer löper betydligt högre suicidrisk än heterosexuella personer. Därför behöver det nationella suicidpreventiva arbetet anpassas för att möta den kraftigt förhöjda suicidrisken hos HBTQIA+- individer.

4.3.10 Hälsokontroller bortom juridiskt kön 

Kallelser till hälsokontroller dit man idag kallas automatiskt baserat på sitt juridiska kön, exempelvis prostatakontroll och provtagning för cellförändringar i livmoderhals, ska automatiskt gå ut till alla personer som kontrollen är relevant för, oberoende av det juridiska könet.

4.3.11 Våld mot HBTQIA+-personer 

Våldet mot HBTQIA+- individer i samhället, såväl utanför som i hemmet, är mycket oroande. Nationellt centrum för kvinnofrid har idag i uppdrag att öka kunskapen om våld mot HBTQIA+-personer. Detta uppdrag bör utvidgas till att utreda och utveckla metoder för omhändertagande av våldsutsatta. Det bör även inrättas en stödlinje för våldsutsatta HBTQIA+-personer och deras anhöriga.

4.3.12 Skyddat boende för våldsutsatta HBTQIA+-personer 

Idag tar inte alla skyddade boenden emot HBTQIA+ personer som flyr våldsamma relationer. Därför bör det finnas minst ett skyddat boende i varje region som tar emot HBTQIA+-personer oavsett könsidentitet och att personalen på boendena ska utbildas för detta syfte. Kravet på ett skyddat boende med denna kompetens ska vara ett minimikrav och antalet platser måste anpassas efter behovet i regionen.

4.3.13 Omvändelseterapi 

Omvändelseterapi är i vissa kretsar, framför allt religiösa, en praktik där målsättningen är att personer som inte följer hetero- cisnormen ska ”omvändas”. De metoder som används mot HBTQIA+ personer innebär stort lidande. De samfund och organisationer som bedriver eller främjar sådan verksamhet bör kunna förlora statliga bidrag eller utsättas för andra relevanta sanktioner vid fysisk eller psykisk misshandel inom ramen för omvändelseterapi. Utför någon omvändelseterapi, i sin roll som läkare eller psykolog, bör de kunna förlora sin yrkeslicens.

4.3.14 Kunskap om våld i samkönade relationer 

Kunskapen om våld i samkönade relationer och våld mot HBTQIA+ måste öka i samhället, inte minst i ljuset av att HBTQIA+-personer idag löper lika stor risk för att utsättas för våld som kvinnor. Högskoleförordningen bör därför ändras för en rad utbildningar, så att kunskap om våldsutsatthet inom och mot HBTQIA+ samt hälsoriskfaktorer hos HBTQIA+ blir en obligatorisk del av utbildningen. De program som bör beröras är de som utbildar fysioterapeuter, jurister, läkare, psykologer, sjuksköterskor, socionomer, tandläkare och tandhygienister.

4.3.15 Rättsväsendets bemötande av HBTQIA+-personer 

Med anledning av heteronormen och samhällets stigmatisering av HBTQIA+ undviker många HBTQIA+- individer att söka hjälp efter sexuellt våld eller våldtäkt. Detta av rädsla för ett kränkande eller föraktfullt bemötande från rättsväsendet. Utbildningen om HBTQIA+ och bemötandet av dessa individer måste förbättras inom polisutbildningen och poliskåren.

4.3.16 Internationellt främjande av HBTQIA+-personers rättigheter

I stora delar av världen utsätts homo-, bi- och transpersoner för ett brutalt förtryck. Sverige måste vara en stark och verksam kraft för HBTQIA+-personers mänskliga rättigheter i hela världen. Stark social intolerans, förbud och till och med dödsstraff förekommer i många länder mot HBTQIA+-personer. Den svenska HBTQIA+-politiken måste ha ett tydligt internationellt perspektiv för att hävda alla människors lika rätt och värde oavsett vem man älskar eller vilken könsidentitet man har, och oavsett var man bor.

4.3.17 Konvention för HBTQIA+-personers rättigheter 

I FN bör Sverige arbeta för antagandet av en konvention som erkänner lika berättigande och frihet från diskriminering för HBTQIA+-personer som en mänsklig rättighet.

4.4 Jämställt arbetsliv

Ekonomisk jämställdhet är grundläggande om vi på alla plan ska kunna skapa ett jämställt samhälle. Detta kräver en möjlighet att göra karriär, starta och driva företag och kunna bygga kapital på lika villkor. Utan ekonomisk jämställdhet kan inte heller samhället i övrigt bli jämställt.

4.4.1 Lika lön för likvärdigt arbete 

Lika lön för likvärdigt arbete är det enda rätta. Kvinnor har generellt sett högre utbildning än män, men ändå förändras inte löneskillnaderna på arbetsmarknaden. Den offentliga sektorn ska vara först ut i denna omställning.

4.4.2 Utred heltider i den offentliga sektorn 

Vi ser ett problem i att många kvinnor ofrivilligt arbetar deltid vilket leder till en lägre disponibel inkomst. Den offentliga sektorn är idag sämre än privat sektor på att skapa heltider och detta måste förändras. Den offentliga sektorn måste ta ett större ansvar. Därför borde det utredas varför den privata sektorn har fler heltider än den offentliga.

4.4.3 Kvinnors företagande 

Endast vart tredje företag startas idag av en kvinna. Genom att uppmuntra kvinnor att starta nya företag i samma utsträckning som män ökar vi Sveriges tillväxt och skapar fler arbetstillfällen. Så länge staten har en roll i näringspolitiken bör den verka för att främja jämställdheten inom näringslivet. Det statliga företaget Almi Företagspartner bör få tydligare direktiv för att främja företagande bland kvinnor.

4.4.4 Ett mer jämställt näringsliv 

Innovationsstöden och statens tillväxtprogram ska kunna användas aktivt för att få ett mer jämställt näringsliv. Inom flera av de branscher som idag domineras av kvinnor är det svårt att bedriva näringsverksamhet eftersom den offentliga sektorn i allt för hög utsträckning bedriver skola, vård och omsorg.

4.4.5 Nej till kvotering 

Kvotering är en enkel väg att nå resultat snabbt. Åtminstone på pappret. Verklig jämställdhet uppnås dock inte helt genom tvingande lagstiftning. Företagande, individuell frihet och karriärmöjligheter är vägen att gå för jämställdhet på den ekonomiska fronten, vilket ökar jämställdheten på alla plan. Därför är kvotering inte en väg framåt i ett verkligt jämställt samhälle.

4.4.6 Kvinnors möjlighet till karriär 

Lönegapet har på senare år minskat, men vi har fortfarande inte jämställda löner. Normer gör att kvinnor i högre grad är hemma med barnen medan män gör karriär. Genom en utbyggd tjänstesektor, som skapas genom generellt lägre skattetryck, bättre villkor för företag och en mer flexibel arbetsrätt, befrias kvinnor och ges tid för karriär.

4.4.7 Öka möjligheten att driva välfärdsföretag 

Offentliga monopol har låst in framför allt kvinnodominerade sektorer, vilket har haft negativ inverkan på jämställdheten. Möjligheten att driva välfärdsföretag har varit viktigt för jämställdheten, både genom att företagandet bland kvinnor ökat och genom att lönerna förbättrats.

4.4.8 Anonyma CV:n i offentlig sektor 

Idag diskrimineras många i samband med anställningsprocesser. För att minska den omedvetna subjektiva påverkan vid anställningsprocesser inom den offentliga sektorn bör CV:n anonymiseras för att gynna likabehandling.

4.5 Undervisning i sexualitet, samtycke och relationer

Inom undervisningen i  sexualitet, samtycke och relationer är jämställdhets-, och HBTQIA+-inkludering och goda kunskaper om dessa ämnen väsentliga för att utbildningen i ämnet fullt ut ska uppfylla sitt syfte. Främjande av jämställdhet, inkludering, ökad förståelse för olikheter, förebyggande av våld och stärkande av den egna identiteten minskar stigma och främjar en öppen och sund dialog. Det skapar en öppen, trygg och inkluderande miljö, både i klassrummet och ute i övriga samhället.

4.5.1 Obligatorisk undervisning i sexualitet, samtycke och relationer 

Undervisning i sexualitet, samtycke och relationer ska vara obligatoriskt i grundskolan och i gymnasieundervisningen. Diskussioner om jämställdhet ska vara ett självklart inslag i samband med den undervisningen. Jämställdhetsproblematiken tar sig tydliga uttryck även på detta område och fördomar, förväntningar och strukturer bör tidigt uppmärksammas

4.5.2 Utbildning i sexualitet, samtycke och relationer på lärarutbildningen 

I lärarutbildningen bör det ingå en kurs i sex och samlevnad. Denna och ska fokusera på sexuell samvaro och inte enbart befruktning och penetration. Kursen ska tydligt belysa de olika delarna man ställs inför i sexlivet, såväl positiva som negativa. Den bör också belysa genusvetenskapliga aspekter.

4.5.3 Lärares möjlighet att upptäcka tecken på våld och övergrepp 

Lärare bör få utbildning om hur man upptäcker och motverkar våld och övergrepp mot barn, samt hur man hanterar vetskapen om att en av ens elever är utsatt.

4.5.4 Inkluderande och  trygg skolmiljö för HBTQIA+personer 

Ett gott bemötande av alla elever, oavsett sexualitet eller könsidentitet, är oerhört viktigt för att göra skolan till en trygg och inkluderande miljö. Därför bör lärare och annan skolpersonal få vidareutbildning gällande bemötande av HBTQIA+-personer.

4.5.5 Nej till könsuppdelad undervisning om pubertet 

Det är oacceptabelt att undervisning kring pubertetsutvecklingen kan ske separat baserat på  kön. Det leder till oförståelse mellan könen, bidrar till det olyckliga stigmat kring mens samt gör sex och sexualitet till något tabubelagt. Undervisning om pubertetsutvecklingen bör aldrig ske uppdelat av könen.

4.5.6 Kunskap om endometrios 

Endometrios ska, liksom andra könsrelaterade sjukdomar, informeras om i undervisningen i sexualitet, samtycke och relationer i skolan.

4.5.7 Pornografi och utbildning 

Pornografi är en del av mångas liv och ett sätt att undersöka sin egen sexualitet från tryggheten av sitt eget hem. Dock kan pornografin samtidigt leda till stigmatisering av sex samt uppmuntra till ouppnåeliga ideal, både i form av kroppsideal och för vad sexet innebär. Samtala kring både pornografins för- och nackdelar i undervisningen i sexualitet, samtycke och relationer i upplysande syfte vore därför positivt.

4.6 Jämställd och likvärdig vård

Risken att få ett dåligt bemötande, dålig vård, eller att inte alls få vård, är högre för exempelvis kvinnor, utrikes födda, HBTQIA+-personer, låginkomsttagare och personer med funktionsnedsättningar. Detta är inte acceptabelt. CUF vill därför sen en mer jämställd och likvärdig vård där alla, oavsett vem de är, har rätt till god vård.

4.6.1 Möjlighet till rätt vård 

Idag får män generellt sett dyrare behandlingar och mediciner än kvinnor, medan kvinnor får fler behandlingar. Därför är det viktigt med könsseparerad statistik och ordentlig uppföljning för att båda könen ska få samma möjligheter till rätt vård.

4.6.2 Likvärdig vård 

Det finns områden i vården där könsstrukturerna gör sig särskilt gällande både vad gäller diagnos och behandling. Ett exempel på detta är psykisk ohälsa, där sociala normer ser olika på psykisk ohälsa bland kvinnor kontra män, vilket riskerar att psykisk ohälsa bland män inte upptäcks eller behandlas. För att alla ska få rätt till en likvärdig vård måste de könsstrukturerna upphöra.

4.6.3 Stärk kunskapen om endometrios 

Endometrios, likt andra sjukdomar som främst drabbar kvinnor, behöver lyftas mer i den offentliga debatten inom vård, utbildning och forskning. Kunskap om sjukdomar som endometrios bör inkluderas ytterligare i högre utbildning för medicinsk vårdpersonal.

4.7 Familjepolitik

Arbetet för en jämställd familjepolitik är och har även historiskt varit avgörande i arbetet för ett jämställt samhälle. CUF vill se jämställda förutsättningar att kombinera arbetsliv med familjeliv på lika villkor, oavsett kön och antal i en relation. Det skulle minska traditionella könsroller, öka kvinnors deltagande på arbetsmarknaden och främja jämställda familjeförhållanden, såväl ekonomiskt som socialt.

4.7.1 Barnförsäkring istället för föräldraförsäkring 

Dagens föräldraförsäkring bör ersättas med en barnförsäkring, som ger ett barns vårdnadshavare rätt till ledighet. Denna ledighet syftar till att ge barnet tid med sina föräldrar och det är därför viktigt att det är barnet som är i fokus.

4.7.2 Individualiserad föräldraförsäkring 

Dagens föräldraförsäkring bör individualiseras och ledighetsdagarna delas lika mellan barnets föräldrar. Det bör också finnas möjlighet att överlåta ledighetsdagar till en tredje part, så att hänsyn tas till familjers mångfald och olika konstellationer.

4.7.3 Halvera föräldraförsäkringen 

Dagens föräldraförsäkring är väldigt lång, vilket kostar oerhört mycket för skattebetalarna och ökar löne- och pensionsgapet mellan män och kvinnor. På grund av detta bör den svenska föräldraförsäkringen halveras. Sverige skulle då hamna på OECD-ländernas snittnivå.

4.7.4 Föräldraledighet knuten till föräldrapenningen 

Föräldraledigheten bör knytas till uttag av föräldrapenning och motverka uttag av obetald ledighet. Det skulle förbättra främst kvinnors karriär och ekonomiska situation under och efter föräldraledigheten, samtidigt som kvinnors anknytning till arbetsmarknaden stärks.

4.7.5 Återinför jämställdhetsbonusen 

Jämställdhetsbonusen bör  återinföras. Genom ekonomiska incitament uppmuntras föräldrar då dela lika på föräldraförsäkringen vilket motverkar de negativa ekonomiska effekterna av dagens föräldraförsäkring.

4.7.6 Information om konsekvenserna av en ojämställd föräldraledighet 

För att skapa bättre förståelse för föräldraledighetens negativa ekonomiska effekter bör mer information tillgängliggöras om konsekvenserna av att överlåta dagar och ta ut obetalda dagar vad gäller livsinkomst, pension och karriärmöjligheter. Informationen bör såväl tillgängliggöras på Försäkringskassan i samband med ansökan om föräldrapenning, som genom riktade informationskampanjer till nyblivna och blivande föräldrar.

4.7.7 Begränsa uttaget av föräldraförsäkringen 

Idag kan föräldraförsäkringen tas ut till dess att barnet är tolv år. Istället bör föräldraförsäkringens dagar endast kunna tas ut till och med att barnet fyller tre år.

4.7.8 Positiv faderskapstalan 

Idag kan en man hävda att han inte är far till ett barn, men saknar däremot möjligheten att påvisa motsatsen. Det borde vara en självklarhet att alla människor ska ha lika möjligheter till att föra talan inför en domstol, samt att en förälders rätt till sitt barn naturligtvis även ska gälla män.

4.8 Könsrelaterat våld

Arbetet mot könsrelaterat våld är grundläggande i ett öppet och jämställt samhälle. Detta kräver såväl förebyggande insatser som ett kraftfullt agerande från samhället när könsrelaterat våld väl inträffar. Brottsoffret ska alltid känna att rätt hjälp och stöd finns nära till hands.

4.8.1 Offret bär inte skulden 

När en person utsätts för ett sexuellt övergrepp kan det många gånger leda till dubbelt våld. Det är inte ovanligt att gärningspersonen är den som sätts i offerrollen och att övergreppet ursäktas. Skulden ska aldrig läggas på den utsatta och människor ska aldrig behöva oroa sig för att utsättas för våld eller övergrepp.

4.8.2 Barn som påverkas av brott i nära relationer 

Brott i nära relationer innebär ofta att det är fler än de direkt inblandade som skadas. Fokus måste också läggas på de barn som direkt eller indirekt blir offer för våldet i hemmet och samhället har ett stort ansvar för att dessa barn skyddas.

4.8.3 Våld i samkönade relationer 

Något som har åsidosatts allt för länge är våldet i samkönade relationer, där också maktstrukturer är bidragande. De som drabbas av detta våld ska på samma sätt som personer i olikkönade relationer ges stöd och hjälp.

4.8.4 Mer resurser till att lagföra brott i nära relationer 

Polisen ska ges utökade resurser för att utreda och lagföra brott i nära relationer. Mer resurser måste läggas på kvinno- och mansjourer, men även på poliser och åklagares utbildning vad gäller bevissäkring och hur offer för våld från närstående reagerar.

4.8.5 Möjligheten att meddela kontaktförbud 

Det finns ett behov av en mängd reformer för att motverka våld i nära relationer. Ett flertal åtgärder är avgörande för att ett offer ska ha möjlighet att lämna en relation eller att våldet ska upphöra. Det ska vara möjligt att meddela kontaktförbud utan att förövaren har en sedan tidigare meddelad dom emot sig. Det är i många fall en förutsättning för att det ska ha önskad verkan.

4.8.6 Samverkan inom det offentliga 

Samverkan mellan polis och socialtjänst är centralt för att deeskalera en situation och för att göra korrekta riskbedömningar. Därför måste kraven på samverkan och informationsutbyte mellan myndigheterna öka. Till exempel så bör samverkansmöten ske när samtycke finns från offret, för att myndigheterna ska kunna stötta på bästa sätt.

4.8.7 Skyddat boende 

Tillgången till skyddat boende skiljer sig mellan kommuner beroende på hur mycket pengar kommunen har. Därför bör ett statligt program för finansiering och fördelning av skyddat boende delfinansieras av staten för att försäkra att det finns platser i hela landet.

4.8.8 Nationellt lämna-program för våldsutsatta 

Ett nationellt lämna-program, där de som lever i våldsamma relationer tas emot av en samordnare och kontaktperson som ansvarar för att skapa samverkan mellan bland annat myndigheter, ekonomiska rådgivare, vården och psykiatrin, bör införas. Syftet är att underlätta för de som vill lämna och samtidigt ge dem möjlighet att fokusera på eftervård och en ny vardag utan våld. Programmet ska samverka med bland annat kommuner för att kunna erbjuda förtursbostad, förskole- och skolplatser.

4.8.9 Kriminalisera kontrollerande beteenden 

Kontrollerande beteende bör kriminaliseras. Att kontrollera sin partners umgänge, ekonomi eller rörelse är ofta förstadiet till våld i nära relation. Genom att kriminalisera kontrollerande beteende i nära relationer stärks den utsattes rätt och möjlighet att komma ur en destruktiv relation innan det är för sent.