Demokrati
Lag och rätt
2.1 Personlig integritet
2.2 Det brottsförebyggande arbetet
2.3 Det offentligas brottsbekämpande arbete
2.4 Straffskalor, brottsmålsprocessen och brottsoffer
2.5 Klassificering av brott
2.6 Hedersrelaterad brottslighet
2.7 Vapenlagstiftning
2.8 Upphovsrätt och patent
2.9 EU:s gränsöverskridande brottsbekämpning
Människan
Jämställdhet och HBTQIA+
Utbildning och kultur
Klimat och miljö
Bostäder och infrastruktur
Ekonomi och arbetsmarknad
Migration och integration
Utrikes och försvar

2. Lag och rätt

I dagens värld, där kravet på hårdare tag inom rättsväsendet ibland låter lockande, är det viktigt att upprätthålla tron på individens rättigheter och rättssäkerheten. Liberalismen, med dess grundläggande principer om frihet och respekt för personlig integritet, har mycket att erbjuda när det kommer till att forma vårt synsätt på lag och rätt. Vi måste komma ihåg att ett samhälle som är villigt att offra individens integritet för sin egen säkerhet, hotar själv den frihet det är byggt på. Det handlar inte om att skydda brottslingar, utan om att skydda oss alla från överträdelser från staten. När vi diskuterar lag och rätt måste vi vara försiktiga med att inte skapa ett samhälle där övervakning och intrång i privatlivet blir normen. Respekten för integritet är grundläggande för en fri och demokratisk stat.

Rättssäkerheten är en annan hörnsten inom lag och rätt. Den innebär att varje individ har rätt till en rättvis rättegång, rättssäkerhet och skydd mot godtyckliga ingripanden från staten. Trots de utmaningar vi möter är det nödvändigt att vi håller fast vid denna grundläggande princip. Rättsstatliga principer ska följas och en rättvis och laglig process respekteras. Att värna om individens rättigheter betyder inte att vi ignorerar brott eller att vi inte agerar kraftfullt mot dem. Det betyder snarare att vi försäkrar oss om att brottsbekämpningen sker inom ramen för lagen och att de som är anklagade får en rättvis chans att försvara sig.

2.1 Personlig integritet

Skyddet av den personliga integriteten och rätten till privatliv utgör ett fundament i det öppna och demokratiska samhälle vi kämpar för. Om de inte kan säkerställas går det inte att tala om att människor lever i frihet. I slutändan är det människor som formar staten och som ska granska den, inte tvärtom. Statens ska säkerställa att skyddet för den personliga integriteten och rätten till privatliv värnas och stärks.

2.1.1 Personlig integritet

Idag finns det inget enhetligt begrepp för personlig integritet i den svenska grundlagen eller lagstiftningen. En enhetlig definition av personlig integritet bör därför införas i grundlagen för att stärka skyddet av den.

2.1.2 Polisens rätt till underrättelseinformation

Polisen bör fråntas sin rätt till FRA:s underrättelseinformation. FRA har som uppgift att samla information om främmande makter med militära ändamål medan Polisens rätt inte kan anses vara en angelägenhet för rikets säkerhet. Men av det skälet borde Säkerhetspolisens rätt att få del av FRA:s information däremot kvarstå.

2.1.3 FRA:s verksamhet

Den ursprungliga idén med FRA var att samla information från främmande stater med militära ändamål. FRA har istället använts för att spana på den svenska civilbefolkningen med polisiära ändamål. Därför borde FRA:s verksamhet läggas om och enbart riktas mot signalspaning utanför Sveriges gränser.

2.1.4 Datalagringsdirektivet

I och med att EU-domstolen ogiltigförklarat det så kallade ”datalagringsdirektivet” bör tillhörande svensk lagstiftning omedelbart rivas upp.

2.1.5 Statliga trojaner

Sveriges lagar bör anpassas efter sin tid och teknologiskt uppdateras så att statliga trojaner och bakdörrar med syfte att övervaka misstänkta görs totalt olagliga, det vill säga att rätten till kryptering och internetsäkerhet garanteras i lag.

2.1.6 Integritetsskyddsmyndigheten

Integritetsskyddsmyndigheten bör bland annat få i uppdrag att proaktivt driva tillsynsärenden mot aktörer som behandlar data. Den bör också få ökade befogenheter att vidta åtgärder mot tjänster som bryter mot gällande dataskyddslagstiftning samt att få tydligare uppdrag att särskilt granska övriga offentliga myndigheters hantering av data.

2.1.7 Kännedom om känslig data

Medborgare ska ha möjligheten att ta reda på ifall känsliga data om en själv – exempelvis läkarjournaler, taxeringsdata eller domar – har begärts ut. Det ska vara möjligt att få reda på vilken typ av data som finns sparad samt vad den används till på ett lättillgängligt sätt.

2.1.8 Personnummer

Dagens fyra sista siffror i personnumret, som är kopplade till juridiskt kön och födelseort, ska ersättas med fem slumpmässiga siffror. Vidare bör personnummer inte vara publika på samma sätt som idag eftersom de kan publiceras i publika register av privata associationer. Likaså borde det vara en självklarhet att staten ska betrakta en person som en individ. Kopplingen mellan juridiskt kön och personnummer bör därmed brytas och ID-handlingar bör utformas utan krav på en juridisk könsstatus.

2.1.9 Integritet som konkurrensfördel

Sverige i fortsättningen ska vara ett föregångsland för privatpersoners och företags möjlighet att skydda sin digitala information genom bland annat kryptering, utan att krypteringstjänster ska kräva bakdörrar som ovillkorligt kan utnyttjas av stat eller myndighet. Integritet ska kunna användas som en konkurrensfördel för att locka hit både företag och privatpersoner.

2.1.10 Konsumentskyddsreglering

En viktig grund är att grunden för överenskommelser och avtal bottnar i ett informerat samtycke. Därför behövs en konsumentskyddsreglering som kräver att End User Licence Agreements är läsbara och enkla att ta till sig för personer med den juridiska kunskap och läsförmåga som kan förväntas av genomsnittsmedborgaren.

2.2 Det brottsförebyggande arbetet

Samhällets ansvar börjar inte först när ett brott har begåtts. Det börjar långt tidigare med ansvaret att förhindra och förebygga att brott ens sker. För det är också det som ska vara målet; att brott aldrig ens ska begås. Därför är det brottslighetens och kriminalitetens grundorsaker som samhället måste rikta sitt fokus mot, inte bara mot dess konsekvenser.

2.2.1 Straffmyndighetsåldern

Straffmyndighetsåldern är idag för hög och därmed oproportionerlig med hänsyn till barns ålder och mognad. Det råder inga tvivel om att en 13-åring förstår att brottsliga handlingar kan leda till straffrättsliga påföljder, därför bör straffmyndighetsåldern sänkas till 13 år för brott som medför minst ett års fängelse. Ungdomar mellan 13 och 15 år ska inte kunna dömas till fängelse utan endast ungdomsvård/sluten ungdomsvård.

2.2.2 Det förebyggande arbetet

Eftersom vägen till ett kriminellt liv börjar tidigt borde kommuner utveckla en samverkan mellan skola, socialtjänst, polis och fritid (SSPF). Vidare krävs tydligt riktade nationella och kommunala arbetsmarknadsinsatser i de områden där gängrekryteringen är som högst. Vidare bör samverkan mellan den privata och den offentliga sektorn utvecklas för att fånga upp en stor bredd av ungdomar.

2.3 Det offentligas brottsbekämpande arbete

En av statens mest grundläggande uppgifter är att säkerställa människors trygghet respektive säkerhet och att skydda människors fri- och rättigheter från att bli kränkta. När ett brott har begåtts har de brottsbekämpande myndigheterna ett stort ansvar att utreda brottet och lagföra gärningspersonerna på snabbast och effektivast sätt, samtidigt som rättssäkerheten och fri- och rättigheter värnas. Om inte de brottsbekämpande myndigheterna får rätt förutsättningar för sitt arbete innebär det att tryggheten och säkerheten i samhället tar skada, att förtroendet för det offentliga minskar och att rättssäkerheten urholkas.

2.3.1 Fler poliser

Polisens närvaro i samhället har en stark brottsförebyggande effekt. I storstäderna måste det finnas tillgång till polis i varje stadsdel. För att klara det behöver fler poliser utbildas. Vidare måste fler civilanställda anställas för att klara administrativt arbete. Detta så att polisen kan ägna mer tid åt mer polisiära uppgifter.

2.3.2 Stoppa polisens centralisering

Det är av yttersta vikt att stoppa den centralisering som nu pågår, med färre polisstationer och nedläggning av kommunikationscentraler. Lokalkännedom är viktigt i ett brottsförebyggande arbete.

2.3.3 Samverkan med polisen

En stark samverkan mellan poliser och andra lämpliga aktörer är viktig. Detta för att enklare lösa brott, men också för att kunna identifiera personer som tidigare begått brott.

2.3.4 Proportionalitetsprincipen och tvångsmedel

Poliser ska endast få hämta ut känsliga uppgifter efter beslut i domstol. Proportionalitetsprincipen måste råda där man väger intresset av att bekämpa grov brottslighet mot intresset att se till den enskilda människans integritet. Om exempelvis DNA-registret missbrukas eller information läcker ut ska staten vara skyldig att betala ut skadestånd till den drabbade.

2.3.5 Ekobrottslighet

Den organiserade brottsligheten, som har en nära koppling till ekobrottslighet, måste prioriteras hos polisen.

2.3.6 Hemliga tvångsmedel

När det gäller arbetet mot den organiserade brottsligheten kan det vara befogat att tillåta buggning, riktade mikrofoner, pejlingsutrustning och öka polisens möjligheter att arbeta med täckidentitet. I efterhand bör en person som utsatts för sådana intrång få information om det.

2.3.7 Bevisprovokation och infiltration

Det kan vara nödvändigt med bevisprovokation och infiltration i särskilda fall, men det är här viktigt att lagstiftningen klargörs och blir tydlig.

2.3.8 Terrorlagstiftningen

Den svenska terrorlagstiftningen bör tas bort och istället inkluderas i annan lagstiftning. Detta för att säkerställa att den personliga integriteten inte kränks i mer än yttersta undantagsfall som måste tydligt lagfästa.

2.3.9 Polisens kroppskameror

Poliser i yttre tjänst bör förses med kroppskameror för att säkra bevisning och stävja både våld mot tjänsteman och eventuellt övervåld från polisens sida. Det filmade materialet ska omfattas av sekretess och det material som inte är av vikt som bevismaterial ska automatiskt och regelbundet raderas efter minst tre veckors förvaring.

2.3.10 Fortbildning inom rättsväsendet

Alltför ofta råkar både åtalade, målsägare och vittnen ut för diskriminerande behandling i våra domstolar. Därför är en kontinuerlig vidareutbildning i mångfaldsfrågor och jämställdhetsfrågor för alla som arbetar inom rättsväsendet av yttersta vikt.

2.3.11 Decentraliserat domstolsväsende

Sverige ska ha ett decentraliserat domstolsväsende, där varje mål behandlas snabbt och effektivt. Det är både billigare och mer tillgängligt för exempelvis vittnen. Rättssäkerheten kräver en märkbar decentralisering.

2.3.12 Nej till politiskt tillsatta nämndemän

Systemet med politiskt tillsatta nämndemän i svenska domstolar sätter rättssäkerheten på spel och bör därför avskaffas. Dessutom bör inte heller juryer förekomma i svensk rätt och därmed inte heller som idag inom tryckfrihetsmål.

2.3.13 Rättegångar med barn

Det är helt oacceptabelt att domare använder sig av en subjektiv bedömning. För att domare ska kunna döma i fall med barn inblandade bör domaren vara specialutbildad för det ändamålet.

2.4 Straffskalor, brottmålsprocessen och brottsoffer

Efter att ett brott har begåtts väcks frågor om hur brottet och gärningspersonen ska hanteras och vilket stöd brottsoffret kan få. Det offentligas bemötande och hantering av situationen blir många gånger den bild som lever vidare när allt väl är utagerat. Därför behöver händelsekedjan efter att brottet har begåtts följa en fin balansgång mellan brottsoffrets rätt till upprättelse och den misstänkte gärningspersonens rätt till en rättvis och rättssäker rättegång.

Straffskalor behöver vara balanserade och proportionerliga. De måste tillgodose såväl brottsoffrets rätt till upprättelse, gärningspersonens skydd från godtyckliga ingripanden och samhällets strävan efter trygghet. Straffskalor ska vara väl avvägda och tydligt motiverade. De ska inte vara offer för populistiska strömningar.

2.4.1 Översyn av straffskalor

Straffskalorna måste vara relevanta i förhållande till brotten. Straffskalorna för all brottslighet måste ses över så att de står i proportion till brottens allvar. Straffets längd ska inte vara det betydande i frågan utan bara att brottet och straffet ska stå i proportion till varandra. Brott som kränker en annan människas rättigheter måste straffas hårdare i förhållande till brott mot staten eller brott som bara drabbar förövaren själv.

2.4.2 Reformerad straffrabatt

Det bör finnas en möjlighet att döma unga mellan 18–20 år till samma straff som vuxna över 21 år i de fall åklagaren kan visa att den tilltalade har gjort så skyldig till allvarlig upprepad brottslighet eller annan kriminalitet som är förenad med gängbildning.

2.4.3 Stoppa nyrekryteringen

Nyrekryteringen av unga till kriminella gäng måste upphöra. Därför bör straffen för dem som begår brott tillsammans med yngre eller anstiftar yngre till att begå brott skärpas.

2.4.4 Permission

Permission ska ses som en del i rehabiliteringen av den dömde och dennes anhöriga. Detta verktyg får dock inte användas på ett oförsiktigt och naivt sätt, utan ska ses i relation till brottets art, återfallsrisk och den dömdes sociala behov.

2.4.5 Psykisk sjukdom och rättspsykiatrisk vård

Ett brott som sker under påverkan av en psykisk sjukdom är så pass starkt knutet till sjukdomen att inget straff kan utdömas. Därmed bör en tidigare psykiskt sjuk person gå fri när hen blivit friskförklarad efter att ha genomgått rättspsykiatrisk vård.

2.4.6 Öka användandet av fotboja

Återfallsbrottslighet har ofta sin grund i att brottsliga just suttit i fängelse och att det i fängelser ofta knyts sociala relationer med andra kriminella. För att undvika den återfallsbrottslighet som följer av detta borde fotboja användas när det är ett fullgott alternativ.

2.4.7 Billighetsskäl vid straffmätning

De straff människor döms till bör utgå från det brott som är begånget. Därför bör domstolarna inte se till om en person blivit av med ett arbete som en omständighet vid bedömning av straffets längd.

2.4.8 Minska risken för återfall

Mer resurser måste tillföras Kriminalvården för att undvika att fängelsetiden blir ett förvar och en plantskola för fortsatt brottslighet. Det är därför positivt att samverkan mellan yrkesutbildningar, SFI, näringslivet och Kriminalvården utvecklas. Det ger interner en möjlighet till arbete när de väl avtjänat sitt straff och minskar risken för återfall.

2.4.9 Individuell utvecklingsplan

Samtliga interner ska ha en individuell utvecklingsplan som ska följas under strafftiden. Behandlings- och rehabiliteringsinsatserna för personer med skadligt bruk av narkotika och psykiskt sjuka måste förbättras. Att träffa psykolog ska vara en del av internens individuella utvecklingsplan.

2.4.10 Övervakning av interner

Användandet av oövervakade kommunikationsmedel bland de dömda bör förbjudas och störningsutrustning bör införas på landets samtliga slutna anstalter. Det är ett välkänt faktum att dessa ofta används för att planera nya brott som sedan genomförs vid nästa permission.

2.4.11 Rättshjälp vid brott utomlands

För att skapa rättstrygghet för människor som blir utsatta för brott utomlands måste rättshjälpslagen förändras i de delar som rör brott utomlands. Den måste medge rätt till rättshjälp baserat på straffsats och inte enbart om det gäller sexualbrott eller särskilda skäl.

2.4.12 Brottsoffrets skadestånd

Så fort en person blivit tilldömd skadestånd ska staten betala ut detta till brottsoffret. Sedan är det statens uppgift att kräva in pengarna av gärningspersonen eller försäkringsbolaget.

2.4.13 Vittnesskydd

Den organisation kring vittnesstöd som redan är uppbyggd fungerar bra, men behöver mer resurser för att kunna få bättre genomslag. Ett av de största hoten mot dagens rättssystem är när vittnen avstår från att vittna. Därför bör vittnesskyddet utvecklas och utökas.

2.4.14 Nej till anonyma vittnen

Vittnesmål från anonyma källor är till sin natur mer opålitliga och skulle strida mot den rättsstatliga principen om att bemöta och ställa frågor om det som läggs fram inför rätten. Att införa ett system med anonyma vittnen skulle förmodligen inte få någon större reell inverkan på domstolsbeslut. Anonyma vittnen ska därför inte införas i svenskt rättsväsende.

2.4.15 Stöd till offer för sexualbrott

Problematiken med icke genomförda utredningar är extra påtaglig när det kommer till sexualbrott, där förövaren ofta är en i offrets närhet. Det skapar en otrygghet och en oro som gör det svårt att återgå till sin vardag. Därför behöver det göras extra åtgärder för just dessa brottsoffer.

2.4.16 Avgiftsfri vård och spårsökning vid sexuella övergrepp

Besök för vård och spårsökning vid sexuella övergrepp ska vara avgiftsfritt i samtliga regioner för att alla ska ha lika möjlighet att söka vård samt ha möjlighet att få rättslig upprättelse.

2.4.17 Personer utsatta för trafficking

De personer som utsatts för trafficking måste få tillfälliga uppehållstillstånd för att kunna stanna i landet och vittna i den kommande rättegången mot de som utnyttjat dem och tjänat pengar på dem mot deras vilja. De personer som vill ansöka om permanent uppehållstillstånd bör få en snabb och välvillig behandling. De bör få permanent uppehållstillstånd av humanitära skäl.

2.4.18 Anhöriga till kriminella

Tilltalades anhöriga behöver stöd under till exempel rättegången och därefter krävs förbättringar så att de har större möjlighet att hålla kontakten med den dömde under tiden i fängelse. Fängelserna måste ha barnanpassade besöksrum som så mycket som möjligt liknar hemmiljö, för att familjerna ska kunna återgå till ett normalt liv när föräldern kommit ut från fängelset.

2.5 Klassificering av brott

Klassificering av brott är en komplex fråga som kräver en balanserad och nyanserad syn. Inom en liberal ram handlar det om att försöka finna en jämvikt mellan att skydda individens frihet och samhällets säkerhet. I en liberal demokrati bör man även vara öppen för att omvärdera och reformera lagar och straffskalor när det behövs, baserat på empirisk forskning och utvärdering av effektiviteten i brottsbekämpning. Målet är att skapa ett rättssystem som är rättvist, effektivt och respekterar individens rättigheter och friheter samtidigt som det upprätthåller samhällets säkerhet och ordning.

2.5.1 Sexualbrott

Den reform som gjorde samtycke och frivillighet till en central del i sexualbrottslagstiftningen har varit viktig för att se till att lagstiftningen uppnår sitt syfte. Vidare bör fler delar av lagstiftningen omfattas av ett oaktsamhetsrekvisit, för att lagstiftningen ska kunna bli komplett och heltäckande. Detta för att kunna säkra fällande domar även om uppsåt inte kan styrkas, men där gärningspersonen borde ha förstått att offret inte deltog frivilligt. Allt sex utan samtycke eller frivillighet ska kriminaliseras.

2.5.2 Tydligare straffskala för sexualbrott

Det behövs en tydligare straffskala vid sexualbrott eftersom straffen idag är oproportionerligt låga och gravheten varierande. Dessutom bör brottsrubriceringarna ”Synnerligen grov våldtäkt” och ”grovt sexuellt ofredande” införas för att underlätta att sexualbrottslingar döms och lagförs.

2.5.3. Trafficking

Trafficking, olaglig internationell handel med och exploatering av människor och tjänster, är ett fruktansvärt brott som måste bekämpas av hela samhället. För att bekämpa människohandel och människoexploatering krävs en effektivare lagstiftning och ett ökat stöd till offren. Bland annat måste kravet i lagtexten på ”otillbörliga medel” tas bort för att lagstiftningen mot människohandel ska bli mer tillämplig och effektiv.

2.5.4 Bekämpa trafficking

Vid Polismyndigheten finns idag alldeles för få polistjänster för arbetet med att kartlägga och förhindra människohandel och människoexploatering. Polisen behöver ökade anslag för att kunna agera med förebyggande och ingripande insatser mot trafficking i hela landet. Tullverket måste också få befogenhet att ingripa vid misstanke och Åklagarmyndigheten måste få mer resurser för att möjliggöra fler åtal mot trafficking. På EU-nivå behöver Europol och Frontex få mer resurser för arbetet mot trafficking.

2.5.5 Stärk hemfridszonen

Vi ser idag att exempelvis bönder blir utsatta för hot och trakasserier på sin egendom. Skyddet för hemfridszonen bör därför stärkas så att även lantbrukare ska kunna känna sig trygga på sin egendom.

2.5.6 Barnpornografi

Den utvidgning av begreppet barnpornografi som skedde i slutet av 90-talet är inte utan problem. Idag kan fiktiva bilder räknas in i begreppet barnpornografi om den fiktiva personen framstår som att den kan vara under 18 år. Det är en mycket svår bedömning att göra om någon är 17 eller 18 år exempelvis.

2.5.7 Lättare övervakning av maskiner

Det bör bli enklare att få tillstånd för att övervaka skogs- och entreprenadmaskiner samt dieseltankar. Detta för att stävja maskin- och dieselstölder. Det bör vara möjligt att få tillstånd till att övervaka särskilda maskiner eller åtlar på en viss jaktmark, oavsett var de befinner sig, genom en anmälan till länsstyrelsen snarare än ett vanligt ansökningsförfarande.

2.5.8 Drönare för övervakning

Skogsägare, lantbrukare, skogsbolag och fotofirmor bör också kunna få tillstånd att använda drönare för att göra översyner av lantbruks- och skogsmark eller ta landskapsfotografier, förutsatt att det inte sker i tätbebyggt område.

2.6 Hedersrelaterad brottslighet

Hedersrelaterad brottslighet innebär att individer utsätts för tvång, hot eller våld för att tvinga dem att leva enligt förutbestämda och föråldrade normer och föreställningar, med syfte att upprätthålla eller bevara en familjs eller släkts heder. Det fråntar drabbade individerna deras rättigheter, deras självbestämmande och deras värdighet. Ofta är det tjejer och kvinnor som drabbas värst av den hedersrelaterade brottsligheten. Alla delar av samhället måste vara delaktiga i bekämpandet av den hedersrelaterade brottsligheten, särskilt när den typen av brottslighet många gånger sker i det dolda.

2.6.1 Nolltolerans mot hedersrelaterat våld och förtryck

Begränsningar av människors frihet på grund av hedersrelaterat våld och förtryck får aldrig accepteras. Tjänstemän på kommunala, regionala och statliga institutioner med ansvar i utbildnings-, familje-, sjukvårds- och fritidsfrågor behöver bli undervisade om hedersrelaterad brottslighet, hur det upptäcks, förebyggs och motverkas.

2.6.2 Heder som uppsåtsform

I dagsläget benämns inte hedersrelaterad brottslighet i Sveriges lagstiftning vilket är problematiskt då det skiljer sig från andra liknande brott i och med att det ofta finns en krets bakom som möjliggör förtryck. Heder som uppsåtsform för våldsbrott bör därför införas.

2.6.3 Inför “Lex-Fadime”

Det krävs flera juridiska åtgärder för att så få hedersbrott som möjligt ska begås och lagföra de som står bakom. Hedersmotiv ska därför utgöra en försvårande omständighet och straffskärpande grund i svensk straffrätt, så kallad lex Fadime.

2.6.4 Kunskap om hedersrelaterad brottslighet i skolan

Kunskap om hedersrelaterad brottslighet och förtryck behöver bli en del av skolundervisningen i syfte att utbilda och medvetandegöra unga om deras rättigheter och den hjälp som finns att få.

2.6.5 Pröva uppsägning av medborgarskap i domstol

Även om alla ansökningar om att säga upp barns medborgarskap måste ha barnets medgivande, om de är äldre än 12 år, är det alltför lätt att runda detta genom tvång eller en förfalskad namnteckning. För att skydda barnets rättigheter bör alla ansökningar om att säga upp barns medborgarskap prövas i domstol.

2.6.6 Snabbt och effektivt stöd från UMO

Det är viktigt att ungdomsmottagningar och övrig sjukvård har god kunskap om hedersrelaterat våld och förtryck för att kunna se tecknen och ingripa i ett tidigt skede. När den utsatta söker hjälp har förtrycket ofta pågått under en lång tid, och det krävs därför snabba och effektiva insatser där den utsattas säkerhet inte äventyras.

2.7 Vapenlagstiftning

Frågan om vapen är en komplex balansgång mellan individens frihet och samhällets säkerhet. Individens rätt till självförsvar är en grundläggande liberal princip. Möjligheten att inneha vapen kan ge människor ett sätt att skydda sig själva och sina nära. Denna rättighet är särskilt viktig i situationer där polis eller myndigheter inte kan garantera den omedelbara säkerheten. Samtidigt är det nödvändigt att reglera vapeninnehav för att minimera riskerna från dem. Bakgrundskontroller, licenser och utbildning är viktiga för att säkerställa att vapen hamnar i ansvarsfulla händer. Det är också viktigt att förhindra illegal handel och missbruk av vapen.

Genom att skapa en ram där vapeninnehav är möjligt under rimligt strikta regler och kontroller kan individens rättigheter kombineras med samhällets trygghet.

2.7.1 Förenkla vapenlagstiftningen

Sveriges vapenlagstiftning försvårar tyvärr idag för mycket för medborgarna. Något som ibland till och med motverkar vapensäkerheten. Vapenlagstiftningen bör därför förenklas och polisen ska fokusera sitt arbete på att bekämpa förekomsten av olagliga vapen i samhället, inte de lagliga.

2.7.2 Tak för antal vapen

Det är i grunden inget problem att de som har vapen skaffar fler vapen, eftersom de redan ansetts lämpade för de vapen de har. Om vapenägare förvarar sina vapen på ett korrekt sätt finns inga hinder för att avskaffa gränsen för antalet tillåtna vapen och att alla vapenlicenser bedöms på samma sätt, oavsett i vilken ordning det är.

2.7.3 Ljuddämpare

Ljuddämpare på vapen är något som skyddar hörseln för jägare, barn som följer med på jakt, men främst även jakthundar. Licenskravet för ljuddämpare bör avskaffas. Istället ska det räcka med att visa upp sin vapenlicens och sedan få köpa en ljuddämpare som passar till vapnet i fråga.

2.7.4 Digital vapenlicens

Licensen man får när man har vapen eller andra tillstånd är idag i fysisk pappersform. Denna måste gå att göra digital för att exempelvis underlätta vid köp av vapenammunition för jägare.

2.7.5 Vapenskåp

Idag måste vapenskåpet vara på adressen en är folkbokförd på om inte undantag medges. Det gör det krångligt för den som exempelvis flyttar för att studera, i stället för att ha vapenskåpet kvar hos till exempel sina släktingar som bor där jakten ska utföras. Det är mer rimligt att det endast ska krävas en anmälan till polismyndigheten som har hand om licenser för att meddela vilken adress vapnen förvaras på.

2.7.6 Självförsvarsverktyg

För att stärka rätten och möjligheten till självförsvar bör det vara tillåtet att inneha och bruka pepparsprej i självförsvarssyfte.

2.7.7 Permanent vapenamnesti

För att människor ska ha möjlighet att lämna ifrån sig vapen behövs en permanent vapenamnesti.

2.7.8 Legalisera pyroteknik

Den individuella friheten ska alltid stå i fokus. Därför bör pyroteknik legaliseras där det inte krävs tillstånd från det offentliga när dessa tekniker används vid sportarrangemang.

2.8 Upphovsrätt och patent

I ett samhälle som bygger på äganderätt, innovation och teknisk utveckling är patent och upphovsrätt två viktiga verktyg. Många gånger är de en grundförutsättning för skapares och uppfinnares kreativa utveckling och arbete. Det är däremot viktigt att minimera risken för missbruk av patent och upphovsrätt, så att framsteg och utveckling i allmänhet inte förhindras.

2.8.1 Kopiering för privat bruk

Kopiering för privat bruk har i princip gjorts olagligt och begränsar den enskildes rätt att själva förfoga över de produkter man lagligen införskaffat. Istället bör all typ av kopiering för privat bruk legaliseras. Upphovsrättsskyddet bör förkortas till tio år efter verksframställan. Det ska också bli standard i övriga EU.

2.8.2 Kritik mot upphovsrättsdirektivet

EU:s beslut om artikel 15 om länkskatt och artikel 17 om censurfilter i det så kallade upphovsrättsdirektivet innebär ett hot mot nätneutraliteten och måste därför motsättas. Internet ska förbli en plats där idéer, tankar, kultur och konst delas och upplevs fritt.

2.8.3 Patent

Idag är det mycket dyrt att skaffa sig patent på nya uppfinningar, vilket gör att många goda idéer aldrig förverkligas. Detta måste ses över i syfte att göra det lättare att starta företag utifrån nya uppfinningar. Patent ska vara giltiga under en period om 5 år. Möjligheten att förlänga patent ska finnas. Möjligheten till hur många perioder som ett patent kan förnyas bestäms av den initiala forskningskostnaden.

2.8.4 Vägen till patent

Många delar av forskningen ger upphov till patent av olika slag. Däremot är det många av patenten som aldrig marknadsintroduceras eftersom forskarna just är bäst på att forska, inte att introducera sina patent på marknaden genom nystartade företag. Sverige har en hög andel beviljade patent men en väldigt låg användning av dessa. Det gör det rimligt att se över det nuvarande systemet.

2.8.5 Tillfallande av patent

Idag tillfaller patenten forskarna som gjort innovationerna eller upptäckterna, trots att det är lärosätena som betalar för forskningen. Det är rimligt att de som betalar forskningen också ska få del av den ekonomiska nytta som kan uppstå. Ett lärosäte har dessutom betydligt bättre resurser att förvandla patent till affärsidéer och blomstrande nya företag än vad enskilda forskare har.

2.8.6 Mjukvarupatent

Det måste möjliggöras för en person som redan erlagt avgift för ett konstnärligt eller litterärt verk att offentligt framföra eller visa upp det, även under tiden då detta är upphovsrättsskyddat, så länge syftet inte är att kapitalisera på verket. Upphovsrätten innebär ett fullgott skydd för den som är upphovsrättsinnehavare för datormjukvara. Därför bör man även i fortsättningen inte ska tillåta mjukvarupatent i Europa.

2.8.7 Nej till patent på levande varelser

Det ska inte vara tillåtet att ta patent på levande varelser. Patent kräver att man har gjort en uppfinning och liv kan inte uppfinnas. Bland annat TRIPS-avtalet, som ger delar av patenträtten alltför starkt skydd, bör därför skrivas om och patenträtten för befintliga grödor tas bort.

2.8.8 Privatkopieringsavgiften

Den så kallade privatkopieringsavgiften på lagringsmedia administreras helt av privata intresseorganisationer enligt de principer de finner lämpliga. Detta kan inte accepteras. Därför bör privatkopieringsavgiften avskaffas.

2.8.9 Upphovsrättsskyddat material

Den som innehar upphovsrättsskyddat material bör inte vara ansvarig för att kontrollera huruvida materialet gjorts tillgängligt på laglig väg. Det bör i stället vara den som gör kopian tillgänglig som gör sig skyldig till ett brott.

2.8.10 Brott mot upphovsrättslagen

Upphovsrättslagen bör ses över så att fängelsestraff inte kan utdömas för brott där framställning av verk skett för privat bruk eller i ideellt syfte. Brott mot upphovsrättslagen ska behandlas på samma sätt som andra brott. Detta innebär att företag inte ska tvingas ge ut exempelvis abonnentuppgifter till privata aktörer – brottsutredning ska skötas av polisen.

2.9 EU:s gränsöverskridande brottsbekämpning

Som medlemmar i EU får vi ta del av den fria rörligheten mellan EU:s länder, vilket på alla sätt och vis är av godo också för oss. Rivna gränser för människor innebär däremot också rivna gränser för kriminaliteten. Den gränsöverskridande brottsligheten är inte ett bekymmer för varje enskilt medlemsland i EU för sig, utan för unionen i sin helhet. När brottslighet mycket enkelt kan hoppa från ett land till ett annat fyller EU en viktig roll där de nationella insatserna tar stopp. Rätt använt kan EU:s gränsöverskridande brottsbekämpning stärka rättssäkerheten och tryggheten i hela unionen.

2.9.1 Samarbete mellan länder

Förutsättningarna för att bekämpa gränsöverskridande brottslighet blir bättre genom samarbete, exempelvis genom att få till stånd fungerande polissamarbete och ett straffrättsligt samarbete samt genom att förebygga och bekämpa rasism och främlingsfientlighet.

2.9.2 Ömsesidigt erkännande av rättssystem

Det krävs ett ömsesidigt erkännande av varandras rättssystem inom EU. Då kan länderna inom EU behålla de nationella lagar som finns men erkänna varandras system så att det går att samarbeta fullt ut.

2.9.3 Ökat samarbete mot terrorism och andra hot

Fördjupat samarbete inom EU är en förutsättning för att kunna möta terrorism och andra hot som EU står inför. Ökade skyldigheter att bistå andra EU-länder med hjälp för att bekämpa brott vore därför positivt.

2.9.4 Tvångsåtgärder ska enbart utföras av nationella myndigheter

Tvångsåtgärder ska endast få utföras av berörda nationella myndigheter. Alla Europols och Eurojusts operativa insatser ska genomföras i samverkan och samförstånd i det, eller de, medlemsländer som berörs.

2.9.5 Samarbete på akuta områden

Polis- och åklagarsamarbetet inom unionen ska syfta till att förebygga och bekämpa brottslighet vare sig denna är organiserad eller inte. Det är dock särskilt viktigt att samarbeta kring gränsöverskridande brottslighet, där trafficking, narkotikahandel, vapensmuggling, terrorism och miljöbrott är de mest akuta områdena.