Demokrati
Lag och rätt
Människan
3.1 Grundtrygghet och socialföräkringar
3.2 Hälso- och sjukvård
3.3 Omsorg, kommunal vård och LSS
3.4 Psykisk hälsa
3.5 Sexualitet och sexuell hälsa
3.6 Sexindustrin
3.7 Familjebildning och adoptioner
3.8 Äktenskap och arv
3.9 Blodgivning och organdonation
3.10 Narkotika, alkohol och tobak
3.11 Språk
Jämställdhet och HBTQIA+
Utbildning och kultur
Klimat och miljö
Bostäder och infrastruktur
Ekonomi och arbetsmarknad
Migration och integration
Utrikes och försvar
3. Människan
Att varje människa är unik är utgångspunkten för all CUF:s politik. Varje människa ska ges utrymme att växa utifrån sina egna förutsättningar och all diskriminering är därför förkastlig. Det kan aldrig accepteras att något annat än dina handlingar ligger till grund för hur du blir behandlad. Att behandlas utifrån det kollektiv du påstås tillhöra inskränker din frihet. Huvudregeln är alltid att anpassa samhället efter människorna som lever i det, inte att anpassa människorna efter samhället och systemen. Den förkastliga jantelagen – som säger att du inte får sticka ut eller tro att du är något - genomsyrar alldeles för stora delar av det samhället, och för att samhället ska vara anpassat till individen och inte systemet är det av största vikt att jantelagen avlägsnas helt och hållet.
3.1 Grundtrygghet och socialförsäkringar
För CUF är det en självklarhet att det ska finnas en grundläggande trygghet som garanterar att alla har mat att äta, kläder på kroppen och tak över huvudet. Denna fundamentala trygghet är viktig för individens möjlighet till frihet och självbestämmande över sitt eget liv och sin egen framtid.
3.1.1 Ett enkelt trygghetssystem som omfattar alla
För att ett trygghetssystem ska vara just tryggt måste systemet vara enkelt, tydligt och omfatta alla. På grund av systemens utformning och oöverskådlighet drabbas man idag bland annat av marginaleffekter. Ett lättöverskådligt grundtrygghetssystem som innefattar alla medborgare samt icke-medborgare som fått rätt att nyttja det, från myndighetsålder till pension, bör införas. Ingen ska falla mellan stolarna.
3.1.2 Ett trygghetssystem som håller över tid
För att trygghetssystemet ska vara trovärdigt måste det vara beständigt över tid. Nivåerna bör ligga konstanta över konjunkturcykler för att bidra till trygghet. Systemet i sig måste ekonomiskt klara såväl hög som lågkonjunktur.
3.1.3 Grundtrygghetsmyndighet
Försäkringskassa, Arbetsförmedling och socialkontor bör slås ihop till en grundtrygghetsmyndighet. Detta för att man dels ska förenkla för medborgaren och denne ska slippa slussas runt mellan dessa inrättningar, och för att smidigt och resurseffektivt använda samhällets resurser.
3.1.4 Platt ersättningsnivå
Eftersom systemet ska garantera en miniminivå bör ersättningsnivån vara platt och således inte beakta den enskildes tidigare inkomstnivå. På detta sätt får vi en garanterad trygghet för alla på lika villkor samtidigt som vi ger möjligheten för den som så önskar att komplettera det statliga trygghetssystemet med privata försäkringsalternativ.
3.1.5 Översyn av bidragssystemet
Att gå från bidragsberoende till självförsörjning måste alltid ha en betydande ekonomisk fördel. Med ett grundtrygghetssystem skulle alla tjäna på att arbeta, men tills ett sådant system är infört bör en översyn inom ramen för dagens system genomföras för att se över vilka bidrag som bör delas ut och vilka de i sådana fall ska omfatta.
3.1.6 Behovsprövat barnbidrag
Behovet av barnbidrag under ett barns första 16 år är lågt för till exempel höginkomsttagarfamiljer. Ett behovsprövat barnbidrag där barnbidraget i stället ges till dem som har störst behov av det bör därför ersätta dagens allmänna barnbidrag. Behovsprövandet ska utgå från familjens årsinkomst.
3.2 Hälso- och sjukvård
Den svenska sjukvården tillhör de absolut bästa i världen. Flera svenska sjukhus placerar sig i topp på flera världsrankningar år efter år och vården har, internationellt sett, mycket god finansiering och gott om humankapital. Samtidigt har svensk sjukvård låg tillgänglighet och långa väntetider.
Dessa problem beror på att vården präglas av för mycket politisk reglering och - styrning. Svensk sjukvård är av planekonomisk karaktär och i planekonomier blir resultatet alltid undermåligt. Regionerna får pengar via skattesedeln oavsett om de tillgodoser svenska patienters vårdbehov bra eller inte. Det saknas starka incitament att motarbeta köer eftersom offentliga utförare inte tjänar på att behandla fler patienter än vad som budgeterats för. Hur mycket vård som ska ges och vilka finansiella medel som finns att tillgå för svensk vårdsektor är alltid i förtid fastställd av politiska ettårsplaner. Det svenska sjukvårdssystemet behöver därför reformeras i grunden. Om vi vill korta köerna måste vi röra oss bort från politisk styrning. Ersättningen ska vara ett allmänt system med konkurrens mellan flera aktörer där patienten, inte staten, är beställaren.
3.2.1 Reformera sjukvårdssystemet i grunden
Det viktigaste med vården är att säkra en god tillgänglighet för alla. Sjukvården ska därför fortsatt vara allmän, men inom ramen för en försäkringsmarknad. Sjukvårdsförsäkringarna ska vara obligatoriska och dessa ska finansiera huvuddelen av vårdapparaten. Ett sådant system skulle ge god allmän tillgång samtidigt som det är konkurrensutsatt.
3.2.2 Vårdutförare
Privata aktörer, som företag och stiftelser, ska, med undantag för ett fåtal universitetssjukhus, ha ansvaret för att utföra vård. Den bör finansieras av sjukförsäkringar som köps av individer, utan att staten har någon direkt finansiell koppling till utförarna. Detta garanterar en marknadsdriven vård, vilket är viktigt för effektiviteten. När flera aktörer konkurrerar om patienter ökar tillgängligheten, eftersom köer innebär förlorade intäkter. Samtidigt ökar den ekonomiska effektiviteten eftersom företag drivs av att spara pengar.
3.2.3 Regionernas roll inom hälso-och sjukvården
Regionerna ska ha en huvudsaklig roll som reglerande, kontrollerande och finansierande aktör i sjukvården till skillnad från idag där regionerna är de som utför största delen av sjukvården.
3.2.4 Försäkringsbolagens roll
Ett välutformat försäkringsbaserat vårdsystem driver ner vårdkostnader eftersom försäkringsbolag vill betala så lite som möjligt till utföraren. Detta gör att patienten företräds av en förhandlingspartner med samma mål – bäst vård till lägst pris. Det gör det också lönsamt för vården att jobba för att patientens långsiktiga välbefinnande. Detta då det är billigare för försäkringsbolagen att erbjuda kontinuerliga läkarbesök och hälsofrämjande vård om det kan förebygga dyr akutvård.
3.2.5 Vårdmarknadens regleringar
Alla invånare ska ha tillgång till god vård oavsett ekonomisk situation. När försäkringen inom ett försäkringsbaserat vårdsystem är obligatorisk medför det samma solidaritetsmekanism som dagens system. Försäkringarnas kostnad regleras så att de inte får baseras på existerande riskfaktorer och försäkringsbolagen får inte neka en kund försäkring. Försäkringsbolag med en högre riskprofil bör därför kompenseras för detta. Den grundläggande kostnaden blir då i stort sett densamma för alla invånare, med viss variation på grund av priskonkurrens.
3.2.6 Vårdstöd
En vidare stärkning av jämlikheten vid övergången till ett försäkringsbaserat sjukvårdsystem görs genom att staten hjälper resurssvaga individer att betala för sin obligatoriska premie. Detta sker genom utdelandet av öronmärkt ekonomiskt bistånd som varierar efter ekonomisk situation.
3.2.7 Höj gränsen för högkostnadsskyddet
Högkostnadsskyddet bidrar idag till ökad ekonomisk trygghet för individer med låg inkomst samtidigt som det motarbetar att exempelvis nödvändiga vårdbehandlingar avstås ifrån på grund av kostnadsbekymmer. Något som på sikt kan få större kostnader för samhället en vårdbehandlingen. Gränsen för att nå upp till högkostnadsskyddet bör därför höjas.
3.2.8 Fler privata aktörer inom vården
Inom ramen för dagens sjukvårdssystem bör ambitionen höjas vad gäller utökad tillgång av privata vårdalternativ. Genom att öka tillgängligheten till privata alternativ ges patienterna möjlighet att skräddarsy sin vård enligt sina behov. Detta kan öka konkurrensen och främja kvalitetsförbättringar samt ge en mer personligt anpassad vårdupplevelse.
3.2.9 Lika förutsättningar mellan privata och offentliga aktörer
Regioner måste sluta särbehandla de offentligt drivna enheterna genom exempelvis att täcka upp eventuella underskott med skattemedel. Alla aktörer inom en region ska ges lika förutsättningar.
3.2.10 Riktade statsbidrag inom sjukvården
Regioners självstyre ska värnas. Därför ska riktade statsbidrag inom sjukvården som medför ytterligare administration förbjudas. Då det är regionerna som har ansvaret över sin verksamhet är det också regionerna själva som ska bestämma hur deras resurser används.
3.2.11 Ökad samordning mellan regioner
Idag är den regionala ojämlikheten i vården ett stort problem. Var man bor i landet påverkar i stor utsträckning vårdens tillgänglighet och kvalitet. Därför behöver regionerna i större utsträckning öka samordningen av resurser och kunskaper inom sjukvården. Det skulle inte bara bidra till att ojämlikheter minskar utan även till en högre kostnadseffektivitet.
3.2.12 Fri tandvård upp till 20 års ålder
Ungas tillgång till tandvård ska inte vara beroende av vilken region en bor i. Därför är det positivt med en enhetlig övre åldersgräns på 20 år för fri tandvård i alla regioner.
3.2.13 Ett centralt journalsystem
Ett centralt journalsystem som gör att varje vårdtagares digitala journaler kan tillgås och uppdateras direkt från landets vårdgivande enheter bör införas.
3.2.14 Journalystem och personlig integritet
De medicinska journalsystemen bör anpassas och göras tillgängliga för att bättre möta patientens behov av transparens, integritet och användarvänlighet. Varje inloggning i en journal bör registreras och för att skydda patienternas integritet ska en upplysning skickas till patienten varje gång ens journal öppnats.
3.2.15 IT och AI inom vården
Digitaliseringen är en viktig del av en modern och tillgänglig sjukvård. Digitala vårdkontakter och digitala verktyg bör utgöra en större del av svensk sjukvård. Systemet ska integrera IT och AI i högre grad än idag och vara utformat på så vis att hanteringen av systemet upptar minsta möjliga arbetstid för sjukvårdspersonalen.
3.2.16 Digitala vårdaktörer
Flera vårdaktörer bedriver idag endast vård digitalt utan en faktiskt fysisk vårdcentral. Framväxten av digitala vårdcentraler är positiv då de ofta erbjuder god vård med hög tillgänglighet och korta väntetider. Samtidigt är regelverken ofta krångliga och behöver därför ses över.
3.2.17 Ersättning till regionerna för digitala vårdbesök
Det bör vara staten som betalar ersättning till regionerna för digitala vårdbesök. Detta gör att regionerna inte behöver lägga stora delar av sin primärvårdsbudget för att betala ut ersättningar för digitala besök.
3.2.18 Ersättning för digitala vårdbesök från aktörer med avtal med regionen
Flera digitala vårdgivare ger idag vård till patienter från regioner som de inte har avtal med. Detta har resulterat i skenande kostnader för regioner som inte har avtal med digitala vårdgivare i så kallade utomlänsersättningar. För att stärka både den fysiska och digitala primärvården ska digitala vårdgivare endast få ta del av besöksersättning från de besök som sker med patienter vars hemmahörande region har avtal med dessa vårdgivare.
3.2.19 Finansiering av läkemedel
Processen för den offentliga finansieringen av läkemedel måste göras om. Idag går allt för stor del av sjukvårdens kostnader till läkemedel som visar svag eller ingen effekt. Därför ska vårdgivares betalning av läkemedel genomföras först då behandlingen visar effekt, istället för när läkemedlet köps in eller levereras.
3.2.20 Maxtaxa för avancerade läkemedel
Höga kostnader för avancerade läkemedel är ett problem. Regioner bör därför arbeta på att införa en maxtaxa på avancerade läkemedel, till vilket vårdtagaren kan komplettera med privata medel.
3.2.21 Antibiotikaresistens
Utvecklingen av antibiotikaresistenta bakterier är en stor samhällsutmaning. Idag efterföljs inte de riktlinjer som finns i tillräckligt hög utsträckning. EU behöver därför ta fram tydliga strikta riktlinjer för användningen av antibiotikapreparat.
3.2.22 Bygg ut primärvården
Svensk sjukvård har på grund av ett alltför stort sjukhusfokus blivit ineffektiv. Många patienter som kunde ha fått vård i primärvården eller via sjukvårdsrådgivningen behandlas i stället på sjukhusen där kostnaderna per patient är mycket högre. Primärvården ska byggas ut och nyttjas i en mycket högre grad än idag.
3.2.23 Flytta öppenvård till primärvården
Viss öppenvård som idag bedrivs på sjukhus bör även kunna bedrivas inom ramen för primärvården. Detta skulle frigöra tid, resurser och lokaler för den vård som faktiskt måste finnas på plats fysiskt på ett sjukhus
3.2.24 Lagen om valfrihetssystem (LOV)
Svensk primärvård är i stort behov av utbyggnad. Samtliga regioner bör därför använda sig av Lagen om valfrihetssystem (LOV) system för primärvården, så att även privata aktörer ska kunna bedriva primärvård i hela landet.
3.2.25 Listningstak för enskilda läkare
Listningstak, som idag finns på vårdenheterna, bör flyttas till de enskilda läkarna, för att möjliggöra en jämnare arbetsbörda. Taket bör vara utformat på ett sådant sätt att det tar olika behandlingsstrategier i beaktning.
3.2.26 Mobila team och mottagningar
Mobila mottagningar är ett koncept fler regioner bör tillämpa. Med mobila mottagningar och mobila team av vårdarbetare kan vården bli mer jämlik, komma närmare vårdtagaren och öka vårdens tillgänglighet exempelvis på landsbygden.
3.2.27 Mobila ungdomsmottagningar
Ungdomsmottagningars tillgänglighet i landet är även i stort behov av förbättring, och därför bör särskilda mobila ungdomsmottagningar inrättas.
3.2.28 Centralisering av högspecialiserad vård
I ett glesbefolkat land som Sverige kan man inte förvänta sig att det ska finnas ett lika stort vårdutbud överallt i hela landet. En ökad centralisering av den högspecialiserade vården är därför positivt. På detta sätt kan resurser samordnas och utnyttjas bättre inom regioner men också regioner emellan, så att exempelvis inte primärvården bli nedprioriterad på grund av resursbrist.
3.2.29 Statlig finansiering av den nationella högspecialiserade vården
Idag arbetar Socialstyrelsen med att centralisera och samordna den nationella högspecialiserade vården. Staten bör fullt ut finansiera den nationella högspecialiserade vården genom prestationsbaserade bidrag till de regioner som utför den.
3.2.30 Privatfinansierade sjukhus
Medan valfriheten inom primärvården och den nära vården är välutbyggd i flera regioner ser det inte likadant ut för slutenvården och för specialistvården. Även detta vårdområde behöver i högre utsträckning omfattas av fritt vårdval och ökad etablering av helt privatfinansierade sjukhus samt mer upphandlad sjukvårdsverksamhet.
3.2.31 Förlossnings- och mödravården
Idag är förlossnings- och mödravården otillräcklig i många delar av Sverige. Det leder till stor osäkerhet och oro för många blivande och gravida föräldrar. Ett jämställt land behöver prioritera förlossnings- och mödravården lika högt som den övriga vården, med högkvalitativ akut mödravård och god tillgång till allmän vård i större delen av landet.
3.2.32 Assisterad befruktning
Vuxna människor ska ha möjlighet att fatta egna beslut gällande sitt reproduktiva liv. Den nuvarande undre åldersgränsen för assisterad befruktning på 25 år bör därför sänkas till 18 år. Beslut om assisterad befruktning ska baseras på en individuell medicinsk- och lämplighetsbedömning för alla som söker behandlingen.
3.2.33 Specialistutbildning för sjuksköterskor
Specialistutbildningar för sjuksköterskor ska motsvara läkares specialisttjänstgöring, det vill säga att utbildningarna sker inom ramen av en anställning med lön.
3.2.34 Standardiserad specialistutbildning för undersköterskor
För att klara av kompetensförsörjningen inom vården måste utbildning, arbetsvillkor och arbetsförhållanden förbättras. Även statusen för inte minst undersköterskeyrket behöver höjas. För att uppnå detta krävs att grundutbildningen och specialistutbildningen för undersköterskor standardiseras.
3.2.35 Läkarledda primärvårdsverksamheter
Det är positivt att läkare med läkarlegitimation får möjligheter att starta egna mindre primärvårdsverksamheter för att avlasta primärvården och öka valfriheten.
3.2.36 Minska den administrativa bördan
Idag upplever många inom vården att allt mer arbetstid går till administration istället för behandling och omvårdnad. Den aktiva tiden med patienter ska ökas vilket gör administrativ personal, som till exempel medicinska sekreterare, viktiga för minskad administrativ arbetsbörda för läkare och sjuksköterskor.
3.2.37 Ökad kunskap om och tillit till vaccinationer
Vaccin har räddat livet på många miljoner människor. De myter som sprids om att vaccin skulle vara något farligt är av ondo. Staten behöver därför gå in med resurser för att få fler att vaccinera sig och att öka sina kunskapen och tilliten till vaccin.
3.2.38 Tillgång till vaccination i hela landet
Staten har ett ansvar för att vaccin ska finnas tillgängligt i hela landet. Möjligheten att kunna vaccinera sig ska inte vara avgörande beroende på var man bor.
3.2.39 HPV-vaccination
Det är bra att allmänna vaccinationsprogrammet sedan 2020 inkluderar HPV-vaccin för alla. Eftersom flickor erbjudits vaccinet sedan 2010 finns det en stor grupp som fallit mellan stolarna. Därför ska så kallad catch-up-vaccination för HPV erbjudas gratis till alla i det påverkade åldersspannet.
3.2.40 Vaccinationstvång
Individer måste själva ha rätt att bestämma över sin egen hälsa och vad för ingrepp de vill ha utfört på sin kropp. Därför är vaccinationstvång ej acceptabelt.
3.2.41 Tillåt aktiv dödshjälp
Individens rätt att bestämma över sitt eget liv inkluderar även rätten att bestämma över sin egen död. Aktiv dödshjälp är därför något Sverige bör legalisera, men det ska finnas en säker lagstiftning och ett omfattande regelverk. När man utreder fallen bör även flera oberoende läkare vara involverade för att bedöma om patienten vill avsluta sitt liv av egen fri vilja.
3.3 Omsorg, kommunal vård och LSS
Tillgången till högkvalitativ kommunal omsorg och LSS-vård, där individen står i centrum, är av central betydelse. Varje individ är unik, med unika erfarenheter och behov. Detta måste också speglas inom den kommunala omsorgen och inom LSS-vården. Detta bidrar både till trygghet och välbefinnande såväl som ökade möjligheter att leva ett mer självständigt liv.
3.3.1 Valfrihet inom kommunal vård och omsorg
LOV ska vara obligatorisk för alla kommuner och finnas i alla instanser såsom hemsjukvård, hemtjänst, LSS-boenden och äldreboenden. Hemsjukvården bör dessutom vara kommunens ansvar över hela landet och ska ha ett nära samarbete med kommunens andra ansvarsområden.
3.3.2 Möjliggör för kommuner att anställa egna läkare
Behovet av såväl medicinsk expertis som regelrätta läkarbesök har blivit allt större bland äldre, inte minst på landets äldreboenden. Kommuner bör därför få möjlighet att anställa egna läkare för att möjliggöra både nära vård för den äldre och att skapa fler karriärvägar för läkare.
3.3.3 Medicindelegering
Medicindelegering bör vara nationellt överskridande istället för bundet till kommunen som det är idag. Detta för att främja den fria rörligheten och minska bördan på sjuksköterskor. Det bör även ses över om det fortsatt ska ligga på sjuksköterskornas bord att ge medicindelegering, eller om man till exempel ska ha ett standardiserat “nationellt prov” som annan administrativ personal kan ha ansvar över.
3.3.4 Privata aktörer inom äldreomsorgen
Vi ser positivt på ytterligare privatisering av äldreomsorgen och är positiva till ett ersättningssystem som liknar skolpengen. Det ska även vara tillåtet med tilläggstjänster utöver bastjänsten för de som efterfrågar detta.
3.3.5 Individperspektiv inom omsorgen
Inom omsorgen av personer med funktionsnedsättning är det av yttersta vikt att ha ett individperspektiv. Personer med funktionsnedsättning måste få vara aktiva medborgare och få möjligheter till arbete och utbildning. Samhället måste även erbjuda personer med funktionsnedsättning en möjlighet att få en mer varierad fritid och samhällets delar ska vara tillgängliga för alla.
3.3.6 Ekonomiskt ansvar för LSS-omsorgen
Det ekonomiska ansvaret för vård enligt LSS ligger idag hos vistelsekommunen, något som ur ekonomisk synpunkt innebär många svårigheter för små kommuner. Finansieringen av LSS-omsorg bör i första hand vara ett statligt ansvar.
3.3.7 Individuella planer enligt LSS
Det är viktigt med ett upprättande av individuella planer som ska ske enligt LSS där myndighetskontakterna sammanställs och samordnas så att det går att få en överblick över hur kontaktnätet ser ut.
3.3.8 Valfrihet inom LSS-omsorgen
En avgörande faktor för den enskilde vårdtagaren är att det finns en mångfald av vård- och omsorgsformer. Genom att kommunerna handlar upp verksamheten kan mer individanpassade former av privat och småskalig vård- och omsorgsverksamhet växa fram.
3.3.9 Rätt till stödinsatser, även vid flytt till ny kommun
När en individ eller familj med stödinsatser enligt LSS flyttar, antingen inom sin hemkommun eller utanför, ska de garanteras att de får behålla sina stödinsatser utan att behöva genomgå en ny utredning i sin nya hemkommun.
3.3.10 Tillgänglighet i samhället
Även personer med funktionsnedsättning som inte behöver vård enligt LSS ska ha samma tillgänglighet till samhället som de utan nedsättning. Detta kan göras genom anpassning av lokaler och information hos myndigheter samt stöd till näringsidkare att anpassa sin verksamhet.
3.4 Psykisk hälsa
Kampen mot psykisk ohälsa är av oerhörd vikt. Kortare vårdköer, särskilt till exempelvis BUP och olika former av samtalsstöd, är avgörande för att snabbt erbjuda nödvändig hjälp och stöd. Samtidigt kräver detta ett samarbete mellan exempelvis vården, skolan och med föreningslivet. Ett nära samarbete möjliggör tidig upptäckt av problem, tidig intervention och ett aktivt arbete för att främja mental hälsa. Att minska hinder och brygga mellan olika viktiga samhällsaktörer är vägen framåt för att bidra till en bättre psykisk hälsovård och ett samhälle där fler mår bra.
3.4.1 Mer resurser för att motverka psykisk ohälsa
Mer resurser måste avsättas lokalt och regionalt för att vården ska kunna utreda bakomliggande problem för varje individ så att denna kan få bästa möjliga vård. Även mer medel för forskning bör avsättas nationellt kring den ökande psykiska ohälsan som vi ser i de yngre generationerna.
3.4.2 Ofrivillig ensamhet
Ofrivillig ensamhet är idag ett växande hälsoproblem, särskilt bland äldre människor och bland yngre män. Detta måste tas på större allvar, då denna ensamhet är bidragande till psykiska hälsoproblem. Samhället behöver göra mer för att minska den ofrivilliga ensamheten och vården behöver erbjuda bättre insatser för dem som har långtgående psykisk ohälsa av densamma.
3.4.3 NPF-utredningar utan vårdnadshavares tillstånd eller vetskap
Från och med året man fyller 16 ska man kunna påbörja och genomföra en neuropsykiatrisk utredning utan vårdnadshavares tillstånd eller vetskap.
3.4.4 Fritt vårdval och avgiftsfri psykiatrisk vård för unga
Det fria vårdvalet ska självklart också gälla inom psykiatrin och ungdomar ska även fortsättningsvis kunna söka psykiatrisk vård avgiftsfritt.
3.4.5 BUP efter 18 års ålder
Ungdomar som fyllt 18 år och har en pågående behandlingskontakt med barn- och ungdomspsykiatrin bör fortsatt kunna behandlas på BUP om det ur behandlingssynpunkt är lämpligt. Detta ska ske i samråd med patienten.
3.4.6 Övergången från BUP till vuxenpsykiatrin
Övergången mellan BUP och vuxenpsykiatrin måste ske ordnat och utan tidsglapp. Flera regioner har enheter som kallas för unga vuxna där personer inom just den yngre vuxenåldern behandlas för att underlätta övergång mellan BUP och vuxenpsykiatri. Denna vårdform bör utvecklas och finnas i hela landet.
3.4.7 Nationell stödlinje för samtalsstöd
Psykiatrisk vård måste bli mer tillgänglig och möta människors behov av hjälp. För att avlasta såväl BUP som den övriga psykiatriska vården behövs mer resurser till barnrättsorganisationer vars arbete är ytterst viktigt för samhället. En nationell stödlinje med möjlighet till samtalsstöd dygnet runt för exempelvis suicidprevention bör därför införas.
3.4.8 Tillgänglig vård för ätstörningar
Ätstörningar är allvarliga samhällsproblem som kräver kontinuerligt arbete. Det är därför negativt att många ätstörningskliniker stänger eller får begränsade öppettider under exempelvis sommaren trots att behov av dessa finns.
3.4.9 Samordnade vårdinsatser
Ungdomar som lider av ätstörningar behöver idag ofta söka hjälp för ytterligare psykisk ohälsa vid olika vårdinstanser. För att ungdomar som lider av psykiska sjukdomar utöver ätstörningar ska få effektiva behandlingar måste vårdinstanser inom både psykiatrin, primärvården, och andra instanser såsom kommuner och elevhälsovården samarbeta i högre grad än idag.
3.4.10 Psykiatriambulanser
Idag kan psykiatrin be polisen hämta människor som exempelvis lider av psykos eller är självmordsbenägna. Alla regioner bör införa psykiatriambulanser, särskilda ambulanser bemannade med specialistsjuksköterskor och vid behov väktare, som kan hämta upp dessa personer istället för polisen. På detta sätt får de sjuka bättre hjälp samtidigt som polisen får mer resurser att använda till faktiskt polisiär verksamhet.
3.4.11 “One-way-in” till hälso- och sjukvården
Ett ”one-way in”-system för ungdomar i behov av stöd bör införas. Oavsett om man har psykiska, fysiska eller sociala problem eller en otrygg hemmiljö ska man kunna vända sig till elevhälsan som ska få ett tydligt ansvar för att man får tillgång till det stöd eleven är i behov av.
3.5 Sexualitet och sexuell hälsa
Rätten till fria aborter, tillgången till preventivmedel och lättillgängliga tester mot könsjukdomar är alla grundläggande för att främja god sexuell hälsa. Sexualitet och sexuell hälsa handlar också om rätten att få vara sig själv utan att bli dömd av samhället på grund av exempelvis sin sexualitet, könsidentitet eller sexuella vanor. Att arbeta för att skapa en attitydförändring i samhället, där ens sexualitet och sexuella hälsa inte är tabubelagd, är därför viktigt.
3.5.1 Rätten till fri abort
Rätten att göra abort handlar i grunden om att det är den gravida personen som ska bestämma över sin egen kropp och att samhället inte ska ha moraliska åsikter om vederbörandes val. Fler länder bör därför införa friare abortlagstiftning.
3.5.2 Grundlagsskydda aborträtten
För att förhindra att auktoritära krafter i framtiden gör inskränkningar på aborträtten anser CUF att rätten till abort ska skyddas av svensk grundlag.
3.5.3 Nej till samvetsfrihet vid genomförande av aborter
Att tillåta samvetsfrihet i abortfrågan innebär att ge vårdpersonal rätten att sätta sina egna moraliska övertygelser framför patientens och därmed göra avsteg från överenskomna arbetsuppgifter mellan arbetsgivare och arbetstagare. Principen om samvetsfrihet bör därmed inte tillåtas
3.5.4 Vårdgaranti för abort
Väntetiderna för att få göra abort är idag alltför långa. Abort bör därför innefattas av en speciell vårdgaranti, där varje region ska kunna tillhandahålla tid för abort senast en vecka efter kontakt med vården.
3.5.5 Ge barnmorskor rätt att handlägga aborter
Barnmorskor ska ha rätt att handlägga friska och okomplicerade medicinska aborter, vilket bland annat innebär att fastställa graviditetslängd och köpa in abortpiller. Idag är det bara läkare som får göra detta. För att barnmorskorna ska få den möjligheten behöver de utbildning.
3.5.6 Information om abort till män
Då män finns med i bilden vid en abortsituation är det viktigt att möta dem i deras funderingar och tankar. Det handlar om att ge möjlighet till stöd, krisbearbetning och preventivmedelsrådgivning.
3.5.7 Preventivmedel för män
Det är viktigt med alternativa preventivmedel för att aktivt kunna undvika oönskad graviditet samt olika sjukdomar. Ansvaret för att skydda sig ligger på alla parter. Det är därför positivt att det genomförs mer forskning kring preventivmedel för män.
3.5.8 Information om HIV
Det är viktigt att alla människor ges en god och korrekt information kring HIV och hur spridningen ser ut idag, både i Sverige och i andra länder. Det är också viktigt att bromsmediciner ska komma alla till del.
3.5.9 Bistånd till utbildning i sexuell reproduktiv hälsa
Biståndet till utbildning i sexuell reproduktiv hälsa måste öka och tillgången på preventivmedel bland unga i hela världen måste förbättras. Det är viktigt att svenskt bistånd går till att hjälpa till med spridningen av information kring HIV och Aids.
3.5.10 Kostnadsfria tester för könssjukdomar
Tester som rör könssjukdomar ska vara kostnadsfria för den enskilde.
3.5.11 Förskrivning av PrEP till riskgrupper
Förebyggande HIV-behandling, så kallad PrEP-behandling, har i olika studier visat sig vara mycket effektivt för att minska risken för HIV-överföring. Då det finns beprövade, förebyggande läkemedel mot HIV bör dessa kunna förskrivas till fler personer i riskgrupper i alla regioner. Läkemedlet ska bekostas inom ordinarie budget och minst en mottagning i varje region uppdras förskriva PrEP.
3.5.12 Allas rätt till ett sexliv
Att leva ut sin sexualitet är ofta starkt begränsad för såväl personer med funktionsnedsättning som äldre. För att få sin vardag att fungera på ett bra sätt är ofta personer med funktionsnedsättning och äldre beroende av bra hjälpmedel. Att skapa bättre hjälpmedel i allmänhet och forska mer på olika sexuella tekniker är ett bra sätt att förbättra denna målgrupps sexliv.
3.5.13 Byxmyndighet
Sexualbrott mot barn under 15 år är ett samhällsproblem som kräver mer åtgärder. Byxmyndighetsåldern på 15 år utgör tillsammans med övrig lagstiftning ett värdefullt skyddsnät för barn där förövare fälls och brottsoffer skyddas. Därför ska byxmyndighetsålder på 15 år och byxmyndighetslagstiftningen i sin helhet värnas.
3.5.14 Könsstympning
Könsstympning är ett fruktansvärt och inhumant ingrepp som påverkar kvinnans liv och hälsa, och som dessutom är oåterkalleligt. Vi kan inte som medmänniskor låta dessa grymma handlingar fortgå. Från Sverige måste vi jobba hårt för att könsstympning förbjuds. Det är viktigt att problemet synliggörs och att svensk vårdpersonal får en relevant och korrekt vårdutbildning.
3.6 Sexindustrin
Sexindustrin är komplex och har stora utmaningar, såsom trafficking, som behöver adresseras tydligt. Vi behöver skapa en balanserad och stödjande miljö inom sexindustrin där rättigheter och välbefinnande för de som säljer sex främjas.
3.6.1 Avkriminalisera sexköp
Sexindustrin är en bransch som domineras av kvinnor och är intimt förknippad med stora problem såsom trafficking, osäkerhet, missbruk och tvång. De personer som arbetar i sexindustrin är ofta marginaliserade och i behov av stöd. Den svenska modellen där försäljning av sexuella tjänster är laglig men köp av desamma är olaglig bidrar till att förstärka dessa problem. Människorättsorganisationer som WTO, Amnesty och HRW är alla emot den svenska modellen just eftersom den är skadlig för personer som arbetar inom sexindustrin och för att det blir svårare för sexarbetare att försvara sina rättigheter. Sexköp bör därför avkriminaliseras.
3.6.2 Exitprogram för att komma ur sexarbete
Samhället måste ta ett större socialt ansvar med bland annat uppsökande och kontrollerande verksamhet för att skydda de sexarbetande, exempelvis genom införande av nationella exitprogram för att hjälpa de sexarbetare som vill komma ur sexarbete.
3.6.3 Sexarbetares organisering
Det är positivt med den organisering som sker hos sexarbetare, facklig eller liknande, eftersom det är ett sätt att förbättra deras rättigheter.
3.6.4 Reformera kopplerilagen
Kopplerilagen är inte anpassad till ett Sverige där sexköp är tillåtet. Den bör därför anpassas för att vara till skydd för sexarbetare.
3.7 Familjebildning och adoptioner
Familjer tar olika former och möjligheten att bilda familj varierar. Det är viktigt att detta också speglas i lagstiftningen. Detta behövs för att skapa en inkluderande lagstiftning som speglar dagens moderna samhälle.
3.7.1 Fler än två föräldrar
Det finns en stor mångfald i hur olika familjer ser ut. Det bör vara möjligt för fler än två att i laglig mening vara föräldrar åt ett barn.
3.7.2 Tillåt surrogatmödraskap
Varje person ska ha rätten att själv bestämma över sin egen kropp. Alla typer av surrogatmödraskap ska därför tillåtas och samarbetet över landsgränserna förbättras.
3.7.3 Reformera svensk familjebildningspolitik
Sverige har en omodern lagstiftning rörande familjebildning. Det finns få fall av internationella adoptioner till samkönade familjer i Sverige, trots att det förekommer utan problem i andra länder. Detta måste omedelbart ändras så att samma rättigheter gäller alla, oavsett om man lever i parförhållanden, vilken ålder man har eller vilken typ av sexualitet man har.
3.7.4 Avskaffa förbudet att handla med och förflytta ägg, spermier och embryon
Att hjälpa andra som har svårt att skaffa barn måste bli enklare och mer attraktivt i Sverige. Förbudet att handla med och förflytta ägg, spermier och embryon bör därför avskaffas.
3.7.5 Internationell överenskommelse för spelregler vid adoptioner
Det är tragiskt att det finns barn som adopteras bort mot deras familjers vilja och i praktiken kidnappas. För att motverka denna typ av aktiviteter krävs en internationell överenskommelse och gemensamma spelregler för hur en adoption ska gå till.
3.7.6 Svenska regler för adoptioner
Det är av största vikt att de svenska reglerna för adoptioner ses över. Det bör vara höga krav på adoptionsbyråer att genomföra noggranna efterforskningar gällande ett barns ursprung för att godkänna en adoption för att säkerställa att adoptioner genomförs etiskt.
3.7.7 Öka kunskapen om bemötande av adopterade barn
Kunskapen gällande adoptioner och hur man ska bemöta de adopterade som upplever svårigheter, med exempelvis identitet, måste öka. Speciellt inom skolväsendet samt barn- och ungdomspsykiatrin.
3.7.8 Avskaffa adoptionsbidraget
Det är inte statens uppgift eller ansvar att finansiera privata internationella adoptioner. Adoptionsindustrin har visat en oetisk baksida som statliga pengar inte bör bidra till. Adoptionsbidraget bör därför avskaffas.
3.8 Äktenskap och arv
I dagens moderna samhälle är det av högsta vikt att också ha en modern sambo- och äktenskapslagstiftning. Vuxna individers rätt att leva i de relationer som de själva vill är grundläggande i ett öppet, liberalt samhälle.
3.8.1 Köns- och antalsneutrala äktenskap och samboskap
Det är en självklarhet att äktenskapsbalken och sambolagen ska gälla alla oavsett kön eller antal personer. Staten ska inte diskriminera personer baserat på kön eller lägga sig i människors privatliv.
3.8.2 Barnäktenskap
Barnäktenskap ska inte tillåtas och barnäktenskap ingångna utanför Sverige skall inte erkännas.
3.8.3 Nej till religiösa samfund som juridiska vigselförrättare
Religiösa samfund ska självklart kunna bedriva ceremonier grundade på sin övertygelse. I juridisk mening ska dock religiösa samfund inte agera vigselförrättare.
3.8.4 Urna i hemmet och gravsättning på privat mark
Den avlidne ska i samråd med anhöriga i högre utsträckning få bestämma var gravsättningen ska äga rum. Till exempel ska en urna få förvaras i anhörigas hem eller att gravsättningen ska få äga rum på privat mark.
3.8.5 Avskaffa laglottssystemet
Dagens lagstiftning kring arvslotter är föråldrad. Laglottssystemet bör avskaffas för de fall när barnet inte längre är i något försörjningsbehov. Det sätt en person testamenterar sina tillgångar ska respekteras och gamla värderingar om hur kvarlåtenskap ska fördelas ska inte förhindra individens rätt att besluta över sin egendom.
3.8.6 Nej till arvsskatt
Arvsskatt innebär att du inte ens i döden kan komma undan statens klåfingrighet. Förutom det rent omoraliska i att beskatta och styra över de dödas sista önskan, är arvsskatt en form av dubbelbeskattning, varför arvsskatt ej bör införas.
3.8.7 Avveckla den allmänna arvsfonden
Den allmänna arvsfonden, som finansieras av kvarlåtenskapen från människor som saknar arvingar, bör avvecklas. Pengarna bör gå direkt in till statskassan.
3.9 Blodgivning och organdonation
Att ha möjlighet att donera blod och organ är avgörande för att rädda liv. Donation av blod och organ kan rädda liv i akuta situationer och hjälpa personer som kämpar med allvarliga sjukdomar. Att donera blod och organ är en handling av medmänsklighet och generositet som har en djup och positiv inverkan på samhället som helhet.
3.9.1 Nationellt system för blodgivning och blodbanker
Idag finns ingen samordnad blodbank i Sverige vilket är ett problem eftersom det råder blodbrist. Därför bör ett nationellt system för blodgivning och blodbanker införas.
3.9.2 Regler för blodgivning och organdonation
Idag gäller olika regler för blodgivare och organdonatorer beroende på vilka sexuella kontakter man har eller har haft. Exempelvis diskrimineras män som haft sex med andra män. De tester som görs på blodgivare och organdonatorer är så omfattande att det - oavsett bakgrund - inte föreligger någon risk för sjukdomsspridning. I och med detta bör Socialstyrelsen ta bort de diskriminerande bestämmelserna angående lämpliga blodgivare och organdonatorer som finns idag.
3.9.3 Opt-out-system för organdonation
Ett opt-out-system för organdonation bör införas. Detta betyder att alla vuxna ska ses som organdonatorer om inte ett aktivt val att inte vara donator gjorts under ens livstid. Det bör vara möjligt att i donationsregistret ange att man tillåter att ventilatorbehandling kan inledas eller fortsätta efter ens egen död i syfte att bli organ- eller vävnadsdonator.
3.9.4 Möjlighet att donera organ medan man lever
Funktionerna i donationsregistret bör utökas så att frivilliga kan skänka organ medan de lever.
3.9.5 System för matchning av organ
Ett system för matchning av organ bör införas. Med matchning menas att exempelvis en förälder som vill donera ett organ till sitt barn men inte är lämplig som donator kan byta organ med en annan person i samma situation.
3.9.6 Mer forskning inom genteknik
Forskning gällande genmodifiering av mänsklig arvsmassa är positiv, förutsatt att försiktighetsåtgärder vidtas. Det bör dock inte vara tillåtet med genmodifiering av mänsklig arvsmassa.
3.10 Narkotika, alkohol och tobak
Ruspolitiken behöver kombinera individuell frihet med ett humant och evidensbaserat tillvägagångssätt vad gäller riskbruk. Varje individ bör ha rätten att fatta beslut om sin egen kropp och livsstil, inklusive bruk av rusmedel. Samtidigt är det avgörande att erbjuda omedelbar tillgång till vård och stöd för dem som riskerar skada eller är beroende av rusmedel. Denna ansats främjar både personlig autonomi och skyddar individers välbefinnande, vilket är centralt för en liberal ruspolitik.
3.10.1 Ruspolitik baserad på vetenskap och humanism
Politiken för att hantera olika typer av problem kopplade till droger, lagliga och olagliga, är komplex och innehåller många olika avvägningar. All typ av politik som rör dessa frågor måste vara väl avvägd och bygga på vetenskap och humanism före moralism och dogmer.
3.10.2 Faktabaserad undervisning om alkohol och narkotika
Undervisningen om narkotika är idag undermålig. Det finns en stor risk i att ungdomar inte tar varningar om farliga preparat på allvar på grund av vitt spridda felaktigheter om vissa droger. Därför bör Socialstyrelsen tillsammans med sjukvården, Polismyndigheten, Tullverket, Giftinformationscentralen, NFC och Skolverket samt övriga berörda instanser sammanföra relevant och uppdaterad information om alkohol och andra droger. På detta sätt kan sanningsenlig information nå ut till medborgarna och skolorna.
3.10.3 Välfungerande beroendevård i hela landet
Skadligt bruk av narkotika och beroende är, oavsett vilken substans som brukas, en stor förlust och ett underbetyg till arbetet från både det offentliga och civila samhällets sida. Beroendevården måste vara välfungerande, tillgänglig och evidensbaserad i hela Sverige.
3.10.4 Gör Naloxon receptfritt
För att få ner narkotikadödligheten måste det överdoshävande läkemedlet Naloxon kunna säljas receptfritt.
3.10.5 Inrätta narkotikatestningscentraler
Narkotikatestningscentraler bör inrättas där narkotikabrukare under sekretess kan kontrollera innehållet i och kvaliteten på ens innehavda preparat.
3.10.6 Inrätta konsumtionsrum
Så kallade konsumtionsrum, där personer som brukar narkotika på ett säkert sätt under övervakning av medicinsk personal kan bruka sina droger, ska inrättas. På så sätt kan även genomströmningen till beroendevården öka.
3.10.7 Nej till blått ljus på offentliga toaletter
Det blåa ljuset på offentliga toaletter har till syfte att försvåra injiceringen av droger för personer med skadligt bruk. I stället medför det blåa ljuset att risken ökar för att injicera för stora mängder, att pricka fel och att sprida kroppsvätskor och blod eftersom det blir svårare att hålla rent efter sig om synen blir nedsatt. Därför bör blått ljus inte få användas på offentliga toaletter.
3.10.8 Avkriminalisera eget bruk av narkotika
Dagens narkotikalagstiftning är kontraproduktiv och moraliserande. Kriminaliseringen av narkotikabruk och den medföljande sociala stigmatiseringen av personer med beroendesjukdom skapar onödigt lidande och dödsfall. Det är bättre för personer med skadligt bruk eller beroende att få vård än fängelse eller böter. Samtidigt bör människor som överdoserar på̊ farliga preparat kunna få akut vård utan att riskera eller vara rädda för straff. Därför bör straffrättsliga påföljder för bruk av narkotika tas bort.
3.10.9 Legalisera, reglera och beskatta narkotikaförsäljning
På sikt ska marknader för narkotika legaliseras och regleras genom en licensmodell. Licenser ges ut med krav och kontroller som varierar med olika preparat på ett sätt som tar hänsyn till mänsklig autonomi, skademinimering och minskad kriminell försäljning. Lättare preparat bör kunna tillhandahållas i licensierade butiker. Tyngre preparat, förknippade med allvarligare skadeverkningar, bör ha en lägre tillgänglighet och fler regleringar. Företrädesvis kan de förmedlas genom apotek. För att få köpa de allra tyngsta preparaten bör det krävas läkarintyg. Således kan konsumenter säkras om preparatens renhet och äkthet, samtidigt som den allmänna tillgången tar hänsyn till respektive narkotikans skadeverkningar.
3.10.10 Polisiära insatser efter en legalisering
Polisiära åtgärder mot narkotikahandel flyttar försäljning och smuggling istället för att stoppa den, det blir mer attraktivt för organiserad kriminalitet att smuggla mer potenta droger, drogernas renhet förändras eller späds ut med farliga tillsatser och omfattningen av narkotikanvändandet förbli oförändrad. Detta är kontraproduktivt ur skademinimerande och brottsförebyggande synpunkt. Därför bör polisens inblandning i frågan minskas avsevärt efter det att en legalisering har införts.
3.10.11 Flytta resurser från polisen till vården
Skadligt bruk av narkotika och beroende bör ses som de sjukdomar de är istället för brott. Polisiära resurser som idag används för att hantera narkotikarelaterad brottslighet kopplad till bruk och innehav bör istället flyttas till vården.
3.10.12 Nej till krav på drogfrihet under pågående substitutionsbehandling
Alla ska ha rätt till vård. Kravet på absolut drogfrihet under pågående substitutionsbehandling bör därför tas bort.
3.10.13 Garantera rätten till substitutionsvård i lag
Den så kallade Missbruksutredningen bör implementeras och substitutionsvård för personer med skadligt narkotikabruk eller beroende bör garanteras i lag.
3.10.14 Sprututbytesprogram i alla regioner
Sprututbytesprogram är ett effektivt sätt att minska spridningen av sjukdomar såsom hepatit och HIV bland personer med skadligt narkotikabruk eller beroende. Sprutbytesprogram bör därför implementeras i samtliga regioner.
3.10.15 Underlätta för forskning på narkotikaklassade preparat
Forskning på medicinska behandlingar med läkemedel liknande idag narkotikaklassade preparat behöver underlättas.
3.10.16 Nej till statliga kampanjer mot tobaksbruk
Envar är sin egen hälsas smed. Staten ska därför inte genom tvång och förbud försöka minska tobaksbruket. Som en följd av detta är statliga kampanjer för att minska bruket av tobak ej önskvärt. Däremot ska skolan och sjukvården ge sakliga upplysningar så att individen själv kan göra ett upplyst val.
3.10.17 Avskaffa rökförbudet på uteserveringar
Rökförbudet på uteserveringar bör tas bort. Enskilda fastighetsägare och näringsidkare, exempelvis krog-, och caféägare eller liknande ska få sätta sina egna regler gällande rökning på uteserveringar.
3.10.18 Avskaffa kravet på varningstext på tobakspaket
Varningstexterna på tobakspaket ska vara frivilliga och upp till det berörda företaget att bestämma över, dels eftersom det är ett ineffektivt sätt att minska tobaksbruket, dels eftersom det bör vara upp till en själv att bestämma över sitt tobaksbruk.
3.10.19 Sänkt skatt på tobak
Det finns principiella problem med de höga punktskatterna på tobak, bland annat det faktum att de är starkt regressiva i sin natur. Dessa skatter bör därför sänkas och de bör användas med stor försiktighet som ett preventivt medel för att minska tobaksbruket.
3.10.20 Lägre skatt på snus än på röktobak
Eftersom de skadliga effekterna skiljer sig starkt mellan röktobak och snus, till snusets fördel, bör snus beskattas lättare än röktobak.
3.10.21 Ett licensbaserat system för försäljning
Det finns en självklar poäng att kontrollera och reglera handeln med alkohol. De intressekonflikter som uppkommer av att staten indirekt säljer och reglerar alkoholen är dock olyckliga. Alkoholmonopolet bör därför skrotas och ersättas av ett licenssystem för försäljning.
3.10.22 Tillåt produktion och destillering av alkohol för eget bruk
All produktion och destillering av alkoholhaltig dryck, samt innehavande av verktyg för dess produktion, för eget bruk ska vara tillåtet.
3.10.23 Neutral information om Systembolagets verksamhet
Idag bedriver Systembolaget som statligt monopol uppsökande och extensiva informations- och påverkanskampanjer för att rättfärdiga sin egen existens. Det är inte rimligt att ett statligt monopol använder sig av dessa metoder. Alla medborgare bör kunna fortsatt skapa sin egen bild och uppfattning om Systembolagets verksamhet. Därför bör Systembolaget i fortsättningen endast informera om sin verksamhet och sin verksamhetsidé på ett neutralt sätt.
3.10.24 Alkoholforskning, utan Systembolagets inflytande
Idag bedriver Systembolaget viss alkoholforskning. Att som det enda företag som får sälja alkohol kan lätt jävsproblematik samt problem med forskningens opartiskhet därför uppstå. Därför bör alkoholforskningen fortsatt bedrivas helt fritt från Systembolagets påverkan eller finansiering.
3.10.25 Sänkt alkoholskatt
Nivåerna på alkoholskatten skiljer sig kraftigt åt mellan EU-länderna. Detta skapar incitament för storköp och onödiga transporter. Sverige bör i det korta perspektivet sänka skatten till samma nivåer som våra grannländer.
3.10.26 Reformera lagstiftningen för alkoholreklam
Reglerna för marknadsföring av alkohol bör liberaliseras och alkohollagen bör reformeras så att annonsering av alkohol i skriven media, radio och tv tillåts samt att alkoholreklam ska få riktas till samt skildra ungdomar över 18 år, istället från dagens 25 år. Reklam för tillåtna och reglerade rusmedel ska dock ej riktas mot eller figurera i sammanhang riktade mot minderåriga.
3.10.27 Låt krogägare själva styra över krogens stängningstid
När det kommer till utskänkningstillstånd ska dessa inte bara ska gälla till en viss tid på natten. Barer och krogar bör själva få bestämma när de vill stänga, så länge de i övrigt uppfyller kraven för utskänkningstillstånd.
3.10.28 Tillåt servering av alkohol, utan krav på kök eller tillredd mat
Det finns en stor problematik med rådande lagstiftning rörande utskänkningstillstånd. Kravet på att näringsidkare som serverar alkohol också måste servera ett varierat utbud av tillredd mat och inneha ett kök i anknytning till lokalen där dryckerna serveras bör avskaffas.
3.10.29 Tillåt take-away-försäljning av alkohol
Svensk alkohollagstiftning sätter många onödiga käppar i hjulet för både krögare och deras kunder vad gäller take-away. Den som vill köpa med sig alkohol vid take-away ska kunna göra det.
3.10.30 Slopa kravet på prov för att få utskänkningstillstånd
Det prov som avkrävs näringsidkare som ansöker om utskänkningstillstånd bör slopas och överträdelser, gällande saker som inte är direkt kopplade till alkoholförsäljningen, inte skall resultera i indraget utskänkningstillstånd.
3.10.31 Avskaffa sjöfyllerilagen
Sjöfyllerilagen omfattar båtar och förare som är inblandade i en mycket låg andel av de olyckor som sker på sjön. Det är uppenbarligen att denna lag endast är en alkoholpolitisk markering. Lagen bör skrotas omgående och att Sveriges sjöfartslagar ska bygga på fakta som skapar sjösäkerhet på riktigt.
3.11 Språk
Politiska institutioner, utbildningsväsendet och media är alla delar av den samlade språkpolitiken. Språkpolitik kan inkludera beslut om officiella språk, språkundervisning, språklig jämlikhet och främjande av nationella eller kulturella språkidentiteter samt hur detta samlat påverkar olika delar av samhället. CUF ser vikten av att i en liberal demokrati som Sverige värna individuell språklig frihet och mångfald. Både vad gäller svenska språket, minoritetsspråk och andra språk som talas i Sverige.
3.11.1 Offentlig verksamhet på engelska
I dagsläget är svenska det officiella språket i Sverige. Det finns däremot idag stora språkliga hinder för människor som varken kommer från Norden eller tillhör en av våra nationella minoriteter. Genom att lägga till ett globalt språk i lagstiftningen och konventioner om att tillgängliggöra offentlig verksamhet skulle det därför kunna underlätta för andraspråkstalare i Sverige. Människor bör därför även har rätt till att ta del av offentlig verksamhet på det engelska språket.
3.11.2 Älvdalskan
Enligt forskning är älvdalska ett eget språk skilt från svenskan och bör därför erkännas som ett regionalspråk enligt Europarådets språkstadga om nationella minoritets- och regionalspråk.