1. Demokrati

  2. Lag och rätt

  3. Människan

  4. Jämställdhet och HBTQIA+

  5. Utbildning och kultur

  6. Klimat och miljö

  7. Bostäder och infrastruktur

  8. Ekonomi och arbetsmarknad

  9. Migration och integration

    9.1 Migration internationellt

    9.2 Migration till EU

    9.3 Fri rörlighet inom EU

    9.4 Migration till Sverige

    9.5 Integration

  10. Utrikes och försvar

9. Migration och integration

Folk har alltid, och kommer alltid, att röra på sig. Antingen för att flytta till en ny plats, med anledning av arbete, eller på grund av flykt från krig och förtryck. CUF ser fri rörlighet som en mänsklig rättighet och har helt fri rörlighet som vår vision. Vi arbetar för en framtid med en allt starkare global integration och strävar efter en värld där individer själva, inte stater, bestämmer var man ska bo. Sverige ska arbeta steg för steg mot friare rörlighet. Sverige ska välkomna människor som vill flytta hit, oavsett anledning, så länge de förhåller sig till svensk lag och grundläggande värderingar. Det betyder också att alla människor som flyttar till Sverige ska ges möjligheten att bygga sig ett nytt liv.

Den nuvarande integrationspolitiken har stora brister som hindrar ett effektivt integrationsarbete. Istället för att ta vara på människors talanger och färdigheter, och att underlätta för en smidig etablering av nyanlända invandrare och flyktingar på arbetsmarknaden, har det nuvarande systemet resulterat i utanförskap, bidragsberoende och en upplevd tudelning av samhället. CUF är fast övertygade om att en framgångsrik integration kommer att vara möjlig när utbildningspolitiken, bostadspolitiken, arbetsmarknads- och företagspolitiken genomsyras av liberala principer där individen ställs i fokus.

9.1 Migration internationellt

CUF vill se en värld där individer själva har makten att välja sin bostadsort, oberoende av gränser. Vår vision innefattar en fullständigt fri rörlighet där arbetskraft kan röra sig fritt och där individer på flykt från kris och krig har möjlighet att etablera sig på en ny plats och skapa sig en ny tillvaro.

9.1.1 Utveckla FN:s flyktingkonvention 

Flyktingsituationen i världen är under ständig förändring i och med nya former av kriser och konflikter. FN:s flyktingkonvention behöver därför utvecklas, bland annat med ett tilläggsprotokoll med fokus på klimatflyktingar och klimatrelaterade säkerhetshot. Detta skulle ge klimatflyktingar ett juridiskt skydd som idag saknas.

9.1.2 Internationellt ansvar 

EU måste ta ett stort humanitärt ansvar, för klimatflyktingar såväl som för människor i oroshärdar. Det är dock viktigt att påpeka att EU inte kan göra allt, utan att fler länder måste förmås att ta ett större ansvar. Att stora, rika länder som USA, Kina, Saudiarabien och Iran tagit en så liten del av flyktingarna är oacceptabelt. Här måste EU våga ta en mer aktiv roll för att få fler länder att ta emot flyktingar, framförallt i närområdet.

9.2 Migration till EU

Öppenhet och fri rörlighet får inte stanna inom EU:s gränser. EU behöver stå öppet och enat för såväl individer på flykt som för arbetskraftsinvandrare som flyttar till EU. Ett bygge av "Fort Europa" är inte ett alternativ för CUF.

9.2.1 Ett Europa öppet för migranter 

EU bör ta ett stort humanitärt ansvar för att se till att tillräckligt många flyktingläger håller en acceptabel levnadsstandard och klarar av att husera tillräckligt många människor. I det humanitära ansvaret ingår även att göra det möjligt för utsatta människor att ta sig till Europa. EU behöver öppna gränserna för såväl flyktingar som de som vill komma till Europa för att jobba och bygga sig ett bättre liv.

9.2.2 Mer gemensamt ansvar i EU 

EU bör gå mot en EU-gemensam asylhantering, även utanför de gemensamma yttre gränserna, till exempel genom mobila team eller institutioner i länder utanför EU med särskilt högt tryck av migrationsströmmar. UNHCR ska kunna få mandat och resurser att utreda vilka som ska rekommenderas att få asyl till EU beviljad. Därmed kan även problematiken med det så kallade transportöransvaret i hög grad undvikas.

9.2.3 Stärkt mandat för Frontex 

Fri rörlighet för människor är en av EU:s fyra grundläggande friheter och är väsentlig att bevara och stärka. Därför är det centralt att Schengensamarbetet fungerar. För att klara det måste dock EU få yttre gränser som fungerar. Det behövs därför en starkare samordning av EU:s yttre gräns och att Frontex får ett starkare mandat för att stärka EU:s yttre gräns.

9.2.4 Reformera Frontex 

Vid ett antal tillfällen har det fastställts att Frontex medverkat till olagliga “pushbacks” och att de på ett regelbundet och systematiskt sätt brutit mot mänskliga rättigheter. För att man ska kunna stärka Frontex måste Frontex reformeras och systematiskt undersöka anklagelser om tjänstefel och kränkningar av mänskliga rättigheter.

9.2.5 Avskaffa Dublinförordningen till förmån för ett kvotsystem 

För att stärkta yttre gränser ska bli humant måste detta göras tillsammans med att vi skapar lagliga vägar in i EU. EU bör därför avskaffa Dublinförordningen och ersätta den med ett kvotflyktingsystem på EU-nivå. Därför behövs även gemensamma asylregler samt hotspots för asylmottagning utanför EU och längs EU:s gränser, på fler platser än i Italien och Grekland.

9.2.6 Säg upp flyktingavtalet med Turkiet 

Om Frontex och EU:s medlemsländer bättre kan kontrollera gränserna tillsammans, med generösa och lagliga vägar, kan EU rimligtvis även säga upp flyktingavtalet med Turkiet och därmed avstyra ett inhumant samarbete med en auktoritär regim.

9.2.7 Gemensamt ekonomiskt ansvar 

Det är ett stort problem att flertalet EU-länder inte tar sitt ansvar i flyktingmottagandet. Utbetalning av olika stöd och subventioner till länder inom EU som inte vill ta emot flyktingar bör därför minska. Alternativt bör det införas en pott som alla EU-länder betalar in som ska gå till de länder som vill ta emot flyktingar. På så sätt bidrar alla EU-länder ekonomiskt till att kunna hantera flyktingmottagandet.

9.3 Fri rörlighet inom EU

EU:s inre rörlighet är fantastisk. Den möjliggör för människor att arbeta, studera och bo runt om i unionen utan gränshinder. Det ökar det kulturella utbytet, ekonomisk tillväxt och förståelsen mellan medlemsländerna. Att värna och stärka denna rörlighet är avgörande för att bevara en öppen, enad och ekonomiskt välmående union.

9.3.1 EU-migranter 

EU-migranter har rätt att vistas i Sverige, men samtidigt måste länder som Rumänien och Bulgarien börja ta ansvar för sin befolkning och slutar att bryta mot EU-lagstiftning. Den rimliga påföljden är böter eller andra sanktioner.

9.3.2 Nej till tiggeriförbud 

Tiggeri är aldrig ett önskvärt fenomen utan är ett tydligt tecken på de stora klyftor som råder inom EU och mellan EU-medborgare. Att ge sig på offren genom att införa tiggeriförbud är dock omänskligt.

9.3.3 Olagliga bosättningar 

Äganderätten, liksom principen om att lagen alltid ska gälla och vara lika inför alla, måste värnas. Därför ska inte olagliga bosättningar tillåtas, och EU-migranter måste kunna vräkas om de bosätter sig på en annan persons mark. Överskrider de tremånadersregeln ska de också kunna utvisas.

9.3.4 Samordning av E-legitimation inom EU 

Ett steg för att öka den fria rörligheten är att arbeta för att införa ID-kort som gäller internationellt, även utanför EU. Det finns också ett värde av att man genom en svensk e-legitimation kan sköta ärenden med myndigheter och företag i andra länder. EU bör därför se till att olika länders system med exempelvis e-legitimation är kompatibla med varandra för att skaffa skattsedlar, tillstånd och andra myndighetskontakter.

9.3.5 Fri rörlighet av arbetskraft inom EU 

Den del av EU:s fria rörlighet som är mest eftersatt är arbetskraftsutbytet mellan länderna. Detta utbyte kommer med stor sannolikhet att öka, någonting som är mycket positivt. Sverige är inte ensamt om att i framtiden riskera att drabbas av arbetskraftsbrist, utan stora delar av EU är i samma situation. Det kommer innebära en konkurrens om arbetskraften, både när det gäller EU-medborgare och den arbetskraft som kommer från länder utanför unionen. Det är därför viktigt att öppna för fri rörlighet av arbetskraft från hela världen och inte bara inom unionen.

9.4 Migration till Sverige

Sverige ska vara ett land som är öppet för såväl personer på flykt som för arbetskraftsinvandrare. För att möjliggöra detta krävs ett system som håller i längden och som ser individen framför byråkratin. Detta kräver stora reformer av svensk migrationspolitik.

9.4.1 Öppna gränser inom EU 

Sveriges gränser ska hållas öppna, Schengensamarbetet ska värnas, och rätten till migration och att söka asyl likaså. ID-krav och gränskontroller inom Schengensamarbetet ska avskaffas. I den mån gränskontroller ändå finns ska det vara vid EU:s yttre och inte dess inre gränser.

9.4.2 Effektiva asylprocesser 

För att gränserna ska kunna hållas öppna måste asylprocessen effektiviseras. Dessutom måste regler kring arbetskraftsinvandringen liberaliseras och skillnaderna mellan asylflyktingar och ekonomiska flyktingar måste tydliggöras.

9.4.3 Kvotflyktingar till Sverige 

Så länge migrationspolitiken inom EU till stor del styrs av medlemsländerna själva är det viktigt att Sverige tar emot ett stort antal kvotflyktingar.

9.4.4 Rätten till tolk 

Asylprocessen måste vara rättvis, trygg och säker. Kommunikationen måste ske på ett språk som den asylsökande förstår väl. Därför måste det säkerställas att det finns god möjlighet till tolkstöd. Detta gäller även exempelvis döva flyktingar som måste få rätt till en teckenspråkstolk på sitt teckenspråk innan denne kan lära sig svenskt teckenspråk.

9.4.5 En smidigare administration 

Det tar idag alldeles för lång tid att behandla asylärenden. Migrationsverkets arbete måste därför effektiviseras. Det bör finnas möjlighet att behandla asylansökningar genom ett digitalt system där den asylsökande enkelt kan följa sin process. Detta underlättar för såväl myndigheten som för asylsökande.

9.4.6 Rätten till politisk asyl 

De gränsdragningssvårigheter som finns mellan politisk asyl och asyl av särskilt ömmande omständigheter skapa problem för individen. Personer som förföljs av statsmakter ges ofta politisk asyl, medan bland annat kvinnor som vägrar tvångsgifte eller könsstympning och HBTQIA+-personer ofta tvingas söka asyl av särskilt ömmande omständigheter. Denna process är betydligt snårigare än den för politisk asyl. Därför ska sådana fall av förföljelse berättiga politisk asyl.

9.4.7 Barns rätt i asylprocessen 

Den gemensamma grundsynen och självklara utgångspunkten vid arbete med asylsökande barn ska vara barnkonventionen. När myndigheter utreder en familjs situation är det viktigt att barnen tillfrågas och att de känner sig delaktiga i de beslut som rör deras framtid. I varje asylärende som rör barn ska det göras en barnkonsekvensutredning. Utgångspunkten måste alltid vara att barn är enskilda individer med egna rättigheter.

9.4.8 Kommunernas ansvar för asylsökande barn 

Varje år kommer hundratals barn till Sverige helt ensamma för att söka skydd. Barnen har ofta rest långt och under fruktansvärda miljöer och omständigheter. Sveriges kommuner måste alla ta ansvar för de utsatta barnen och erbjuda dem boende, omsorg och trygghet. Ett utökat samarbete bland kommuner som tar emot ensamkommande flyktingbarn bör utvecklas för att bättre ta tillvara gemensamma erfarenheter och kompetens.

9.4.9 Åldersbedömning av asylsökande 

Den metod som idag används för medicinsk åldersbedömning är vetenskapligt bristande. Fram till att nya vetenskapliga och tillförlitliga metoder utvecklas måste alla former av medicinska åldersbedömningar stoppas. Om bedömningar görs måste bevisbördan ligga på Migrationsverket och inte den enskilde individen. Den får över huvud taget inte kränka en individs integritet och måste vara vetenskapligt belagd.

9.4.10 Gode män i asylprocessen 

Kvaliteten hos de gode män som stöttar framförallt ensamkommande flyktingbarn i och under asylprocessen varierar kraftigt och olika kommuner tolkar reglerna olika. För att kvalitetssäkra godmanskapet behöver tolkningarna av reglerna bli mer likriktade över hela Sverige. Det bör finnas ett tak på hur många barn en god man kan företräda, för att tillförse att barnen får den omsorg de behöver.

9.4.11 Stödboenden före HVB-hem 

Stödboenden ska vara praxis för ensamkommande flyktingbarn, och inte HVB-hem. HVB-boenden är egentligen till för barn och ungdomar med olika former av problematik, vilket gör det vanskligt att placera alla ensamkommande barn på HVB-boenden. Framför allt eftersom inte alla ensamkommande barn behöver den typen av extra stöd.

9.4.12 Familjehem för nyanlända barn 

Familjehem är en placering i en vanlig familj, och ett bra alternativ till HVB-boenden och stödboenden. Familjehem ger barnet ett brett kontaktnät, och bra språkträning. Ofta råder brist på familjehem. För att öka drivkraften till att bli familjehem bör ersättningen öka.

9.4.13 En öppen politik för arbetskraftsinvandring 

Den som har fått ett jobb i Sverige bör automatiskt beviljas uppehållstillstånd. Regelverket måste även vara utformat så att det går att driva företag eller frilansa som arbetsform. Därför måste uppehållstillståndet även lämna rum åt perioder utan arbete. För den som fått uppehållstillstånd för arbete är det viktigt att detta inte är knutet till en specifik yrkeskategori, såsom idag.

9.4.14 Digitala nomadvisum 

En modern och föränderlig arbetsmarknad ställer också krav på moderna och flexibla lösningar vad gäller exempelvis olika former av visum och arbetstillstånd. Ett system med digitala nomadvisum borde därför införas.

9.4.15 Rätten att själv ha möjlighet att styra över sina arbetsvillkor 

Fackförbund ska inte ha inflytande över vilka människor som får tillstånd att komma till Sverige för att arbeta. Villkor för anställning är något som den enskilde ska ha möjlighet att bestämma tillsammans med sin tilltänkta arbetsgivare och facket ska inte ges rätten att bestämma lön och arbetsvillkor för alla. Kravet på att lön och arbetsvillkor ska motsvara fackets krav för att arbetsgivare ska kunna anställa människor från andra länder bör avskaffas. Arbetskraftsinvandrare ska dock självklart ha möjligheten att engagera sig fackligt och därmed omfattas av fackets krav om de så vill.

9.4.16 Spårändring från asyl- och arbetskraftsinvandring 

Systemen för spårändring är idag väldigt komplicerade. Det måste bli lättare att göra spårändring och systemen måste förenklas. Dels för att det gör det möjligt för fler personer att stanna i Sverige och bidra till samhället, även om de får sin asylansökan avslagen, dels för att människor hamnar i kläm när spårändringssystemen inte fungerar som det ska.

9.4.17 Krav för att kunna byta spår till arbetskraftsinvandrare 

Kravet på icke-subventionerad anställning för att byta spår till arbetskraftsinvandrare bör skrotas. Dessutom bör processen för arbetstillstånd göras mer flexibel och tillåtande. En subventionerad anställning är inte att föredra över en vanlig anställning, men en sådan är bättre än rena bidrag som inte ger incitament till att bli självförsörjande.

9.4.18 Möjlighet att byta jobb under tiden för arbetstillstånd 

Idag ger ett arbetstillstånd inte möjligheten att byta jobb eller ha två jobb under tiden för tillståndet. Istället bör den som har ett arbetstillstånd ges möjlighet att byta jobb under tiden för arbetstillståndet men också att ha två separata jobb. Arbetstillstånd skall ges ut även om ett jobb inte är öppet sökbart och utannonserat för alla i Sverige och EU.

9.4.19 Spårbyte vid avslagen asylansökan 

Vid avslag på asylansökan ska en tidsfrist om tre månader innan utvisning vara möjlig att begära, för att under den tiden söka arbete och därmed kunna göra spårbyte till arbetskraftsinvandring. Om personen inte har fått jobb inom tre månader ska vederbörande utvisas. Om den som begär tidsfrist har vårdnad över barn eller familj bör även de få stanna, om de kan finansiera sitt uppehälle.

9.4.20 Validering av kompetens 

Det behövs ett mer enhetligt system för beslut om valideringar. Idag gör kommunerna själva valideringar av gymnasiebetyg och lärosätena detsamma med högskolekurser. Det ger många olika lösningar, vilket öppnar för godtycke. En större centralisering av valideringar i samverkan med akademin tillsammans med privata arbetsförmedlingar som kan matcha specifika kompetenser är viktig för att ge fler nya svenskar tillträde till arbetsmarknaden.

9.4.21 Utvisningsärenden 

En del av de som får avslag på sin asylansökan gömmer sig i Sverige och blir det som brukar kallas för papperslösa. Sverige behöver bli effektivare i att följa upp utvisningsärenden och se till att människor som inte har rätt att befinna sig i Sverige heller inte gör det. Ett sätt att väga upp för den inskränkning av friheten som det innebär att bli utvisad genom att kraftigt förenkla möjligheterna till bland annat spårändring.

9.4.22 Asylsökande som begår brott 

Att inneha rättigheter innebär också att skyldigheter måste respekteras. Asylsökande eller personer med tillfälligt uppehållstillstånd som upprepade gånger begår grova brott ska utvisas, även om de uppbär status som flykting eller övrig skyddsbehövande. Utvisningarna gäller även personer som begått terrorbrott utomlands eller ansluter sig till terroristorganisationer.

9.4.23 Gymnasielagen 

Den grupp av ensamkommande som kom till Sverige under flyktingkrisen 2015 har drabbats hårt och fastnat i ett limbo av extremt långa handläggningstider och en gymnasielag med krav på fast anställning som inte speglar hur arbetsmarknaden ser ut. Amnesti och permanenta uppehållstillstånd är den enda lösningen på denna ovärdiga hantering av en grupp som sedan 2015 har hunnit rota sig i Sverige.

9.5 Integration

Dagens integrationspolitik fungerar inte. Istället för att ta vara på människors resurser och kompetenser och möjliggöra nyanlända invandrares och flyktingars etablering på arbetsmarknaden, skapar dagens system utanförskap och bidragsberoende. CUF är övertygade om att integrationen kommer att fungera när utbildningspolitiken, bostadspolitiken samt arbetsmarknads- och företagarpolitiken är liberal och välfungerande. Vi tror på människors egen drivkraft, också de som har flyttat till Sverige.

9.5.1 Kvalificering till välfärden 

Ett system med fria gränser kan inte innebära ett system där människor har automatisk rätt till andras pengar. Rätten till rörlighet går dock före rätten till välfärd. Full tillgång till den skattesubventionerade välfärden måste därför villkoras till de som väl är medborgare, med en successiv infasning för de som har permanent uppehållstillstånd.

9.5.2 Kvalificering till medborgarskapet 

För att få bli svensk medborgare är ett kvalificeringssystem vettigt. Ett medborgarskap bör vara något man successivt arbetar mot, och integrationen bör vara uppbyggd stegvis sett till tillgången till socialförsäkringssystem och medborgerliga rättigheter. Dessa trappsteg bör byggas på parametrar av arbete, tid, laglydnad och slutligen kunskap. Ju längre man arbetar i Sverige utan att hamna i brottsstatistiken, desto närmre medborgarskap bör man komma.

9.5.3 Alternativa skyddsnät för nyanlända 

I ett system där nyanlända inte får full tillgång till den skattesubventionerade välfärden kommer det ändå att finnas ett behov av alternativa skyddsnät. Ett sådant är ett system med privata socialförsäkringar som skulle ge nyanlända tillgång till ett socialt skyddsnät. Nyanlända borde, med krav på motprestationer i form av exempelvis utbildningsresultat, ges tillgång till en CSN-liknande finansieringsmodell som tillhandahåller förmånliga etableringslån. Fortsatt ska också alla som befinner sig i Sverige ha rätt till vård som inte kan anstå.

9.5.4 Ersättning till kommunerna 

Systemet för kostnadsersättning till kommunerna vid flyktingmottagande är krångligt och otillräckligt. Detta systemfel minskar kommunernas förtroende för mottagandet och Migrationsverket. Därför behövs reformer som gör att ersättningssystemet lever upp till syftet att kommuner får full kompensation av staten för de kostnader som är kopplade till asylboenden, kommunplaceringar och anhöriginvandring.

9.5.5 Yrkesförberedande utbildning i samband med SFI och SFY 

I samband med SFI och SFY bör alla deltagare genomgå en yrkesförberedande utbildning. I de fall individen som genomgår processen har en utbildning från sitt hemland handlar det om eventuella kompletteringar som behövs för att kunna utföra sitt yrke på den svenska arbetsmarknaden i kombination med SFY.

9.5.6 Tillgång till språkundervisning 

Språk- och yrkesundervisningen ska rikta sig till alla icke-EU-medborgare från myndighetsålder till pensionsålder som har fått uppehållstillstånd av asylskäl eller på grund av familjeåterförening, men som inte har någon form av sysselsättning. De som uppfyller dessa kriterier och söker uppehållstillstånd av samma anledningar ska under sökandeprocessen ha tillgång till språkundervisningen.

9.5.7 Krav på deltagande i SFI eller SFY 

Aktivt deltagande i SFI eller SFY bör vara ett krav för att få tillgång till de finansieringsmodeller som tillhandahålls av staten.

9.5.8 SFI genom arbetsplatsen eller civilsamhället 

När initiativ kommer underifrån blir integrationen mer hållbar. SFI bör i högre grad kunna skötas via arbetsplatser och andra liknande gemenskaper. Staten kan lämna över liknande ansvar till civilsamhället innan asyl meddelats.

​​9.5.9 Svenska lagar, normer och värderingar 

Undervisning om det svenska samhällets lagar och värderingar borde utgöra ansenlig del av SFI och SFY. Att veta vilka dessa är och hur man förhåller sig till dem kan vara svårt för den som är helt ny i Sverige. Dessutom kommer en del av de som migrerat hit från kulturer där inställningen till bland annat jämställdhet, HBTQIA+ och demokrati skiljer sig från den i Sverige. Att ha kunskaper om lagar och samhällsnormer är viktigt för att nyanlända ska ha lika möjligheter att delta i samhället.

9.5.10 Civilsamhällets roll i integrationsprocessen 

För de integrationsproblem som har uppstått är civilsamhällets roll tydlig och oerhört viktig. Trossamfund, ideella föreningar och välgörenhetsorganisationer tar vid där staten misslyckas, något som behöver erkännas. Det är mycket positivt med olika samarbeten mellan civilsamhället och framför allt kommuner som har slutits runtom i Sverige för en bättre integration och tror att det är en god väg att gå för att stärka civilsamhällets roll i integrationen ännu mer.

9.5.11 Kommuners stöd till civilsamhället i integrationsprocessen 

Enligt Riksrevisionen bidrar inte civilsamhället till integrationen i tillräckligt hög grad i dag. För integrationen är det av ojämförbart stor nytta att känna en person i kommunen man kommer till. Kommuner bör därför ta ett övergripande ansvar för hur föreningslivet kan bidra till integrationen.

9.5.12 Kanadamodellen för integration 

För att öka civilsamhällets bidrag till integrationen bör en modell liknande den kanadensiska, vanligtvis kallad Kanadamodellen, med privatsponsrade flyktingar införas. Det går ut på att föreningar, organisationer, trossamfund och privatpersoner kan förbinda sig att stödja en flykting finansiellt och emotionellt under sina första år i landet.

9.5.13 Medborgarskapsceremonier 

Medborgarskapsceremonier kan utgöra en viktig del av att stärka innebörden av medborgarskapet och viljan att fylla identiteten med svenska värderingar. Ceremonierna bör dock överföras från kommunerna till länsstyrelserna eftersom de är regeringens långa arm. De kommuner som vill ska fortsatt kunna erbjuda medborgarskapsceremonier.

9.5.14 Psykologiskt stöd

Många personer som flyr till Sverige från krisdrabbade områden har varit med om djupt traumatiska upplevelser. Dessa måste erbjudas hjälp att behandla eventuella traumatiska upplevelser. Det gäller även exempelvis hedersvåld och andra kulturrelaterade förtryck.